Ensamkommande är inga hjälplösa barn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-02-29 | Publicerad 2016-02-26
Debattören: Kommunalisera HVB-hemmen – och lär de unga ta eget ansvar
DEBATT. Antalet ensamkommande barn och ungdomar i Europa har ökat kraftigt sedan 2005 och ingenting tyder på en kursändring. Krig, konflikter, ekonomiska problem, social oro och Europas sociokulturella attraktion är faktorer som gör att många barn och ungdomar, med familjernas goda minnen, ger sig av på den farofyllda resan.
Kostnaderna för sådana resor ligger mellan 10 000 och 100 000 kronor och är grundorsaken till en växande smugglingsindustri med maffialiknande metoder. En del av barnen och ungdomarna används som narkotikakurirer för att de ska kunna betala tillbaka sina skulder och en del andra måste spara delar av sina ”bidrag” i mottagarländerna för att betala till smugglarna.
De västliga europeiska ländernas välfärdssystem och en ”omhändertagande kultur” utgör en avgörande faktor för dessa unga som dessutom ofta är starkt påverkade av ett ”MTV-syndrom”, lockade av halvnakna tjejer och killar som dansar och sjunger utan någon som helst tanke på arbete, egen försörjning, etiska överväganden eller samhällsansvar.
Sverige står, inte helt oväntat, högt på smugglarnas försäljningslistor över mottagarländer. En relativt stark välfärdsstat – som trots nedskärningar under senare decennier som har drabbat många vanliga medborgare – utgör fortfarande ett attraktivt val.
Stefan Löfven framställde sig under merparten av 2015 som profeten Noa som skulle rädda så många flyktingar som möjligt i en stormig värld. Dessutom har en ”barncentrerad” ideologi med en ”omhändertagandekultur” etablerats inom socialtjänsten och dess offentliga och privata aktörer för att ”omhänderta” dessa ”hjälplösa barn och ungdomar".
Resultatet av den svenska ”omhändertagandekulturen” är att dessa normalt starka individer, som klarat av många utmaningar på farofyllda resor hit, har omvandlats till ”passiva barn” i behov av hjälp och samhällsinsatser. Detta gör att barn och ungdomar som tagit sig till Sverige med ett stark ”rättighetstänkande” möter ett omhändertagande system som bekräftar och förstärker det ”skyldighetsfria rättighetstänkandet” som de också bär med sig.
I spåret av den stora immigrationen under 2015 har många privata aktörer vuxit fram. Ofta handlar det om arbetslösa personer och familjer som över en natt förvandlas till ”trygga boenden”.
Människor som själva har problem med sin försörjning och där kunskaperna om det offentliga Sverige begränsas till bidrags- och socialförsäkringssystemet, ska plötsligt agera ansvarstagande föräldrar för ensamkommande barn och ungdomar.
Placeringarna förväntas ge de ensamkommande en bra start i livet för att de ska bli självständiga och ansvarstagande individer i det nya landet. De vuxna i närmiljön ska fungera som goda förebilder och aktivt motarbeta det ”skyldighetsfria rättighetstänkandet” hos dessa barn och ungdomar.
Det finns naturligtvis seriösa företag i denna bransch med kompetent personal – men deras arbete överskuggas alldeles för ofta av oseriösa företag och HVB-hem som är direkt skadliga för de ensamkommande. Kommuner och länsstyrelser brister i sina uppdrag, i synnerhet med tanke på att mottagandet är ett viktigt steg i en lång process där dessa barn och ungdomar förväntas bli fungerande och ansvarstagande aktörer i samhället.
I en tid när incidenter med dessa barn och ungdomar får stort genomslag i medierna och när främlingsfientlighet och rasism växer måste politikerna frigöra sig från sina ideologiska tvångströjor och agera ansvarsfullt.
Mottagandet måste centraliseras genom skapandet av en myndighet med insyn i, och kontroll över, alla verksamheter som rör nyanländas etablering. En kommunalisering av boenden för ensamkommande med kompetent personal är ett första steg.
Som det ser ut i dag, sviker politikerna målet att integrationen ska vara en process som förstärker sammanhållningen i samhället. Ingen kan ensidigt få samhällets gemensamma resurser – utan att också själv ta ansvar för att bidra till dessa resurser. Sluta och passivisera dessa barn och unga och förbered dem på en tillvaro som kräver hårt arbete och eget ansvar.
Masoud Kamali
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.