Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Barnen pressas – av islamister på boenden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-05-17 | Publicerad 2016-05-16

Debattören: Personalens mål – skydda dem från "försvenskning"

Det finns ett behov av tydliga regler för integration av nyanlända på boenden för ensamkommande, skriver debattören. Boendet på bilden har inte med exemplen i texten att göra.

DEBATT. ”Radikalisering” av unga muslimer har varit föremål för många kontroverser. Bristande integration eller ”påtvingad segregation” lyfts ofta fram som huvudorsak.

Att radikala muslimer aktivt motverkar integration av individer med rötter i muslimska länder, och i synnerhet ensamkommande flyktingbarn, har däremot fått lite uppmärksamhet.

Denna problematik försöker jag belysa med hjälp av berättelser från personer som jobbar med ensamkommande barn. Berättelserna kommer från tre personer som jobbar vid tre olika boenden i tre olika delar av landet.

Gemensamt är att det sägs finnas anställda vid de boendena, som bedriver islamistiskt missionsarbete bland barnen, främst pojkar.

Vissa av pojkarna förses direkt efter ankomsten med adress- och kontaktuppgifter till moskéer och andra samlingsplatser för islamister. Syftet sägs vara att skyndsamt slussa in dessa pojkar i ”rätt” kanal innan de hinner bli ”försvenskade”.

Ännu allvarligare är de dolda och öppna försök från vissa anställda som verkar syfta till att hålla ensamkommande i kulturell, religiös och social karantän och isolera dem från det svenska samhället.

Det rör sig om allt från milda försök att få pojkarna att sitta och lyssna på eller läsa Koranen eller uträtta bön till inslag av övertalning, skuldbelägganden och mobbning för att få dem att praktisera islam.

Det jag fått höra är att islamistisk personal lägger sig i det mesta av pojkarnas liv och leverne. Det rör sig om kommentarer om hur pojkarna klär sig, kammar sig, vilka tv-program de tittar på, om och i så fall vilken musik de lyssnar på.

En berättelse gäller några ensamkommande pojkar med afghansk bakgrund.

Dessa pojkar har vänt sig till socialtjänsten, sina gode män och till andra anställda som de haft förtroende för, för att söka skydd från islamistiska anställda vid boendet. 

En av pojkarna uppges känna både obehag och rädsla då islamisterna påminner honom om de talibaner som mördat hans familjemedlemmar.

Konflikten når sin kulmen när pojkarna är ute i en förort till Stockholm med en ur personalen. Pojkarna vill äta mat på en iransk restaurang men personalen låter inte dem äta där. Skälet är att restaurangen inte serverar halal-mat. Han tar dem till en halal-restaurang och handlar också halal-livsmedel som pojkarna ska ta med sig till boendet – mot deras vilja. Pojkarna klagar på personalen hos verksamhetschefen som försöker bortförklara och bagatellisera det hela.

När personalen i fråga och en annan islamist på boendet får kännedom om att pojkarna framfört klagomål, utsätts pojkarna för förebråelser och mobbning.  Islamisterna lär ha sagt: ”vad är det för fel på er afghaner? Hur vågar ni kalla er muslimer när ni överger er religion så fort ni kommer till Sverige?”.

Denna berättelse väcker frågor om vems regler som bör styra hur ensamkommande ska behandlas och om boendenas ansvar för att skapa förutsättningar snarare än hinder för ensamkommandes integration i samhället.

Integration är en tvåvägsprocess. Det betyder att den enskilde måste vilja integreras och att samhället måste skapa förutsättningar för den enskildes integration.

Berättelsen tyder på ett behov av tydliga regler för integration av nyanlända på boenden för ensamkommande.

Att vara självförsörjande är en viktig förutsättning för integration men en otillräcklig sådan. Islamisterna på det aktuella boendet är ekonomiskt självförsörjande men verkar inte vara särskilt integrerade i värdemässiga, sociala och kulturella hänseenden. De kan snarare ses som ett allvarligt hinder för ensamkommandes integration samt en källa till radikalisering av unga män.

Det är sålunda viktigt att komma ihåg att radikalisering inte bara är en följd av bristande integration utan radikala islamister utgör en allvarlig utmaning för svensk integrationspolitik. 

Devin Rexvid

Socionom, forskar om hedersrelaterat förryck och våld

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.