Elever med NPF slås ut ur den svenska skolan

Debattörerna: Det går inte längre att blunda för bristerna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-01-11

helskärm

DEBATT. Sena och otillräckliga insatser, bristande förmåga att stödja elever tillbaka och föräldrar som sjukskrivs. Riksförbundet Attentions frånvaroenkät visar på behov som inte går att blunda för.

Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får allt svårare att klara skolan. Läget är akut och en nationell handlingsplan för att vända denna tragiska utveckling brådskar.

”Ingen har undrat varför hon inte kommer till skolan”. ”När sonen kraschade och inte längre kunde gå utanför hemmet på grund av panikattacker så vaknade skolan.” Detta är två röster ur Attentions färska undersökning riktad till vårdnadshavare som har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som under det senaste året haft en skolfrånvaro på 10–20 procent eller mer under minst en månad.

Resultaten visar på en oacceptabel situation och alarmerande stora utvecklingsbehov.

Många av de drygt 2 100 barn som enkäten handlar om har haft lång och omfattande frånvaro, fått insatser sent och ofta inte utifrån en analys av barnets behov. Inte ens två procent (!) har svarat att skolan vidtagit åtgärder och att det löst problemet med frånvaron.

Drygt hälften har angett att skolan vidtagit åtgärder, men att det inte har ökat närvaron och en femtedel har svarat att skolan inte vidtagit några åtgärder för att öka närvaron alls. Och då har 96 procent av barnen haft en ströfrånvaro eller sammanhängande frånvaro under minst två månader. För mer än hälften hade frånvaron pågått i längre än ett år!

Förtvivlade föräldrar försöker få skolan att anpassa undervisningen och ge adekvat stöd men möts ofta av otillräcklig kunskap om NPF och om barnets behov. För lite görs och till slut klarar barnet inte av att gå till skolan överhuvudtaget. En del föräldrar blir orosanmälda (fyra av tio) och andra anmäler sig själva för att få skolan att vakna.

Resultaten visar också att elevhälsan inte alltid kopplas in, att samverkan ofta inte löser problemet samt att drygt hälften upplever att kommunen inte har kompetens att hjälpa elever med problematisk frånvaro tillbaka. 22 procent upplever den mycket begränsad.

Varför görs inte mer? Varför lämnas föräldrarna ensamma med barnets frånvaro? Varför används inte Specialpedagogiska skolmyndighetens kostnadsfria stöd i större utsträckning? Bara drygt fyra procent har svarat att skolan tagit hjälp av SPSM som en insats att stödja eleven tillbaka. Handlar det om bristande engagemang, bristande resurser eller att man inte kan lösa ett problem som man inte förstår?

I väntan på rätt hjälp slits familjer itu. Barns psykiska ohälsa ökar, föräldrar tvingas sluta arbeta, får egen psykisk ohälsa, sjukskrivs. Samhället är inte är riggat för den här situationen.

Utbildningsminister Anna Ekström och landets skolhuvudmän, det här menar vi behöver göras omedelbart.

• Ta fram nationell statistik över frånvarande elever i linje med ”Saknad”-utredningens förslag, och följ upp denna årligen.
• Inför en plikt för skolpersonal att anmäla när skolan misslyckas med att erbjuda barn en fungerande skolgång (Lex Alissa).
• Ta fram en nationell handlingsplan kring problematisk skolfrånvaro
• Ta fram handlingsprogram för hur skolan ska arbeta med barn i problematisk skolfrånvaro samt hur samverkan med föräldrar och andra aktörer runt barnet ska fungera.
• Säkerställ kunskap om olika NPF och grundläggande specialpedagogik i det statliga rektorsprogrammet samt ett fokus på hur skolan organiseras för att framgångsrikt möta barn med olika funktionsnedsättningar.
• Erbjud skolpersonal fortbildning i NPF och specialpedagogik.
• Ge elevhälsan tillräckliga resurser för att stå för spetskompetens inom NPF.
• Säkerställ tillgång till närvaroteam med expertkompetens att stödja elever i frånvaro tillbaka.

I dag slås elever med NPF ur skolan, med stora kostnader för både individ och samhälle som följd. Läget är akut och krafttag för att säkerställa deras rätt till utbildning enligt såväl svensk lag som FN-konventioner om mänskliga rättigheter måste ske nu.

Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention
Annica Nilsson, intressepolitisk ombudsman Riksförbundet Attention

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.