Enklare regler krävs för att klara krisen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-10-16

Kommunalråd (FP): En generös flyktingpolitik kräver en seriös integrationspolitik

DEBATT. Med närmare tiotusen människor som sökt asyl i Sverige den senaste veckan krishanterar landets kommuner och myndigheter för att möta de akuta behoven av bland annat tak över huvudet. Men för det svenska samhället är de långsiktiga utmaningarna de största.

Varje uns till trovärdighet i en generös migrationspolitik vilar på att vi politiker i både riksdagen och Sveriges kommuner redan i dag börjar krishantera integrationsutmaningarna.

I detta läge behöver man ha med sig två insikter. Dels att det är fruktansvärda händelser som många av de människor som kommer hit har gått igenom. De som har asylskäl ska få en fristad i Sverige. Dels att det är en oerhörd prövning för ett system som inte är tänkt för den här situationen. Men dessa två insikter står inte emot varandra, tvärtom. Ska vi i Sverige klara av situationen är det hög tid att slå undan varje tendens till välmenande naivitet och istället ta oss an utmaningarna med öppna ögon.

De kortsiktiga utmaningarna är många. Vår planlagstiftning är inte gjord för att snabbt öka byggproduktionen. Våra socialtjänstlagar är inte anpassade för att det råder en skriande brist på utbildad personal. Riktlinjer och regler får snabbt ändras, frångås eller åka rakt ner i papperskorgen i ett land som känner en viss stolthet över sin korrekta byråkrati, men som saknar erfarenhet av krissituationer.

På några års sikt blir utmaningen ännu större. De som kommer hit i dag som ensamkommande barn i 17-årsåldern ska om fem-sex år vara redo för arbetsmarknaden. Samtidigt förutsätter vi att svenskfödda barn behöver gå i förskola och skola med skickliga pedagoger i uppåt 17 år för att ha bra chanser att få  första jobbet. Den ekvationen löser inte sig självt.

Vi står också inför en värderingsutmaning där vi snabbt kommer att få en stor grupp som inte delar våra demokratiska grundvärderingar och som riskerar bli permanent isolerad från övriga samhället. Vi som har makt måste agera för att utvecklingen ska gå i rätt riktning, även om lösningarna ibland kan vara kontroversiella.

Det är nu som vår medmänsklighet och vårt prat om humanitär stormakt verkligen prövas. Bryr vi oss bara om varandra när det bara kostar ett like-klick på Facebook, eller orkar vi ta empatin så långt att vi även är redo att även avstå något?

Vi har inte råd att vara naiva. Enskilda framgångsexempel, där elever snabbt tar sig igenom skolan eller nyanlända startar företag, kan vara inspirerande. Men för det stora flertalet kommer samhället att behöva ta sig an en betydligt större utmaning än vad vi är vana vid.

Sveriges kommuner behöva uppbringa kraft att tackla hotet om utanförskap. Utöver behovet av nationella reformer för fler genomgångsjobb och en växande tjänstesektor så behöver kommunerna utveckla yrkesvux och språkintroduktionen. Samverkan med näringslivet måste stärkas så att både vuxna flyktingar och ensamkommande barn har en plats hos framtida arbetsgivare efter bara några år i svenskt utbildningsväsende.

Utöver nationella regelförenklingar så behöver även kommunerna underlätta nyproduktion av bostäder och förhindra att flyktingmottagandet förvärrar situationen i de utanförskapsområden som redan finns. Nyanlända föräldrar måste så tidigt som möjligt inkluderas i barnens skolgång och få stöd i att utöva sin föräldraroll i en ny kultur.

Vi måste hålla borta naiviteten och orka se att bortom den akuta krishanteringen. Nu krävs kreativitet, hårt arbete och politiskt ledarskap för att Sverige ska kunna gå starkt genom de närmaste åren.

Daniel Andersson

Kommunalråd (FP) i Linköping