Pensions-stressen är kvar, Strandhäll
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-08-24 | Publicerad 2016-01-06
Debattören: Ju mer jag sätter mig in i systemet, desto oroligare blir jag
REPLIK. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, du vill att vi ska tittat på våra pensioner på minpension.se. Det är precis det jag har ägnat de tre senaste månaderna till (du kan följa min resa på pensionstrasket.se).
Absolut inget i den resan har minskat stressen inför min kommande pension som du säger att det ska göra. Det har däremot givit mig en fatalistisk inställning pensionssystemet.
Bidraget från allmänna pension och tjänstepension kommer väl i bästa fall vara 35–45 procent av slutlönen, det krävs privat sparande. Alla har ju som bekant inte lyxen att ha pengar över att spara eller att kunna räkna med något arv (förlåt kära föräldrar, jag vill att ni ska leva i all oändlighet, detta är bara för att visa på en poäng!).
Den allmänna pensionen
Den har visat sig vara felräknad som du vet. De som utformade den glömde räkna med att människor lever längre och längre. Det har bland annat konsekvensen att pengarna från det allmänna inte räcker till att lyfta heltidsarbetande kvinnor i statlig tjänst över garantipensionsnivå, de måste arbeta heltid 48 år för att nå upp över gränsen. Alltså mellan 20–68 år utan uppehåll. Redan i dag har 52 procent av alla kvinnor garantipension, det vi kallar fattigpensionärer.
Utöver det har det under hösten visat sig att prognoserna man kan få fram via minpension.se räknar fel med så mycket som 500 kr/mån. För de som kommer leva som fattigpensionärer är 500 kr en hel del.
Tjänstepensionerna vill du att jag tittar på:
Personligen är jag en av de personer du efterlyser, en rörlig person på arbetsmarknaden, en som rör sig mellan branscher och kunskapsområden, en som antagligen kommer orka att arbeta till 75. I dag är jag 41 och har 10 tjänstepensionsförsäkringar.
Vissa försäkringar är så små att avgifterna varit mellan 4,5–14 procent, då förstår ju både du och jag att pengarna försvinner, Annika.
Flytträtten som skall gälla från 2007 och återköp av försäkringar som är mindre än 44 500 kr är två sätt att ta tag i problem med de små försäkringarna. Jag skulle kunna slå ihop alla de små till en stor så att avgifterna inte äter upp mina dyrbara pensionspengar.
Men Annika, för 90 procent av arbetskraften har arbetsmarknadens parter avtalat bort flytträtten och även återköpen fram till 55 års ålder. För de 10 procent som inte är avtalade får försäkringsbolagen själva välja om de tillåter återköp. De är det inte alla som gör. Jag betalar för tjänstepensionen tio gånger i stället för en. Så vad tycker du att jag ska göra med mina 10 försäkringar som oavsett avkastning äts på av orimligt stora avgifter?
Sist kan vi väl ta upp det privata pensionssparandet
Det som ska fylla upp de hålen som allmänna pensionen och tjänstepensionen inte klarar. Där har regeringen just avskaffat avdragsrätten och höjt skatten på privat sparande i ISK och Kapitalförsäkring med 48 procent. Där signalerar ni tydligt att privat sparande till pension eller framtiden inte är viktigt.
Annika, hjälp mig att förstå vad du menar skulle vara avstressande med att ta reda på hur det ser ut? Du säger att 2016 ska vara ett händelsernas år för pension. Låt mig ge dig några förslag:
Börja med fria flytträtten! Se till att alla får flytta sin tjänstepension vart de vill. Helst av allt ett system som Danmark, med en tjänstepensionssäck! Se till att alla med pensionsförsäkringar under 44 500 kr faktiskt får göra återköp enligt lag.
Slutligen, eftersom allmänna pensionssystemet är felräknat borde ni verkligen se till att åter öka incitamenten till privat pensionssparande!
Det skulle i alla fall vara något mer omvälvande än ökat bostadstillägg...
Kristina Althoff
Bloggar på www.pensionstrasket.se