Mitt Nepal behöver all hjälp de kan få

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-05-02 | Publicerad 2015-04-28

Jenny Castaings, 17 år och nepales: Landet är fattigt – men det finns en annan slags rikedom att rädda

Byggnader rasar, människor dör eller har svårt att få tag i sina nära och kära. Detta är verkligheten i Nepal i dag. Senast något så här fruktansvärt inträffade var 1934 då omkring 10 000 människor dog. 10000 människor. Då bodde där bara en bråkdel av mängden människor som bor där nu.

Nepal är ett land man aldrig hör om på nyheterna och när man talar om att man kommer från Nepal så kan reaktionen ibland vara ”Jaha, så du är alltså italienare”. Nej, Nepal och Neapel är inte samma sak.

Nu vet ni. Nepal är ett land. Ett land som nu är med om en av de värsta katastroferna i modern tid.

När en människa dör i Nepal ska de av religiösa skäl kremeras inom ett dygn. Det innebär att människor kan komma att kremeras innan de hinner identifieras. Detta är min största rädsla. Tänk om något händer och vi här i Sverige inte får informationen?

Det är verkligen en hopplös situation som vi ställts inför, för att nätet är nere och det är svårt att få kontakt med folket där.

Byggnader rasar runt om alla människor, och alla uppmanas att hålla sig på öppna ytor för att inte riskera att ett hus rasar över dem. Historiska monument är helt förstörda och tempel har gått från att vara helt magiska och magnifika till att bli stora sandhögar. Att ens greppa innebörden i att dessa historiska och religiösa byggnader faller är svårt. Det går inte att fatta om man inte har varit i Nepal.

Nepal beskrivs ofta som ett fattigt land och det är det också på vissa områden – men på andra är det ett väldigt rikt land. När det kommer till kultur, arkitektur och religion är det ett extremt rikt land.

Att vandra genom gamla staden i huvudstaden Katmandu är som att vandra igenom en saga med magiska företeelser och gudomliga verk överallt. Maten, kläderna och festerna är saker som gör detta land så unikt. Mitt Nepal är så mycket mer än bara fattigt men syns aldrig. Nepal syns bara när något så fruktansvärt som detta inträffar.

Nepal behöver hjälp omgående för detta kommer man inte att klara på egen hand. Landet ligger i ett jordbävningsområde och man vet att jorden kan skaka när som helst, men trots det landet är relativt dåligt förberett eftersom jordskalven kommer med väldigt långa mellanrum. Infrastrukturen är inte den bästa och det är därför svårt att ta sig till olika platser. Det är också oklart hur hårt landsbygden drabbas då det är svårt att få kontakt.

Det är av största vikt att vi ser till att det inte blir lika hemskt som 1934 då så många dog. Jag vill att mitt land överlever detta. Att inte fler människor dör till följd av efterskalv eller eventuella sjukdomar som kan komma att spridas – men hjälp behövs för att förhindra detta.

Efterskalven fortsätter, i söndags kom ett stort efterskalv på 6,7 på richterskalan. Hjälp är på väg från Sverige och FN och det är jag så tacksam över. Detta är en så katastrofal situation i Nepal.

Men nu vet ni åtminstone att Nepal finns – men det är så sorgligt att ni får veta under dessa omständigheter.

Jenny Castaings, 17 år

Stolt och orolig nepales