Id-märkning kommer att rädda katters liv
Debattörerna: Nu kan politikerna äntligen införa att alla katter ska registreras
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2022-02-23 | Publicerad 2022-02-22
DEBATT. Katter är ett av våra vanligaste sällskapsdjur men enligt beräkningar finns i Sverige runt 100 000 katter utan ägare och hem. Dessa djur utsätts för stort lidande på grund av svält, sjukdomar, skador, inavel och för katterna periodvis svåra väderförhållanden.
En obligatorisk märkning och registrering är helt avgörande för att minska antalet hemlösa katter – och därmed lidandet.
På torsdag, den 24 februari, ska riksdagen rösta om regeringens förslag gällande obligatorisk märkning och registrering av katter. Förslaget, som har kommit till efter många turer, innebär att ”alla katter som stadigvarande vistas i Sverige ska omfattas av motsvarande krav som hundar”.
Om förslaget går igenom väntas lagändringen träda i kraft 1 januari 2023 och registret administreras av Jordbruksverket.
I Sverige lever uppskattningsvis 100 000 katter utan hem och ägare. Det är ett liv präglat av svårt lidande, orsakat av kyla och svält, sjukdomar, inavel och skador.
Den enskilt viktigaste åtgärden för att minska antalet hemlösa katter är att införa obligatorisk id-märkning och registrering, något Svenska djurskyddsföreningen arbetat för i många år.
Men det finns fler skäl till varför obligatorisk märkning och registrering av katter är nödvändigt:
Sedan 1 april 2019 är det enligt djurskyddslagen uttryckligen förbjudet och straffbart att överge ett djur.
Vår erfarenhet är att katten är det sällskapsdjur som oftast överges eller lämnas utan tillsyn av sin ägare. Katter är också det enda av våra sällskapsdjur som rör sig fritt utomhus.
För att bestämmelsen i djurskyddslagen ska vara meningsfull i praktiken måste det därför bli möjligt för polis, länsstyrelse och andra myndigheter att identifiera ägaren till upphittade katter. Annars är lagen poänglös.
Dagens hantering kostar också mycket pengar i form av myndighetsutryckningar, främst från länsstyrelser och polis, men också för veterinärkliniker och ideella organisationer som lägger stora resurser på att hitta ägare till upphittade, infångade eller förolyckade katter.
Den som hittar en skadad katt och tar den till veterinären blir också skyldig att betala veterinärvården, något som kan leda till både djurskyddsmässiga och ekonomiska problem.
Ett register skulle vid de tillfällena vara till stor hjälp – med en snabb avläsning och slagning på datorn kan djur och ägare hitta varandra.
Att införandet av ett obligatoriskt krav på märkning och registrering skulle innebära en för stor administrativ börda och ekonomisk kostnad för kattägaren (som M, C och KD fört fram i motioner inför omröstningen) anser vi inte är ett skäl till att låta bli.
Enligt förslagets beräkningar skulle kostnaden uppgå till max 800 kronor per katt – en kostnad som ändå får ses som marginell i jämförelse med mycket annat i djurägaransvaret.
Och kanske något man förväntas kunna betala om man tagit på sig ansvaret för ett djur. Nyttan för djuret, och för alla de som i praktiken hanterar problemet med omärkta katter, överstiger vida kostnaden som läggs på djurägaren.
Vi har generellt ett bra djurskydd i Sverige och vi är många som månar om våra sällskapsdjur. Men vi kan bli bättre.
Införandet av obligatorisk märkning och registrering skulle få oerhört stor betydelse för katters välfärd – och höja deras status.
I länder som Frankrike, Italien och Nederländerna har detta redan införts. Vi anser att Sverige, som i många avseenden ligger i främsta led i arbetet för ett bra djurskydd inom EU, borde sälla sig till dessa länders regelverk.
Maria Lönn, generalsekreterare Svenska djurskyddsföreningen
Patrik Flisbäck, ordförande Djurhemsförbundet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel