Coronakrisen fastnar i byråkratiska geggan
Forskare: Om vi ska lära av misstagen måste vi lyssna mer på vårdpersonalen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-08-08
DEBATT. Regeringen har tillsatt en coronakommission med juristen Mats Melin som ordförande.
Tre områden som redan har pekats ut som misslyckanden i den svenska krishanteringen är:
- Smittan bland de äldre
- Det trögstartade testprogrammet
- Bristen på skyddsutrustning
Frågan är om kommissionen kommer att förstå grundorsakerna till varför den svenska coronahanteringen har fått detta utfall. Jag tvivlar.
För att förstå grundorsakerna behöver nämligen coronakommissionen förstå ”hur” verksamheter och system fungerar, samt sambandet mellan arbetssätten och resultaten. Det räcker inte att bara förstå ”vad” som gjordes eller inte gjordes under coronakrisen.
Troligen kommer kommissionen veckla in sig i frågan huruvida vården ska förstatligas eller inte. Detta är en återvändsgränd, och inte avgörande för att kommande vård och omsorgsresultat.
Här kommer först lite grundläggande resonemang som kan vara en hjälp på vägen för kommissionen.
En bra fungerande verksamhet är bättre på att hantera en kris än en dåligt fungerande verksamhet. Detta betyder att ett äldreboende eller en äldreomsorg som fungerar dåligt före coronapandemin också kommer att fungera dåligt under coronapandemin.
Vidare, om det finns en oförmåga att anpassa större offentliga system och verksamheter till nya förutsättningar, till exempel genom att ställa om för att göra masstester, kommer den oförmåga att finns kvar under krisen och troligen också efter krisen.
Till sist, om myndigheter gör utredningar, analyser och inspektioner som påpekar brister och förbättringsområden (till exempel Socialstyrelsens påpekande att det inte finns skyddsutrustning), utan att något händer i praktiken, så behöver man finna ett annat och bättre arbetssätt.
Kortfattat finns två grundproblem med hur den offentliga sektorn leds och organiseras, och som förklarar resultatet av den svenska coronahanteringen.
- Den byråkratiska och administrativa geggan hindrar förbättringar och nödvändiga anpassningar till omvärlden.
- Inspektioner, utredningar och analyser från politiker, myndigheter och administration långt från kärnverksamheten leder inte till högre kvalitet och är ett resursslöseri.
Fantastiska insatser av medarbetare i vård- och omsorgsorganisationer har utförts under krisen. Engagerade människor ute i kärnverksamheten har samarbetat över professions- och verksamhetsgränser för att lösa svåra problem som de har ställts inför.
Till exempel pågår ett intensivt lärande och förbättringsarbete kring hur patienter, drabbade av covid-19, ska behandlas. Det har även funnits en förmåga bland alla svenska sjukhus att kraftigt öka antalet intensivvårdsplatser.
Aldrig tidigare har så många förändringar, i både tankemönster och organisatoriska arbetssätt, skett på så kort tid lokalt i vården och omsorgen. Förbättringar och innovationer, samt samarbeten som var omöjliga innan coronakrisen, var nu fullt möjliga. Låt kompetenta människor i kärnverksamheterna få fortsätta med detta, i stället för att återigen fastna i en diskussion om kostnadsbesparingar, nedskärningar och sparbeting i vård och omsorg.
Slutsatsen av coronahanteringen är att det behövs mindre byråkrati, och fler förbättringar av dem nära patienten och brukaren.
Varje system är perfekt designat för att få de resultat som systemet får. Med andra ord, det nuvarande offentliga systemet är utformat på ett sådant sätt att vi får de här resultaten av coronakrisen. Coronakommissionen behöver därför förstå hur systemet fungerar, dess grundproblemen, samt agera därefter.
Henrik Eriksson, PhD, biträdande professor, Chalmers tekniska högskola
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.