Skrota den antiliberala mångkulturalismen
Tobé (M): Frihetliga värderingar överges till förmån för kulturella eller religiösa särkrav
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-03-06 | Publicerad 2020-03-01
DEBATT. En framgångsfaktor bakom det svenska samhällsbygget är försvaret av individens frihet. Den enskildes rätt och plikt har skapat en samhällsgemenskap som är värd att värna. Därför får inte de frihetliga normer och värderingar som byggt vårt samhälle överges till förmån för kulturella eller religiösa särkrav. Det är dags att Sverige överger de identitetspolitiska idéerna om mångkulturalism.
De kommande decennierna kommer sannolikt frågor kopplade till invandring och integration prägla den svenska samhällsdebatten; vårt stora flyktingmottagande har inneburit att en rad olika kulturer och religioner ska integreras i samhället.
Ska det lyckas måste vi bort från mångkulturalismens antiliberala idéer och fokusera på att skapa sammanhållning och tillit. Mångkulturalismen har i stället försvårat integrationen och fördjupat segregationsproblemen.
Kulturella uttryck och religionsfrihet ska värnas, men det får inte innebära att vi bejakar identitetspolitiska idéer där människor delas in i grupper efter kulturell eller religiös tillhörighet.
Mångkulturalismen måste också skiljas från begreppet mångkultur. Det senare är en realitet och betyder att Sverige är ett land befolkat av människor med olika kulturella bakgrunder. Egentligen är detta relativt oproblematiskt om det förenas med en politik där rättigheter och skyldigheter bestäms på individuell basis. ”Gör din plikt – kräv din rätt” ska gälla alla oavsett bakgrund eller framtidsplaner.
Tyvärr är det inte så i dag. Alldeles för ofta grundar sig integrationspolitiken på mångkulturalism, som utgår från att individen främst tillhör en grupp och att det därmed är gruppens rättigheter som ska bejakas.
I praktiken kan dessa idéer ta sig rent bisarra uttryck och resultera i att enskilda etniska eller religiösa föreningar ses som språkrör för tusentals individer som aldrig givit sitt samtycke till vad gruppen står för.
Samtidigt som invandringen till Sverige behöver minska markant om integrationen ska fungera, måste också integrationspolitiken läggas om.
Omläggningen bör baseras på liberala grundprinciper för hur politiken ska förhålla sig till ett mer diversifierat samhälle och vad våra gemensamma skattemedel aktivt ska stödja och inte.
Vi ska slå vakt om föreningsfriheten och privatfinansierade föreningar har all rätt att bedriva sin verksamhet inom lagens ramar, men det offentliga har ett ansvar att inte spä på segregation och polarisering.
Konkret bör en sådan politik exempelvis resultera i att regioner och kommuner stryper bidrag till föreningar som uppmuntrar till etnisk eller kulturell enklavisering i syfte att skapa parallella samhällsstrukturer. Segregationsproblemen är tillräckligt omfattande och ska definitivt inte fördjupas ytterligare med skattemedel.
Böneutrop i bostadsområden bör också stoppas, eftersom individens rätt att slippa utsättas för ett återkommande religiöst budskap väger tyngre än den religiösa gruppens rätt att sprida ett budskap över ett helt bostadsområde. De som jämför böneutrop med kyrkklockor missar att det finns starka historiska skäl till att klockringning tillåts, då kristendomen har präglat Sverige under lång tid.
Vi måste också stå upp för jämställdheten mellan kvinnor och män. Jämställdhet bör inte tummas på av kulturell eller religiös hänsyn, när det kommer till sådant som badtider, undervisning i skolan eller att ta varandra i hand.
Den här typen av åtgärder grundar sig i ett försvar av den sekulära staten, individens rätt gentemot kollektivet och erkännanden av att det finns normer och värderingar som är värda att värna. Kollektivistiska idéer, grundade på etnisk eller religiös indelningen av individer, främjar varken integrationen eller sammanhållningen och bör därför motarbetas.
När vi nu ska ta tag i den integrationsskuld som Sverige bär är det hög tid att en gång för alla överge den antiliberala mångkulturalismen och i stället stärka den frihetliga gemenskap som har byggt ett av världens mest framgångsrika samhällen.
Tomas Tobé, Europaparlamentariker (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.