Helt rätt privatisera Arbetsförmedlingen
Debattören: skattebetalarnas pengar ska användas där de gör bäst nytta
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-01-30
DEBATT. Nu då Arbetsförmedlingen har fått minskade anslag och behöver varsla 4 500 anställda så är det många röster som höjs kring huruvida detta är bra eller inte.
Många blir rädda för att vi ”privatiserar kompetensförsörjningen” och Jonas Sjöstedt (V) nämnde i partiledardebatten i dag att delar av Arbetsförmedlingen nu blir privat, som ett stort problem.
Han replikerade också till Åkesson (SD) i samma debatt att det är ett svek mot dessa 4 500 personer som blir av med jobbet och att det säger mycket om de som anser detta vara ok – då människor nu inte kommer kunna rustas på samma kvalitativa sätt att komma in på arbetsmarknaden.
Det är sorgligt då medmänniskor blir av med jobbet men pudelns kärna är huruvida det verkligen är hos Arbetsförmedlingen som människor rustas på mest kvalitativa sätt för att komma in på arbetsmarknaden.
Vi behöver givetvis investera skattebetalarnas pengar där de får bäst effekt – inte efter en politisk ideologiskt driven agenda.
Debatten kring vem som bör utföra förmedlingen mellan arbetstagare och arbetsgivare är huvudsakligen politiskt ideologiskt driven. Den landar ofta i huruvida privatisering är bra eller inte i stället för att fokusera på de faktiska resultaten eller hur marknaden för jobbsök och kompetensförsörjning ser ut.
Precis som i andra politiska områden skall privatisering och statlig verksamhet ställas som varandras Nemesis och det uppstår en kamp kring vad som är rättvist, moraliskt, jämställt och följer den “Svenska modellen”.
Medan denna ideologiska kamp fortsätter återfinns det en verklighet för de som har erfarenhet kring att arbeta med jobbförmedling, talang, rekrytering, arbetsgivarmarknadsföring och kompetensförsörjning i stort.
Faktum är att hela denna bransch har transformerats i grunden. Antalet personer som söker jobb aktivt har minskat i storlek. Nu ser vi en växande andel av rekryteringar vara av den karaktär då arbetsgivare söker upp människor i stället för att de söker sig till arbetsgivaren.
Detta sker på olika sätt. Det är dels rekryterare som scannar och kontaktar människor via sociala medier eller andra lämpliga kanaler.
Dels är det jobberbjudanden som agerar likt annan online-reklam och med begåvad segmenteringsteknik placerar sig dessa jobb på platser där människor läser på internet och därmed kan sägas att “jobb söker sig till människor”, inte att “människor söker sig till jobb”.
Inte bara trenderna i hur förmedling går till är under förändring utan också vad som krävs av arbetstagare för att komma i jobb.
Behovet av att nätverka och synas i särskilda forum på rätt sätt så att jobbsökarna skall bli upptäckta av arbetsgivare i rätt tidpunkt har ökat.
På denna marknad, där det verkligen gäller att identifiera personer för rätt jobb och placera rätt erbjudande framför ögonen på de mest lämpade personerna dominerar de privata aktörerna med sin teknik.
Det är inte heller särskilt anmärkningsvärt att så är fallet. De privata aktörerna är beroende av att kunder blir nöjda och nöjdhet infaller inte om mindre lämpade kandidater för en vakans skickas till arbetsgivaren. Sådana privata aktörer hade inte överlevt länge.
De privata aktörerna har därför tvingats slipa på träffsäkerhet i matchning och effekten i sina tjänster under lång tid, för att kunna leverera på de hårda kraven i önskad profil på människor att anställa hos arbetsgivarna. Detta är inget som Arbetsförmedlingen har gjort i samma utsträckning.
Vidare nämner Cecilia Fahlberg själv att redan i dag köper Arbetsförmedlingen arbetsmarknadstjänster av externa utförare för fem till sex miljarder kronor årligen, motsvarande cirka 60 procent av Arbetsförmedlingens totala verksamhetskostnad.
Detta är ett synnerligen intressant inlägg eftersom det också på sätt och vis bevisar de privata aktörernas effektivitet. De levererar helt enkelt eftersom deras överlevnad kräver att de gör just detta.
Ingen arbetsgivare betalar för tjänster som inte ger resultat. Att arbetsgivare i allt högre utsträckning betalar för tjänster inom kompetensförsörjning trots att Arbetsförmedlingen försöker erbjuda flera av dessa tjänster kostnadsfritt borde säga oss en hel del.
Det finns ett behov av en myndighet som säkerställer att de som står utanför samhället får möjlighet till att snabbt inträda i just denna, vare sig det är på grund av sjukdom, sociala problem eller arbetslöshet.
Hur en sådan myndighet kan se ut är en komplicerad fråga och behöver föregås av en ordentlig utredning.
Ett alternativ skulle kunna vara att slå samman Socialmyndigheten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att på ett effektivt sätt kunna hjälpa individer bli friska, arbetsföra och erhålla anställning.
Men vad gäller själva förmedlingen av jobb bör vi förlita oss på de alternativ där vi ser att effekten är som störst, inte grundat i en ideologisk inställning varvid alla privata alternativ är av naturen onda.
Daniel Sonesson, med över 15 års erfarenhet inom talang-marknaden, bland annat f.d. affärsutvecklingsansvarig Blocket Jobb, Nordenchef för premiumlösningar på LinkedIn och specialist inom Arbetsgivarmarknadsföring på Universum.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.