Skyll inte på fusk – LSS måste få kosta
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-11-04 | Publicerad 2016-10-06
KD: Vi ska värna och utveckla assistansen – inte avveckla den
DEBATT. För bara några årtionden tillbaka hindrades personer med funktionsnedsättning från att delta i samhället. Den som ville utbilda sig och arbeta fick kämpa för att få en chans att göra det. Förtidspension erbjöds på rutin. LSS som infördes av den borgerliga regeringen 1995 är en betydelsefull reform som på ett avgörande sätt har förbättrat levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning.
Det innebär att vi i dag har en generation människor med funktionsnedsättning som vuxit upp med helt nya förutsättningar. Det skapar både nya möjligheter och ställer nya krav.
Kostnaden för LSS har under de 20 år den funnits ökat från 4 miljarder kronor till strax under 30 miljarder kronor. Att fler omfattas och att timmarna i snitt ökar behöver dock inte i sig vara bevis för att alla får sina behov tillgodosedda.
I debatten låter det ibland som att de ökade kostnaderna är obefogade. Att orsaken skulle vara fusk eller att stödet skulle vara någon extra bonus. Vi vänder oss emot den uppfattningen. Det är självklart viktigt att en insats som för den enskilde är så avgörande och som samtidigt utgör en avsevärd kostnad för skattebetalarna noggrant följs upp och regelbundet utvärderas. De senaste årens ökning av brottslighet riktad mot olika välfärdssystem riskerar dessutom att medel som avsätts för personer med mycket omfattande stödbehov i stället hamnar i skrupellösa människors fickor utan att behoven tillgodoses. Försäkringskassan, Polismyndigheten och Skatteverket behöver gemensamt arbeta för att förhindra och upptäcka denna typ av brottslighet.
Det finns dock väldigt lite som pekar på att fusk skulle vara en stor del av orsaken till kostnadsökningen.
I stället handlar det om fler och större behov som täcks. Assistansen ersätter andra insatser och avlastar anhöriga som i större omfattning kan förvärvsarbeta och undviker sjukskrivning. Assistansen ger dessutom jobb åt cirka 90 000 assistenter.
Denna insikt verkar saknas hos regeringen. Återkommande uttalanden från finansministern som ställer grupp mot grupp, regeringens direktiv till Försäkringskassan om att bryta utvecklingen av antalet timmar och den kraftiga åtstramning regeringen gör i sin budget drar undan benen för assistansen och skapar en mycket stor oro hos alla de som berörs.
Det kan inte vara acceptabelt att rättigheter som fastställs i lag begränsas utan att det finns folkligt förankrade beslut om att så ska ske. Men precis detta är vad som pågår just nu.
I stället behövs en öppen och ärlig samhällsdebatt om vilket samhälle vi vill vara. Vad är det värt för oss som skattebetalare att personer som föds med eller förvärvat en funktionsnedsättning ges möjlighet att leva ett liv som andra.
I stället för den kamp regeringen nu verkar föra mot dem som är beroende av och utför assistans vill vi föra en kamp tillsammans med dem.
Till skillnad från regeringen som sänker uppräkningen av ersättningen kraftigt så ökar vi den. Till skillnad från regeringen som begränsar och skapar hinder så öppnar vi för en diskussion om hur vi kan förstärka och utveckla.
För oss handlar begreppet grundläggande behov om att leva, inte bara överleva. Där borde att utöva sitt föräldraskap och att kunna arbeta ingå.
Den största frihets- och delaktighetsreformen för personer med funktionsnedsättning som någonsin har genomförts i vårt land är värd att värna och utveckla. För vi vill ha ett samhälle där vi kan räkna med varandra och där alla räknas.
Ebba Busch Thor
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.