Vad är poängen med Skolkommissionen?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-10-01 | Publicerad 2015-09-29
Alliansen: Släpp fokus på att inskränka valfriheten – eller lägg ner den
DEBATT. Kunskapsresultaten i svensk skola har sjunkit under flera decennier. Bland de viktigaste förklaringarna till detta finns en skolpolitik och en pedagogisk diskussion som ifrågasatt kunskapslinjen och nedvärderat läraryrket. Tidigare präglades svensk skola av en rädsla för att mäta elevers kunskaper. När kunskap var mindre viktigt fick inte heller eleverna tillräckligt med stöd, och följden blev sjunkande resultat.
Under alliansregeringen genomfördes en lång rad reformer för att ändra inriktning på skolan mot mer kunskap och vi kommer de närmaste åren att se effekterna av dessa reformer. Bland alla reformer finns bland annat en ny läroplan, fler och tidigare nationella prov, skriftliga omdömen, betyg från årskurs 6 och en betygsskala med fler steg.
I december 2013 presenterades den senaste Pisa-rapporten. Den var nedslående och fick den dåvarande Alliansregeringen att beställa en särskild studie över det svenska utbildningssystemet. När OECD presenterade resultatet framkom att alliansregeringens reformer var rätt, men att mer behövs. Skolan står fortsatt inför stora utmaningar och reformarbetet måste fortsätta.
Så vad gör då regeringen efter det beskedet? Ja, hittills inte mycket. Istället för att själv föreslå reformer hänvisar de till den så kallade Skolkommissionen. Det är en kommission som om två år ska lämna förslag om vad som behövs, förslag som kan träda i kraft tidigast 2018.
Det som hittills kommit ut av Skolkommissionens arbete är tyvärr mycket nedslående. Istället för att fokusera på de stora utmaningarna tycks man mest diskutera olika sätt att inskränka det fria skolvalet. Detta är djupt olyckligt.
Ett skäl är att man då missar vad som verkligen är orsaken till att elever har olika möjligheter. De största skillnaderna finns inom skolan, mellan olika klasser. Också boendesegregationen är en viktig förklaring. Det fria skolvalet är däremot enligt forskningen ingen större förklaringsfaktor. Enligt IFAU förklarar skolvalet endast 3-4 procent av skillnaderna.
Det finns inte heller något stöd i forskningen för att slopat skolval skulle gynna någon elevgrupp i skolan. Det kan förvisso inom vänstern i svensk politik finnas ideologiska argument för att minska skolvalet, men inga sakliga.
Regeringens och Skolkommissionens fokus på att försämra valfriheten försvårar också möjligheterna till breda överenskommelser. Menar regeringen allvar med att de söker samarbete, borde utbildningsminister Fridolin vara tydlig med att man inte avser inskränka föräldrars möjlighet att välja skola för sina barn, även om Skolkommissionen rekommenderar det.
Man kan egentligen i grunden ifrågasätta Skolkommissionens existensberättigande. Risken finns att dess arbete gör att nödvändiga reformer skjuts på framtiden.
Alliansen bildade Skolforskningsinstitutet, en statlig myndighet som ska bidra till att de verksamma inom förskola, skola och vuxenutbildning ges goda förutsättningar att planera, genomföra och utvärdera undervisningen, med stöd av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt. Vi har dessutom fått tydliga rekommendationer från OECD om vad som krävs för att lyfta svensk skola. Kunskap om vad som behövs finns redan – nu behövs beslutskraft.
I dag möts Skolkommissionens parlamentariska referensgrupp för första gången. Vi vill inför det mötet ge ett mycket tydligt besked: om Skolkommissionen ska ha ett existensberättigande måste man visa att man prioriterar de stora utmaningar svensk skola står inför och sluta fokusera på inskränkningar av det fria skolvalet. Om så inte sker ser vi inte längre något syfte med Fridolins skolkommission.
Camilla Waltersson Grönvall, (M)
Ulrika Carlsson, (C)
Christer Nylander, (FP)
Annika Eklund, (KD)