EU-migranter har också rättigheter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-03-20
Fi-politiker: Vi ska verka för att kommunerna följer socialtjänstlagen
I dag är det FN:s internationella dag för avskaffandet av rasism och rasdiskriminering och vi, Feministiskt initiativs rosa kommuner och landsting, vill då lyfta utsatta EU-medborgares situation och många kommuners tolkning av Socialtjänstlagen som leder till att de diskrimineras.
Gruppen utsatta EU-medborgare är ingen enhetlig grupp. Vissa av dem som betecknas som ”EU-migranter” är EU-medborgare utan medborgerliga rättigheter i hemlandet eller värdlandet. Flera av dem är romer, andra inte, och därtill finns tredjelandsmedborgare med visum i ett annat EU-land. Gemensamt för dessa grupper är att den finansiella krisen i södra Europa drabbat dem hårt.
Utsatta EU-medborgare i Sverige befinner sig i ett rättsligt, socialt och ekonomiskt limbo. De har rätt att vara i Sverige i tre månader men förvägras i de flesta kommuner en skälig levnadsnivå med boende, skolgång och vård.
Efter tre månader lämnar många landet men kan återvända kort därefter för att vistas i Sverige under ytterligare tre månader. I praktiken kan människor därmed uppehålla sig i Sverige under ett helt liv med färre rättigheter än papperslösa.
Detta är en rättsvidrig situation som inte minst står i konflikt till socialtjänstlagens demokratiska och solidariska mål. Vistelseprincipen i lagen innebär att varje kommun har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver och att den kommun där den enskilde vistas, ansvarar för stödet och hjälpen. Lagen medger inga undantag och tillåter inte att vistelsen eller rätten till bistånd tolkas olika beroende på den sökandes härkomst, medborgarskap, etnicitet eller liknande.
Den rasism och diskriminering som särskilt drabbar romska EU-medborgare i dag har pågått under en lång tid i Sverige. En historisk tillbakablick visar att Sveriges gränser var helt stängda för romsk invandring, bland annat under andra världskriget då minst en halv miljon romer avrättades i Nazityskland. Fram till 1960-talet tvingades romer bo i läger då de var förbjudna att vara bofasta i Sverige och romska barn tilläts inte gå regelbundet i skola. Malmöpolisens register över romer är ett av de senaste exemplen på den svenska tradition av att behandla romer som andra klassens medborgare.
Det går inte att isolera våra svenska kommuners insatser för utsatta EU-medborgare utan att ta med den historia av rasism riktad mot romer som vi har i Sverige.
I de rosa kommunerna verkar Fi för att diskrimineringen mot utsatta EU-medborgare ska upphöra och för att deras mänskliga rättigheter ska börja verkställas.
Vi menar att kommunerna ska följa socialtjänstlagen 2 kap 1 § och 4 kap 1 § så som de är avsedda, vilket ger utsatta EU-medborgare rätt till bistånd, upp till och med skälig levnadsnivå, på samma villkor som för andra.
Politik som främst fokuserar på att ”hjälpa på plats i hemländerna” blundar för hur samma problem och brister förekommer i Sverige. Naturligtvis måste EU pressa hemländerna att sluta diskriminera, men under tiden måste regeringen och Sveriges kommuner och landsting ta sitt ansvar för att tillgodose rättigheter och behov för alla människor som uppehåller sig i Sverige. Att våra kommuner tar detta ansvar möjliggör en väg ut ur fattigdom och är ett sätt att ta ansvar för att motverka rasismen mot romer och andra utsatta grupper i Europa.
Katerin Mendez, Fi Malmö
Linda Hiltmann, Fi Malmö
Elin Bååth, Fi Gotland
Jonas Halléhn, Fi Umeå
Filip Hallbäck, Fi Umeå
Sissela Nordling Blanco, Fi Stockholm
Anna Rantala Bonnier, Fi Stockholm
Jenny Sandsten, Fi Stockholm
Mona Camara Sylvan, Fi Uppsala
Sarah Svensson, Fi Sala
Beatrice Björkskog, Fi Sala
Sandra Boström, Fi Sala
Margerethe Kuhn-Müntzing, Fi Skåne
Ann-Sofie Ericson, Fi Täby
Tora Lindén, Fi Norrköping
Frida Kullebjörk, Fi Kiruna
Christine Brännvall, Fi Kiruna
Malin Järvinen, Fi Kiruna
Angelica Kauntz, Fi Lund
Pernilla West, Fi Lund