Fritidsgårdar stoppar inte bilbränderna
Debattören: Socialdemokraternas daltande föder utanförskap i förorten – det är dags att ställa krav
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-08-14
DEBATT. I går eldades ett 100-tal bilar i framför allt Västsverige. På Järvafältet är det så vanligt att nationell media slutat rapportera när bilar eller hela garage bränns upp och butiker slås sönder eller rånas.
Det yttersta priset får alla tiotusentals människor som bor i den här typen av områden betala genom skenande försäkringspremier. I dag är det så dyrt med bil- och butiksförsäkring i Husby att flera taxibils- och butiksägare valt att lägga ner verksamheten. Nu överväger ICA-handlaren att göra detsamma.
Men när jag hör rapporteringen frågar jag mig själv om Socialdemokraterna i Väst kommer att hantera situationen lika illa som deras partikamrater i Stockholmsförorten.
Socialdemokraterna pratar ofta om bristen på sociala insatser, och att det är fler fritidsgårdar eller teaterföreställningar som är vägen framåt. Men då ska man veta att Rinkeby-Kista erbjuder alla unga ett sommarjobb, har flest anställda demokratisamordnare, ungdomsvärdar och medborgarvärdar, fler fritidsgårdar än andra stadsdelar och dessutom en nästan 50-procentig högre skolpeng än skolorna inne i stan.
Med den retoriken borde Sveriges förorter vara de minst brottsutsatta. I min stadsdel finns ungdomsgårdar för 20-åringar, men är man 20 år gammal borde man antingen jobba eller plugga.
De förortsgäng som tänder på tiotals bilar, attackerar blåljuspersonal eller begår våldsbrott behöver inte ytterligare en ungdomsgård att gå till, det kommer knappast bryta deras kriminella bana. Att begå brott likt dessa måste resultera i ordentliga konsekvenser. Är man gammal nog att tända eld på en bil, då är man också gammal nog att sitta i fängelse.
Dessutom är påföljderna vid grova brott långt ifrån kännbara, särskilt om gärningsmannen är under 18 år. När straffen inte är tillräckligt hårda och fällande domar tar tid, urvattnas också respekten för rättsväsendet.
Gängen vet att sannolikheten för att de blir gripna för grova brott är liten och blir de väl det är påföljden knappast avskräckande. Därför behöver bland annat straffrabatten slopas – det är inte rimligt att straffet per brott minskar bara för att man är återfallsförbrytare.
Sedan så räcker det inte med att agera mot symptomen, vi måste agera mot de bakomliggande orsakerna. Utöver de polisiära insatserna så behövs en ny arbetslinje som är anpassad efter ett nytt Sverige.
Vi har stora problem med arbetslöshet och bidragsberoende i förorterna vilket i förlängningen leder till hopplöshet och kriminalitet.
Det man kan konstatera är att det huvudsakligen är andra eller senare generationers invandrare, och inte nyanlända, som är delaktiga i våldsspiralen. Det sätter fingret på den katastrofala integrationspolitiken Sverige har fört i tjugo års tid, där man har förväntats fylla i en bidragsansökan snarare än ett CV.
Socialdemokraterna tycks vara övertygade om att daltandet med bidrag och fritidsgårdar ska skapa trygghet i förorterna. Men det är daltandet som skapat bidragsberoendet, passiviseringen och cementerat utanförskapet.
Vad förorten behöver är krav, förväntningar och att statens kärnuppgifter fungerar även där. Fler poliser, kännbara straff, stramare bidragssystem och ordning och reda i förortsskolorna är vägen framåt. Sakta men säkert håller förortsvåldet på att trappas upp i flera delar av Sverige, men det kan vi aldrig tillåta.
Benjamin Dousa, förbundsordförande Moderata ungdomsförbundet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.