Svenska judar känner sig svikna av sitt land
World jewish congress: Den 7 oktober blev en dubbel chock
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-10-07
DEBATT. Den 7 oktober drabbades Sveriges judar av en dubbel chock. Först genom Hamas brutala massaker i södra Israel – den dödligaste dagen för det judiska folket sedan Förintelsen.
Den andra chocken kom från reaktionen i Sverige. Svenska judar är tyvärr alltför vana vid att judehat uttrycks som antiisraeliska fördomar, i linje med den arbetsdefinition av antisemitism som statsminister Löfvén antog 2020.
Definitionen med exempel klargör skillnaden mellan kritik mot Israels regering och förnekandet av den judiska statens rätt att existera.
Redan den 7 oktober bevittnade vi öppna firanden av massakern, där ett påtagligt judehat spreds på gator, i skolor och på sociala medier – med få fördömanden och ännu färre konsekvenser.
Känslan av övergivenhet blev tydlig när flera politiker och representanter från minoritetsgrupper samt civilsamhälle valde att inte stå upp för Sveriges judar, som därmed blev utfrysta i sitt eget hemland.
Enligt en rapport från Segerstedtinstitutet, publicerad den 30 september, upplever judar i Sverige att hat mot dem snarare tolereras av demokratiska institutioner. Detta har skapat en känsla av övergivenhet bland svenska judar, som nästa år firar 250 år av judiskt liv i Sverige.
Hat och våld mot andra minoriteter har utan tvekan mötts med starka fördömanden. Men nu såg vi tältläger med demonstranter som öppet stödjer terrorstämplade organisationer och kräver Israels förintelse.
Trots att Sveriges regering och ledande politiker tydligt har fördömt dessa handlingar, verkar budskapet inte nå fram till resten av samhället och de politiska partierna på lokalnivå. Det är lätt att kritisera motståndares antisemitism, men än viktigare att bekämpa den inom den egna politiska sfären för att verkligen stå upp för Sveriges judar.
Än värre är att de samtidigt sprider budskap som undergräver grunden för ett öppet och mångfacetterat samhälle
Aktivister och politiker som i vanliga fall kämpar för demokratiska rättigheter, hbtqi+-rättigheter, kvinnors rättigheter och mot rasism marscherar nu sida vid sida med anhängare av terrorstämplade terroristorganisationer, som stöds av Irans förtryckande ledarskap.
Än värre är att de samtidigt sprider budskap som undergräver grunden för ett öppet och mångfacetterat samhälle.
Journalister som rapporterar om palestinska demonstranters stöd för Hamas har blivit hotade i sina hem. Lokalpolitiker sprider grov antisemitism utan omedelbara åtgärder från partiledningen.
Offer av våldtäkter uppmärksammas inte av rörelser såsom #BelieveWomen och #MeToo som annars säger sig stå upp för kvinnors rättigheter.
Förstår dessa demonstranter att slagord som ”globalisera intifadan” innebär att upprepa massakern den 7 oktober – även mot judar i Sverige? I bästa fall är detta naivitet och förvirring; i värsta fall ett svek mot de principer de påstår sig försvara.
I dag, på årsdagen för terrorattacken mot Israel, ökar spänningarna i hela regionen.
För svenska judar har reaktionerna – eller den påtagliga bristen på dem – efter den 7 oktober känts som att återuppleva en urgammal historia. Det har skapat en smärtsam insikt om att det samhälle och land som är deras hem kanske inte är så välkomnande när det verkligen gäller.
Detta är ett allvarligt varningstecken för hela det svenska samhället. Åtgärder måste vidtas brett, inom samtliga politiska partier och civilsamhället som säger sig värna mänskliga rättigheter och minoritetsgrupper.
Annars riskerar vi att återvända till historiens mörkaste kapitel och ett samhälle där vi inte längre känner igen oss själva.
Daniel Radomski, global strategichef för World jewish congress
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.