Ni visste mycket väl om problemen på SFI
Tidigare anställd: Jag informerade Stockholms stad redan i mars
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-02-06
DEBATT. I ”Kalla Fakta” i TV4 i går såg vi resultatet av privatiseringen av SFI och det dysfunktionella systemet med upphandlingar. Jag har själv arbetat som lärare på flera av de privata företagen och även på denna enhet på Astar under våren 2017.
Redan i mars informerade jag Helene Singer, Stockholms stads tillsynsansvariga, om bristerna på Astar. Att de inte uppfyller sina löften i anbudet, att många lärare är helt nya och att obehöriga måste sätta betyg. Stockholms stad hade en planerad tillsyn dagen efter och det visade sig vara ett möte med ledningen. Inga lärare tillfrågades om förhållandena.
Därför vill jag mena att SFI-bluffen berör hela systemet till skillnad från vad ”Kalla Fakta” visar. Stockholms stad vet att upphandlingarna och tillsynen inte fungerar.
Våra chefer vet att de inte kan leverera vad de åtagit sig och lärarna håller masken av rädsla att förlora jobbet. Skolkoncernen går med vinst och deltagarna blir lidande.
Den som lovar mest vinner upphandlingen och kan bedriva SFI. Upphandlingen vinns alltså baserad på ord och inte på vad man levererat tidigare. Självklart triggas alla att lova jättemycket. Alla dessa löften ska vi lärare uppfylla utan att få förutsättningar för det.
När det gäller Astar så skulle vi använda digitala läromedel, utan att ha tillgång till datorer. Jag bokade datorerna en gång i veckan och halva lektionen gick till att få igång dem, och för att spara allas texter fick jag springa runt med en USB-sticka, för vi hade inget moln.
Det som händer i verksamheten är att fasaden blir viktigare än att lösa praktiska akuta problem. Att vår kopiator var trasig så ofta, visar på en oförmåga att lösa de mest basala problemen i verksamheten, samtidigt som vi blev tillsagda att komma igång med att arbeta digitalt och sätta oss in i detta utan någon mertid eller några resurser för det.
Våra arbetsplatsträffar kunde gå till så att chefen höll ett brandtal om digitalisering och att vi gick därifrån med en känsla av att vi aldrig räcker till, medan de punkter vi hade behövt ta upp aldrig hanns med.
Att få eleverna att fylla i enkäter som visar på kundnöjdhet, eller att revidera vår likabehandlingsplan inför Stockholms stad, är andra sysslor som tar tid från det vi borde hålla på med, att utveckla undervisningen. Enkäterna som deltagarna fyller i är formulerade på ett språk som vi måste översätta till lätt svenska, vilket tar några lektioner.
Sedan svarar alla att de är jättenöjda för de har ju inte sett något annat och de gillar ju dig som lärare.
De största problemen, som jag ser det, på SFI i Stockholm grundar sig i att verksamheten ständigt upphandlas, vilket leder till:
- Skolor vars främsta syfte är vinst.
- Kontinuerliga intag av elever på grund av konkurrensen: Lärare som tvingas till en flexibilitet som är omänsklig, vilket skadar undervisningen.
- Chefer som är pressade att uppnå fina siffror för Stockholm stad och ekonomiskt överflöd till företaget. Detta går ut över den dagliga verksamheten, och tar fokus från det pedagogiska ansvaret.
- En respektlöshet från företagsledningarna, inför vår yrkeskompetens – vi behandlas som brickor och inte som pedagoger.
- Otrygga anställningar och hög personalomsättning – tystnadskultur.
- 26–28 timmars undervisning per vecka (jämfört med runt 20 i kommunal verksamhet)
- Att stora summor skattepengar förloras på upphandlingsförfarandet.
Med detta sagt så får vi inte glömma att lärare på SFI gör underverk i klassrummen, varje dag, det kan ni fråga deltagarna om.
Lisa Fors, SFI-lärare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.