Så kan idrott påverka unga mäns kvinnosyn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-01-13 | Publicerad 2016-01-11
Debattören: Vi måste få fler att säga ifrån i omklädningsrummen
DEBATT. Det som hände i Köln, Kalmar och Stockholm påminner om vikten att prata om de förväntningar på killar som präglar dem och om hur idrotten är en stor del i hur unga killar formar sin syn på flickor och kvinnor och andra runt om.
Det ser olika ut i olika länder bland annat beroende på hur långt jämställdhetsarbetet har kommit men faktum kvarstår, män utövar statistiskt sett våld och som kille fostras du inte sällan till att med självklarhet ta dig friheter mot flickor och kvinnor, om än bara genom ord.
Många av våra beteenden är så självklara att vi inte funderar mycket på dem.
Därför behöver vi se upp med de ideal som formar killar i lagidrottsmiljöer. Pressen att "vara någon" är stor där och forskning visar att det just är i miljöer som idrotten unga är mest benägna att ta till våld. Det har att göra med fyra delar:
1. Det är många män.
2. Man måste prestera.
3. Man måste ”kunna ta grabbjargong”.
4. Jargongen handlar om att ta avstånd och om att nedvärdera bögar och kvinnor.
I manliga lagidrotter sker flest kränkningar mellan lagkamrater (Friends 2014). Tränare och ledare behöver därför rustas för att kunna använda sin position för att förebygga och hantera detta.
Enligt de killar i AIK:s akademiverksamhet som jag mfl intervjuade 2010 och sammanfattade i boken ”Passa och passa in” är det "den lilla killen med ljus röst" som man skojslår, och "bög" används som skällsord och sammanfattning för allt dåligt, där femininitet och tjejer (ironiskt nog) ingår.
Allt som är "en svaghet" används fortfarande mot andra för att trycka ned och för att bevaka sin egen position. Det måste vi vända, och vi är många som vill göra det.
I USA har man visat på att unga killar önskar en mer inklusiv manlighet där det inte är norm att ta avstånd från bögar och femininitet och många unga säger samma sak här i Sverige.
Att vara kille behöver kunna vara något mer, något annat, där att säga ifrån när någon utsätts för kränkningar är ett tecken på styrka och där män i grupp som kränker andra är ett tecken på svaghet. Vi behöver se till att vi uppmuntrar de beteenden där killar vågar stå upp för svagare och där de säger ifrån till sina vänner när de går över gränsen.
De killar som gör det i dag är ofta de som tänkt och vågar mycket eftersom de förhåller sig till att riskera att trilla ned några steg i (kill)hierarkin. Vi måste se till att fler vågar. I omklädningsrummet, på stan och på nätet.
Stora delar av idrottsrörelsen är med på att inkludering med fokus på maskulinitet och hbtq är en viktig aspekt att jobba med framöver. Riksidrottsförbundet har tagit initiativ för att ge inkludering större utrymme. 2016 blir året när Svenska Amerikansk Fotbollförbundet kommer att hbtq-certifieras, Svenska styrkelyftsförbundet och Korpen börjar jobba med inkludering och Svenska Institutet lyfter fram det svenska arbetet med inkludering i idrotten utomlands.
Förhoppningsvis blir 2016 året då kunskap om maskulinitetsideal och hbtq tas in som en kvalitetsaspekt i ledarutbildningarna. Det är en viktig del i att säkerställa att våra unga killar fostras till att nyttja sina styrkor på rätt sätt och har tillgång till en variation av sätt att vara kille på. Och vi tjänar alla på det. Killen med ljusa rösten, de homosexuella, transpersonerna, tjejerna.
Och inte minst de killar som inte vill göra någon illa men som använder invanda sätt för att bli någon i gruppen, för att de inte vet något annat. Och för att de får fortsätta utan att någon vuxen säger till.
Sofia B. Karlsson