Pensionsfrågan avgör nästa val
Pär Lodin: Partierna kan inte blunda för folkopinionen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-01
DEBATT. Här är siffrorna som borde vara en väckarklocka för riksdagspartierna. Endast 27 500 röster avgjorde riksdagsvalet 2018. Så lite skiljde mellan de rödgröna och alliansen.
Vid valet 2022 kommer 400 000 nya pensionärer ha gått in i pensionssystemet. Och de årskullar det nu handlar om är de som har störst anledning att känna sig snuvade på pensionen och besvikna på samhället.
50-talister och tidiga 60-talister, de som är aktuella för pension under valperioden, har betalat högst skatt i Sveriges moderna historia. Skatteuttaget under deras arbetsliv låg under decennier två till fyra BNP-procent högre än i dag, eller omräknat till dagens BNP, uppåt 100 till 200 miljarder extra per år.
De har betalat EU:s högsta socialförsäkringsavgifter på sin lön (via arbetsgivaren).
De har tagits på sängen när förutsättningarna för deras pension har ändrats i efterhand.
Först sades att det nya pensionssystemet skulle ge ungefär samma pensioner som tidigare. 2005 gav Pensionsmyndigheten upp hoppet om den statliga pensionens utveckling, och gick ut med ett budskap som i princip löd: ”Tyvärr kommer pensionen bli minimal – ni borde ha skaffat er en bra tjänstepension eller pensionsförsäkring”. De höga skatterna, som bidrog med tusentals miljarder till välfärden, var nu inte värda något.
Först 2012 kom hela sanningen ut när SvD-journalisten Joel Dahlberg skrev debattboken ”Pensionsbluffen – tryggheten som gick upp i rök”.
När pensionsbeskedet nu kommer kan de konstatera att de kanske får någon tusenlapp eller två över EU:s fattigdomsgräns på cirka 12 000 kronor efter skatt. Som SPF Seniorerna nyligen visat kan de till och med få mindre i pension än de som aldrig jobbat.
Hundratusentals fler nyfattiga pensionärer innebär att trycket i pensionsfrågan kommer att öka vid nästa val. Riskerna för partierna blir allt större, trots konstruktionen med den blocköverskridande Pensionsgruppen med sina hemliga överläggningar. Väljarna belönar inte passivitet i trängande frågor.
Så tappade exempelvis Socialdemokraterna fem procent av väljarna över 65 år vid det senaste valet, från 38 till 33 procent. Sverigedemokraterna, som står utanför Pensionsgruppen, ökade däremot med sju procent bland de äldre, och gick från 12 till 19 procent.
Socialdemokraterna är ett parti i kris och har knappast råd att tappa fler äldre väljare. Nu tyder mycket på att de börjar röra sig och kanske blir det första partiet som spräcker pensionskartellen.
Daniel Suhonen skriver i Aftonbladet att Socialdemokraterna bör lämna Pensionsgruppen och utlysa folkomröstning vid valet 2022 om ett nytt pensionssystem som höjer pensionerna med 5 000 kronor per månad.
Socialdemokraterna har ju en särskild historia kopplad till pensioner. Segern i ATP-striden 1958 följdes av en serie framgångsval - 47,8 procent 1960, 47,3 procent 1964 och 50,1 procent 1968.
Vilka av de andra partierna vill hamna på fel sida i en öppen pensionsstrid?
Moderaterna, som tappade hela nio procent av de äldre väljarna vid valet 2018?
Miljöpartiet, med endast 280 000 väljare, som en gång i tiden sa nej till det nya pensionssystemet för att man förutsåg att det skulle missgynna kvinnor?
Kristdemokraterna som profilerar sig mot de äldre, och potentiellt skulle kunna tappa 200 000 väljare? Eller Liberalerna som balanserar på ett stup opinionsmässigt?
Basala fakta som en försämrad livssituation hos hundratusentals som känner sig svikna, talar för att partierna inte längre kan stå emot folkopinionen i pensionsfrågan vid nästa val. Och tur är väl det. Det kallas demokrati.
Pär Lodin, journalist
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.