Att byta sida är som rysk roulette för MP
Birger Schlaug: Partiet gör bäst i att ligga lågt och hålla fast vid Löfven
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-11-15
DEBATT. Annie Lööf hoppas på att en Allians Plus ( Alliansen och MP) skulle kunna bilda regering, eller åtminstone regeringsunderlag, och på så sätt bli större än det rödgröna blocket.
Förflyttning av en pjäs (MP) leder emellertid inte till riksdagsmajoritet så beroendet av S eller SD skulle ändå finnas. Dessutom, nu när Ulf Kristersson prövats, visar det sig att det största regeringsunderlaget vare sig är de rödgröna eller Alliansen Plus utan konstellationen M-KD-SD.
Plötsligt är inte argumentet, som Lööf och Björklund använt sig av, giltigt längre. Största regeringsunderlag skall inte bilda regering. Värt ett tack det också…
Miljöpartiets situation är ganska skakig. Att ”byta sida” skulle vara ett riskprojekt, rent av rysk roulett.
Visserligen skulle man kunna hänvisa till både Göteborg och Stockholm. På båda ställena valde man av goda skäl att förskjuta S till förmån för andra. I Göteborg tillsammans med V och FI. I Stockholm tillsammans med Alliansen.
I Göteborg som största minoritetsblock med allt vad det innebär av möjlighet till röd-grön-rosa ideologiskt progressivt plattformsbygge.
I Stockholms kommun lyckades man förhandla sig fram till – åtminstone som det nu ser ut – sådant som betongpartisterna i S inte tillåtit. Stopp för Apple att ”sätta Stockholm på kartan” genom att bygga igen Kungsträdgården och stopp för det groteska Nobelhuset är två av fördelarna.
Politik som drivs i riksdag och regering är emellertid något helt annat – vilket även Miljöpartiets språkrör konstaterat. Så än så länge håller man stånd mot Annie Lööfs försök att bilda Alliansen Plus.
Ulf Kristersson lär väl kunna lova miljöpartisterna något sort klimatbyte – till exempel att flygskatten får vara kvar och man skriver in klimat sju gånger extra i finansplanen – om de ingår i hans regeringsunderlag.
Kanske skulle till och med Annie Lööf - som brädats av Björklund som ”Alliansens gröna röst” enligt Naturskyddsförenigen – acceptera flygskatt och någon dieselskatt hon ogillar. Men likt förbannat skulle man bli beroende av SD.
Värre för MP är emellertid att partiet ligger risigt till i opinionsmätningarna. Att byta sida, med vilka argument det än skulle vara, är att betrakta som ett högriskprojekt.
Om en sådan regering faller i ett extraval – eller om den inte ens skulle godkännas efter det att talmannen lagt förslaget – lär det inte bli en enda stödröst från sådana som egentligen identifierar sig som sossar eller vänsterpartister.
Skulle alliansväljare våga satsa sina röster på de gröna i motsvarande grad? Knappast. Dessutom riskerar klimatfrågan i ett extraval att försvinna helt och hållet, politikens innehåll skulle förflyttats till nedersta skrivbordslådan, under nostalgiska gradskivor, linjaler och blyertspennor.
Dessutom lär pengarna vara slut i varje vrå i den gröna valkassan. Till råga på allt riskerar ett extraval att kopplas ihop med vårens EU-val. Och i det valet tänker sig förmodligen MP att göra ett bättre val än i riksdagsvalet. Och skulle säkert göra det om bara den svenska regeringsfrågan hålls borta.
MP gör nog bäst i att ligga lågt, hålla fast vid Löfvenspåret och invänta att Lööf och Björklund också hamnar där. Vilket vi väl visste redan efter valdagen.
Men det intressantaste är det som hänt i Göteborg. Låt det utvecklas. En röd-grön-rosa progressiv plattform skulle vara ett värdefullt inslag i svensk debatt, kanske skulle vi till och med bli av med att allt kretsar kring SD.
Låt det bli så till nästa ordinarie val.
Birger Schlaug, före detta språkrör för Miljöpartiet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel