Torsken i Östersjön är på gränsen till kollaps
Debattörerna: Fiskekvoter inom EU tar inte hänsyn till forskningen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-04-12
DEBATT. Skulle du tömma ett bankkonto som gav 100 procent ränta? Troligen inte. Ändå är det så Östersjöländerna inom ramen för EU:s fiskeripolitik hanterar de akut hotade bestånden av torsk i Östersjön.
Torsken i Östersjön är på gränsen till kollaps. För fyrtio år sedan kunde man fiska 350 000 ton torsk per år, men i dag är vi nere på kanske en tjugondel, och samtidigt är fiskindividerna så små och i så dåligt skick att de oftast inte duger att ta filéer av.
En orsak till att torsken är liten är sannolikt bottentrålning som leder till att större individer fångas och en genetisk selektion leder till att torskarna blir mindre och mindre. När fisketrycket dessutom är för hårt hinner inte individerna växa sig tillräckligt stora för att kunna äta sill och annan torsk utan hamnar med alldeles för många små individer i undernärd konkurrens om enklare födokällor.
Kollapsar Östersjötorsken finns risken att den aldrig kommer tillbaka. De rika torskbestånden vid kanadensiska New Foundland kollapsade på 70-talet och har ännu inte kommit tillbaka. För Östersjötorsken skulle det vara ännu svårare eftersom Östersjön är ett innanhav med lägre salthalt och lågt ekologiskt utbyte med världshaven.
Trots denna kritiska situation beslutade EU:s ministerråd förra hösten att nästan fördubbla fångstkvoterna. Detta trots att forskarrådet ICES, som har en central roll i EU:s fiskepolitik, både rekommenderade en lägre kvot och manade till försiktighet utifrån att Östersjöns ekologi överlag är svårbedömd i dagsläget.
Många miljöorganisationers bild är att förhandlingen om fiskekvoter inom EU:s nya fiskeripolitik fortfarande präglas av alltför mycket dragkamp mellan länderna och för liten hänsyn till forskarnas rekommendationer och försiktighetsprincipen.
Skulden för detta vilar tyngre på vissa länder än på andra. Exempelvis har Polens fiskepolitik blivit mer kortsiktig och mindre inriktad på långsiktig hållbarhet under den nuvarande högerpopulistiska regeringen. Men även svensk fiskepolitik har för lite helhetssyn och uthållighet.
Beslutet visar hur svagt det politiska ledarskapet kring Östersjöfrågorna är. Det finns all anledning för Sverige som land att vara självkritiskt här. Visserligen är våra officiella ambitioner högre än vissa andra länders, men det är också tydligt att fokus saknas i t ex vår fiskepolitik. Men denna brist på fokus gäller också EU:s gemensamma arbete.
Östersjöns miljö och fiske kan räddas, och EU är rätta platsen att göra det på. Nästan hela Östersjöns strandlinje består av EU-länder, med Sankt Petersburg och Kaliningrad som enda undantag. Men då krävs det ändringar i hur EU arbetar med frågorna.
- Vi vill att det inrättas en särskild EU-kommissionär för Östersjöns miljö- och fiskefrågor som kan lägga sin fulla kraft på att få Östersjöländerna att samarbeta.
- Vi vill också se ett förbud av bottentrålning, inte bara i svenska vatten utan i hela Östersjön.
- Vi kräver också fiskekvoter utifrån en tydlig försiktighetsprincip, där ett totalt stopp för storskaligt torskfiske övervägs som yttersta åtgärd.
För det är faktiskt bättre att avstå östersjötorsk i näten och på middagstallrikarna några år, än att för evig tid förstöra en av norra Europas finaste naturresurser och smakligaste livsmedel.
Gustav Hemming, Skärgårdsregionråd i Region Stockholm och kandidat #4 till Europaparlamentet (C)
Erik Ciardi, kandidat #14 till Europaparlamentet (C)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel