De ensamkommande avgör valet redan nu
Debattören: Förslaget riskerar ses som att regeringen inte orkar stänga dörren för fler flyktingar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-01-29
DEBATT. Vi väntar nu på att regeringen ska lägga sitt förslag om att ensamkommande ska få stanna kvar i Sverige om de studerar.
Regeringen vill ge dem som fått vänta länge på grund av långa handläggningstider en ny chans att få stanna kvar i Sverige – förutsatt att de skaffar sig en utbildning och ett anständigt jobb.
Förslaget hade kunnat läggas fram som just detta, ett sätt att vända migrationen från ett problem till en möjlighet. Att börja tala om att ge unga invandrare chansen att ansluta sig till det svenska folkhushållet, bli en del av de välståndssbringande krafterna och öka antalet produktiva samhällsmedborgare.
Men i stället har förslaget uppfattats som ett tecken på att regeringen inte orkar stänga dörren för fler flyktingar, utan darrar på hanen, trots att folkviljan tydligt markerat att Sverige tagit emot tillräckligt många.
Allt fler talar om att detta förslag – tillsammans med oklara besked om höjd pensionsålder, höjda amorteringskrav och plötsligt minskade pensioner, plus skjutningar och havererad kollektivtrafik – redan har gjort att valet är förlorat för regeringen.
Inte för att Alliansen är så mycket tydligare. Utan för att väljarna hellre straffar en dålig regering än föreställer sig att det finns ett lysande alternativ.
Således. Väljarna tycker sig ha goda skäl att se förslaget som ett försök från den rödgröna regeringen att slippa utvisa unga människor – trots att de saknar skyddsskäl. Som en återgång till den generösa flyktingpolitiken. Inte som en satsning på att rekrytera ungdomar till arbetskraften.
Frågan illustrerar Stefan Löfvens stora dilemma:
På ena sidan har han aktivister i det egna partiet – och miljöpartisterna i hans regering – som gärna återupptar det generösa flyktingpolitiken. Eller åtminstone låter alla som kommit hit stanna – för att så småningom få hit sina nära och kära.
Å andra sidan har han socialdemokratiska väljare – och framförallt före detta väljare – som inte vill ha fler flyktingar, som vill att de som inte har skyddsskäl ska skickas i väg, tillsammans med alla som inte sköter sig.
De förra vill gärna öppna sina hjärtan. De senare tolkar det som att vi ska öppna våra plånböcker.
Stefan Löfvens dilemma blir ännu tydligare när det gäller tiggarna. Aktivisterna vill att de ska få vara kvar: ”Det går inte att förbjuda fattigdom!”, sägs med eftertryck.
Men väljarna vill ha bort tiggarna eftersom i folkhemmet är det jobb, inte tiggeri, som är idealet. De ska hjälpas i sina hemländer. Inte här.
Stefan Löfven vet att om han driver att tiggeriet ska förbjudas så vinner han väljarnas gunst. Men han får delar av den egna regeringen emot sig, liksom många av de egna partiaktivisterna.
Därmed har vi illustrerat vad politik ytterst handlar om – nämligen att välja mellan olika dåliga förslag.
Min framtidsprognos blir följande.
Alla talar om att det kommer att bli en spännande valrörelse. Det tror jag inte. Valet avgörs nu och valrörelsen kommer bara att bekräfta. Om socialdemokraterna inte lyckas övertyga väljarna om att de förstått budskapet om att minska antalet migranter – och se till att tiggarna skickas hem – så kommer de att förlora.
Frågan om de ensamkommande är därför en markör för fortsättningen. Vi kommer rätt snart att få klart för oss om Socialdemokraterna väljer att inte välja, eller om de biter huvudet av skam och försöker få tillbaka de socialdemokrater som i protest övergivit dem de senaste valen.
Själv beklagar jag att denna situation uppkommit. Men vi bör i politiken se verkligheten sådan den är och inte se den ideologiskt. Åtminstone om vi vill ha inflytande över utvecklingen och inte nöjer oss med att vara åskådare.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.