Hijab sexualiserar småflickor i Sverige
Debattören: Föräldrars religionsfrihet får aldrig värderas högre än barnets bästa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-02-22
DEBATT Hijab-debatten har återigen intensifierats efter att simförbundets ordförande Ulla Gustavsson tog ställning mot Riksidrottsförbundets val att använda sig av bilder på barn bärande hijab i sitt informationsmaterial. Konsekvensen blev att hon tvingades lämna sitt uppdrag.
Debatten som följde framhäver den förvirring som tycks råda kring detta ämne och oförmågan hos många att göra en viktig distinktion. Dels mellan människor kontra åskådningar, dels mellan en situation där en vuxen gör ett eget val – kontra en situation då en vuxen påtvingar hens val på ett barn, som i egenskap av att vara just barn, inte kan värja sig mot vuxnas påverkan.
Det är en felaktig förenkling att påstå att hijab endast är ett klädesplagg som vilka andra, eller att den kan stå för olika saker beroende på hur den som bär plagget tolkar det.
Ordet hijab på arabiska betyder “barriär” eller “sköld”, och refererar till isolering och segregering av kvinnor gentemot män.
Hijab är först och främst en religiös symbol som har en betydelse och ett syfte inom en religiös kontext, inom vilket en kvinnas hår och kropp anses vara “awrah”, ett arabiskt ord som bokstavligt översatt betyder att något är “defekt” eller “bristfälligt”. I detta avseende är detta “något” kvinnokroppen, som anses bringa skam eller leda till frestelse och synd.
Detta koncept reflekterar en strävan efter “sexuell puritanism” på religiösa grunder, en ultrakonservativ syn på kvinnors kroppar och sexualitet, och på sex i allmänhet. Det representerar en översexualisering av kvinnor som behandlas som sexobjekt som under alla omständigheter måste skylas för att inte väcka mäns begär.
När man sätter på hijab på flickor, sexualiserar man barn, då denna handling insinuerar att barn är sexobjekt som bör skylas för att inte provocera mäns lustar. Plagget berövar således flickor på deras barndom och deras rätt till att leva på samma villkor som andra flickor.
Att behöva anamma en starkt religiös symbol som hijaben faktiskt är, utgör en börda för ett barn som inte rimligen kan vara fullt medveten om hijabens innebörd och dess konsekvenser för barnets liv och framtid.
En annan problematisk aspekt kring denna debatt är tendensen att sammankoppla hijab på barn med en inneboende identitet hos alla muslimer som en homogen grupp. Detta trots att majoriteten av muslimer inte klär sina döttrar i hijab.
Denna ultra-konservatism som barn i hijab utgör, har inte stöd bland majoriteten av världens muslimer. Som exempel kan nämnas Egypten, där jag kommer ifrån. Där är det endast salafister (bokstavstrogna sunni-muslimer hängivna till underkastelse av sharialag) som sätter hijab på sina döttrar – och detta anses av majoriteten i samhället vara både extremt och fel att göra.
Att tillskriva salafism och dess ultrakonservativa synsätt på alla muslimer som grupp är ytterst skadligt. De flesta muslimer vill inte betraktas på detta sätt, och att tillskriva alla muslimer denna extrema identitet riskerar att leda till fördomar, och förstärker stereotyper och idéer om muslimer som “de andra” och “de udda”. Dessutom främjar man salafister och islamister inom muslimska grupper, istället för att stödja dess progressiva röster.
Det finns de som påstår att kritisering av konceptet med hijab på barn utgör en form av diskriminering gentemot och stigmatisering av de barn som bär hijab. Men att förflytta skulden, från de föräldrar som påtvingar hijab på sina minderåriga barn, och att lägga denna skuld på de röster som kritiserar sexualisering av barn – det är fel väg att gå.
Med ett sådant förhållningssätt, skulle man kunna argumentera för att man aldrig bör uppmärksamma någon form av missförhållanden som barn utsätts för – då detta skulle kunna leda till att barnet stigmatiseras. Vi bör rimligen rikta vår kritik mot de som är ansvariga för dessa missförhållanden – och inte mot dess kritiker.
Till er som stödjer hijab på barn – vad sägs om att klä flickor i niqab, eller i burka som täcker hela barnets kropp? De flesta i Sverige skulle nog se detta som något extremt.
Men innebörden av och syftet med burkan är till syvende och sist densamma som för hijaben: principen om flickans kropp som både skamlig och frestande. Den enda skillnaden mellan hijab, niqab och burka är den mängd tyg som används för att skyla den “syndiga” flickkroppen.
Hijab på barn handlar inte om religionsfrihet. Detta är en fråga om religiös extremism och sexualisering av barn, vilket barn bör skyddas ifrån. Vi bör aldrig värdera föräldrars religionsfrihet högre än barnets bästa.
Omar Makram, Projektledare och debattör
Riksorganisationen GAPF
Redigering och översättning av Carolin Ekman, konsult inom kvinnors och flickors sexuella rättigheter och GAPF goodwill ambassadör 2019
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.