Regeringens förslag ökar bara sjuktalen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-09-04
M: Den bortre tidsgränsen behövs nu när sjukskrivningarna ökar snabbt
DEBATT. Vad får man för 15 miljarder kronor? Ett svar är att det motsvarar hela den årliga kostnaden för studiemedelssystemet och fyra gånger mer än vad som satsas på samhällets krisberedskap. Det är också sex gånger mer än hela den skolsatsning som regeringen presenterade häromdagen.
Men 15 miljarder är också den förväntade femåriga ökningen av statens utgifter för sjukpenningen fram till 2019. Efter att ha minskat under ett antal år ser vi nu återigen hur sjukfrånvaron stiger snabbt. Följden riskerar att bli allvarlig, framförallt för den enskilde, men också för offentliga finanser. Många angelägna satsningar kommer att få stryka på foten ifall kostnaderna för sjukförsäkringen tillåts skena.
Tyvärr har regeringens intresse för att hejda utvecklingen, hittills varit tämligen begränsat. Socialförsäkringsutskottet i riksdagen har tvingats ställa in en lång rad möten på grund av uteblivna propositioner från regeringen. I en tid när sjukfrånvaron ökar dramatiskt är det särskilt viktigt att Försäkringskassan har en ordinarie ledning och tydliga politiska beslut att arbeta efter. Ändå lät socialförsäkringsminister Annika Strandhäll Försäkringskassan stå utan ordinarie generaldirektör under nio månaders tid. Regeringen får inte var senfärdig ifall den ska kunna möta den ökande sjukfrånvaron.
Bekymmersamt är även att Annika Strandhäll har aviserat att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska tas bort. Fasta tidsgränser är en viktig del i arbetet med att hjälpa människor tillbaka från passiv sjukskrivning eller förtidspension. Vi kan inte acceptera att människor fastnar i passiva sjukskrivningar som inte sällan för med sig följdsjukdomar, sociala problem och långvarigt utanförskap.
Försäkringskassan är en av de många remissinstanser som varit negativ till regeringens planer. Ytterligare två myndigheter, Arbetsförmedlingen och Inspektionen för Socialförsäkringen, har instämt i kritiken. Ändå väljer regeringen att gå emot sina egna experter. Priset kommer att bli högt i form av såväl längre som mer passiva sjukskrivningar. Därtill kommer också statens utgifter att stiga ytterligare.
I stället för att lägga förslag som ökar sjukfrånvaron, borde regeringen fundera på hur vi kan dämpa kostnadsutvecklingen. Moderaterna föreslår att tidsgränserna ska förstärkas genom en ny karensdag vid dag 15 och att karensdagarna görs om till karensavdrag. Vi vill också införa ett siffersatt mål för sjukpenningtalet och skapa en lagstiftad skyldighet för hälso- och sjukvården att verka för återgång i arbete. Samtidigt har vi lagt flera förslag för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden så att fler ska kunna få in en fot på arbetsmarknaden.
Varje regering, oavsett politisk färg, borde ha som ambition att försöka lära av historien. Vi minns hur den dåvarande S-regeringen under Göran Persson tappade kontrollen över sjukskrivningarna och systematiskt förtidspensionerade människor till utanförskap. Att slopa tidsgränsen riskerar att föra oss tillbaka till långa och passiva sjukskrivningar. Så hjälper vi inte människor att på sikt fungera i arbetslivet och få en egen försörjning.
Sverige måste göra mer för att ännu fler ska få möjlighet att bidra i arbetslivet. Moderaterna kommer fortsatt att prioritera en tydlig arbetslinje som gör att det lönar sig att arbeta och att fler kan gå från utanförskap till arbete.