Sjukersättning är inte att smita från arbete
Debattörerna: Sanningen inte fullt så rolig, politiker
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-09-13
DEBATT. Förra veckan presenterade regeringen ett förslag om att ta bort straffskatten på inkomsten för personer som har aktivitets- eller sjukersättning.
Från olika politiska håll kom kritik mot förslaget som vittnar om okunskap om en av de grupper som har dessa ersättningar som inkomst. Tror kritikerna att en del passar på att skaffa sig en livslång funktionsnedsättning för att slippa jobba och i stället leva ”på bidrag”?
Sanningen är inte fullt så rolig.
I dag lever många med aktivitets- eller sjukersättning under fattigdomsgränsen, och det har blivit värre de senaste åren. Det visar Riksförbundet FUB:s årliga kartläggning ”Fångad i Fattigdom”.
Om man inte har anhöriga som skjuter till pengar, går de flesta back med flera tusen kronor varje månad. Socialstyrelsen rapporterar att fler tvingas få kompletterande försörjningsstöd.
Det kan knappast finnas någon svensk politiker som anser att det ska vara så för personer som på grund av funktionsnedsättning inte kan förvärvsarbeta.
Skälet till att många i denna grupp lever i fattigdom är framför allt att aktivitets- och sjukersättningen inte hänger med kostnadsutvecklingen.
2003–2020 ökade medellönen i Sverige med 52 procent. Men aktivitets- och sjukersättningen har under samma period ökat med enbart 29 procent, och då från en redan låg nivå.
Månadsinkomsten i form av sjukersättning (tidigare kallat förtidspension) är i år – som högst – 10 036 kronor i månaden före skatt. En skatt som dessutom är högre än vad en löntagare eller pensionär med motsvarande inkomst betalar.
Att personer med funktionsnedsättning blir allt fattigare har varit välkänt för de regeringar som styrt Sverige sedan 2003.
Flera utredningar har kartlagt denna grupps ekonomi, senast i direktivet till ”Boende på (o)lika villkor”: ”Den genomsnittliga disponibla inkomsten för personer med funktionsnedsättning är lägre än för den övriga befolkningen. För personer med boende med särskild service enligt LSS är den ekonomiska situationen sannolikt särskilt svår (...) att den enskilde går 4 650 kronor minus per månad.”
När det äntligen kommer ett förslag som gynnar en av de mest ekonomiskt utsatta grupperna, bemöts det från vissa håll med i det närmaste kränkande ordalag om ”att gå på bidrag” eller ”inte jobbar för sin försörjning”.
Är de ogenomtänkta, snabba kommentarerna bara klickbete riktat till de egna kretsarna? Vi har svårt att tro att det finns politiker som inte anser att personer med till exempel intellektuell funktionsnedsättning ska ha en rimlig ekonomisk situation.
Riksförbundet FUB har tre konkreta förslag som vi hoppas väcker viljan till politiskt samarbete:
- Sjuk- och aktivitetsersättningen måste – likt ålderspensionen – justeras i takt med löneutvecklingen i samhället i övrigt.
- Skatteklyftan mellan personer med sjuk- och aktivitetsersättning och löntagare/ pensionärer måste avskaffas.
- Höjningen av det statliga bostadstillägget måste gälla alla under en viss inkomstnivå, utan undantag.
Regeringens förslag är ett steg i rätt riktning. Vi hoppas att alla partier är beredda att stödja detta och även ta andra initiativ för personer med funktionsnedsättning.
Anders Lago, förbundsordförande FUB
Christina Heilborn, förbundssekreterare FUB
Markus Petersson, ordförande Inre Ringen Sverige (FUB:s medlemmar med intellektuell funktionsnedsättning)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.