Låt kommunerna ta över begravningarna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-03-27
Humanisterna: Dags att bryta Svenska kyrkans dominerande ställning
Det är hög tid att Svenska kyrkans dominerande ställning som huvudman för begravningsverksamheten ses över. Därför är det välkommet att frågan diskuteras i regeringskansliet, vilket framkom när Kyrkans tidning intervjuade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.
För dem som inte identifierar sig med den svenskkyrkliga begravningstraditionen finns flera förbättringar att önska.
Det finns få religionsneutrala begravningsplatser i Sverige. På vissa orter finns inga ändamålsenliga ceremonilokaler utan religiösa symboler. Begravningsombuden, som ska tillvarata intressena hos alla som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, är relativt okända och systemet har ett inbyggt demokratiskt underskott.
Begravningsombuden utses av länsstyrelserna och de skall hålla kontakt med andra livsåskådningsorganisationer, granska begravningsverksamheten och ge förslag till Svenska kyrkan som tillgodoser icke-medlemmars önskemål på verksamheten. Problemet är när beslut fattas: då har ombuden ingen röst. Då saknar alla de som inte är medlemmar Svenska kyrkan reellt demokratiskt inflytande.
Svenska kyrkans fallande medlemstal och en ökad livsåskådningspluralism i samhället gör att nuvarande situation i längden blir ohållbar. Den naturliga lösningen är att begravningsverksamheten får handhas av kommunerna, vilka på allvar kan upprätthålla och ta ansvar för en verksamhet som är livsåskådningsneutral och öppen för gängse demokratisk insyn och påverkan.
I dag verkar Svenska kyrkan med två ansikten; man vill både bibehålla sin av staten upprätthållna särställning bland Sveriges livsåskådningsorganisationer, och samtidigt påskina att kyrkan är en aktör bland andra. Detta uttalades senast av ärkebiskop Antje Jackelén i en debattartikel: ”Svenska kyrkan [har] gått från att vara […] som statskyrka till att vara aktör i civilsamhället på samma premisser som andra icke-statliga organisationer”. I fallet med begravningsverksamheten är det uppenbart att Svenska kyrkan fortfarande agerar och har uppdrag som statskyrka.
Redan i dag sköts begravningsverksamheten för mer än 900 000 svenskar kommunalt, nämligen i Stockholm och Tranås, så någon revolution är det inte frågan om. Istället skulle det vara ytterligare ett steg för att avveckla den tidigare statskyrkan.
Vid sidan om demokrativinster och livsåskådningsneutralitet kan det även leda till en effektivisering, då verksamheten 2014 hade hela 648 huvudmän (kyrkans församlingar), jämfört med 290 kommuner. En förändring borde även vara välkommen inom Svenska kyrkan, som då bättre skulle kunna betjäna sina medlemmar och fokusera på sin andliga verksamhet.
Förbundet Humanisterna vill i första hand ta till vara intressena hos sekulära humanister och andra som inte önskar en religiös begravning, men vi arbetar också för att staten ska verka neutralt gentemot olika livsåskådningar och inte sammankopplas med religiösa organisationer.
För att uppnå detta önskar vi en dialog med kulturministern, som är ansvarig för begravningsfrågor. Varför inte ett möte ihop med Svenska kyrkan? Det skulle bli ett utsökt tillfälle att visa att våra två organisationer agerar på samma premisser gentemot staten.
Ulf Gustafsson