Bryt normen – var en närvarande pappa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-11-11 | Publicerad 2015-11-06
Pyskologen Alf B Svensson: Alla barn behöver en far
DEBATT. I dag är det Fars Dag. Behövs vi pappor under barnens uppväxt eller räcker det med att vi donerar vår sperma och sedan försvinner ur deras liv? Regeringens utredning om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor har frågat Barnombudsmannen hur barn påverkas av att växa upp utan en pappa. Han hade till min stora förvåning det politiska modet att säga som det är: ”Att växa upp med enbart en förälder innebär dock en extra sårbarhet”. Ett faktum som myndigheter, politiker, forskare och samhällsdebattörer annars brukar tiga ihjäl.
En genomgång av 500 studier från olika länder som publicerats i tidskriften ”Personality and Social Psychology Review” visar att barn far mer illa av att bli sviken av sin pappa än av sin mamma. Förmodligen för att de tycker det är värre att bli övergiven av en person som de uppfattar har högre status.
Av alla politiker får vi pappor höra att vi ska dela på föräldraförsäkringen. Inte så mycket för barnens skull som för att kvinnor ska kunna göra karriär på samma villkor som oss. Att barn behöver en närvarande pappa under hela sin uppväxt och inte minst under tonåren är det ingen politiker som säger.
Många skilsmässobarn som sällan eller aldrig träffar sin pappa, och ibland inte ens vet vem han är, kan vittna en livslång sorg och en knäckt självkänsla. En vän till mig sa: ”Att växa upp utan en pappa är som att ständigt bära på en ekande tomhet som man vet inte kommer att fyllas. Mycket av min egen vilsenhet och sökande efter kickar bottnade i avsaknaden efter en far.”
Barn som växer upp utan en närvarande pappa löper en ökad risk att växa upp i barnfattigdom och att drabbas av både psykisk och fysisk ohälsa. De är inte lika ambitiösa och går kortare utbildningar. I brist på goda manliga förebilder påverkas pojkarna lättare av negativa mansförebilder. Fickorna vill inte riskera att än en gång bli sviken av någon de älskar och lever därför mer som singel. De som går in i en relation är inte lika kvalitetsmedvetna. De stannar ofta kvar i relationer som de borde lämnat för längre sedan.
Även om detta procentuellt sett bara gäller en liten grupp handlar det i verkligheten om tiotusentals personer.
Trots decennier av jämställdhetsdebatt och ifrågasättande av stereotypa könsroller bemöter pappor och mammor barn olika. Mammor ger ofta mer närhet och omvårdnad medan pappor busar och leker mer livliga lekar. Det gör att pojkarna får bättre impulskontroll och inte lika lätt använder våld.
Pappor har ofta högre förväntningar och uppmuntrar barnen att ta större risker för nå sina mål. Många kvinnor som gjort en lysande karriär säger att en orsak är att de haft en pappa som uppmuntrat och utmanat dem.
Vi pappor behövs också som manliga förebilder. Det är inte lätt för ensamstående tonårsmammor att vara en manlig förebild för skränande, halvfulla och testosteronstinna tonårspojkar.
Vi män är ofta så upptagna av att klättra upp för stegen, som vi tror leder till lycka och framgång, att det är först när det är för sent som vi upptäcker att vi lutat stegen mot fel vägg.
Våga vara normkritisk. Gå inte på myten att en riktig man är den som tjänar mer än alla andra och haft sex med en massa kvinnor. Manlighet är ta ansvar för sina barn och att vårda kärleken till deras mamma.
Alf B Svensson
Leg. psykolog, författare och föreläser på temat barn och familj