Fullt rimligt resonera om gränsen för abort

Svar till Annika Strandhäll och Erika Ullberg om SD:s inställning i abortfrågan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2017-08-28 | Publicerad 2017-08-21

REPLIK. Annika Strandhäll och Erika Ullberg gick häromdagen till attack mot oss och vårt parti för olika förslag kopplade till den svåra frågan om abort.

De hugger på att vi vill flytta gränsen för den helt fria aborten till vecka 12, då graviditeten går in i ett nytt, mer stabilt läge och det rent medicinskt blir en sen abort med ökad risk för komplikationer. Det är också därför den veckan är en vanlig gräns internationellt.

De hugger på att vi som arbetsgivare inom Stockholms landsting vill kunna anställa barnmorskor även till tjänster som endast innehåller förlossnings- och mödravård, så att den som av olika anledningar inte vill delta i abortverksamhet kan bidra i ett bristyrke, utan att riskera vårdtillgång eller patientomsorg. Strandhäll och Ullberg påstår att för dem är ”rätten till fri abort bergfast”.

Men S står så vitt vi vet bakom nuvarande lagstiftning, med veckogränser och prövningar. De för därför en ohederlig retorik.

Tyvärr återspeglar de hur debatten låter. Allt är svartvitt. Den som vill ändra, eller ens se över, dagens gränser sägs vilja förbjuda. Den som försvarar nuvarande ordning framställer den som självklar och som ”fri aborträtt” - fast den också är begränsad.

För oss är det fullt rimligt att fundera över gränsdragningar och praxis, även avseende aborter.

Kanske landar man då i att viss förändring är motiverad. Kanske inte. Men en sansad ton och respekt för frågans komplexitet, dilemman som uppstår och värden som ställs på sin spets - är det för mycket begärt?

Paula Bieler, riksdagsledamot och talesperson i jämställdhetsfrågor (SD)
Lotta Nordfeldt, ledamot i Stockholms läns landsting (SD)

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.