Nej, Israel begår inte ett folkmord i Gaza
Sverigeambassadören: Anklagelserna är särskilt smärtsamma för oss
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-01-11
DEBATT. Definitionen av folkmord formulerades 1944 av den judiske juristen Raphael Lemkin, upphovsmannen till FN:s Folkmordskonvention som antogs 1948 efter Förintelsen.
Ofta betraktat som ”det värsta av brott”, karakteriseras folkmord av den särskilda avsikten att ”helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp”.
Den ökande frekvensen av ogrundade påståenden om folkmord är oroande och hotar att beröva begreppet dess mening. Om varje krig utgör folkmord kommer termen att helt sakna betydelse.
Allt detta aktualiserades i samband med Israels svar på Hamas brutala attack den 7 oktober. De intensiva striderna och omfattningen av skador på civila mål i Gaza beror till stor del på Hamas strategi att placera ut stridande mitt bland civilbefolkningen, inklusive i moskéer, på sjukhus, i skolor och bland FN-inrättningar.
En strategi som utgör ett tydligt krigsbrott. Hamas utnyttjar civila som mänskliga sköldar och eftersträvar högsta möjliga dödstal för att väcka opinion mot Israel.
Israeliska styrkor tvingas utkämpa ett asymmetriskt krig i en tätbefolkad stadsmiljö. Hamas har förberett sig för ett sådant scenario i över ett decennium, i synnerhet genom att utnyttja ett tunnelnätverk placerat under civila områden.
Den 29 december 2023 gjorde Sydafrika en anmälan till ICJ för att inleda ett rättsligt förfarande mot Israel rörande anklagelser om folkmord.
Detta flagranta sätt att oberättigat utnyttja Folkmordskonventionen mot Israel är tragiskt.
Sydafrika bygger sitt case på två påståenden, varav inget håller för granskning. Det första rör omfattningen av civila dödsfall och förstörelse i Gaza.
Det råder inga tvivel om att Gazakriget varit förödande för civilbefolkningen. Detta visar emellertid på inget vis att folkmord skulle ha ägt rum. ICJ har själva tidigare klargjort att användning av våldsmedel i sig själv inte utgör folkmord.
Det andra påståendet gäller vissa uttalanden av nuvarande eller tidigare israeliska företrädare, vilka man påstår skulle bevisa avsikt att utföra folkmord.
Uttalandena är i sig inte övertygande. De speglar inte Israels faktiska handlande och har i många fall yttrats i affekt efter masslakten den 7 oktober (en händelse som för övrigt speglar Hamas avsikt att “förinta en folkgrupp”).
Det hade varit bättre om uttalandena aldrig yttrats, men de är långt ifrån vad de påstås bevisa.
Därutöver har israeliska riksåklagaren och regeringens juridiska rådgivare meddelat att den sortens uttalanden nu utreds för avsiktlig skada på icke-inblandade medborgare, och varnat för att de kan utgöra brott.
Beviset på avsaknaden av avsikt till folkmord är Israels pågående och oförtröttliga ansträngningar för att underlätta humanitär hjälp och de kraftfulla praktiska åtgärder som vidtagits för att minimera civila förluster.
De sistnämnda innebär bland annat förvarningar före attacker och olika typer av skyddsåtgärder, något som ökar riskerna för de egna styrkorna.
Som en talesperson för USA:s nationella säkerhetsråd påpekade: ”Israel har publicerat kartor online på var människor kan eller inte kan röra sig. Det är detsamma som att tillkännage var man kommer att slå till och det är mycket få militärer i vår tid som skulle agera så. Som jag förstår det skulle vi inte agera så”. Detta kan knappast kallas avsikt till folkmord.
Mot bakgrund av Förintelsen och Israels ansträngningar att bevara de värden som helgar livet, är anklagelserna om folkmord särskilt smärtsamma för oss. Detta är en ny form av den gamla taktiken att anklaga judarna just för de brott de själva blivit utsatta för.
Ziv Nevo Kulman, Israels ambassadör i Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.