122 kilometer till BB – Christine födde sin dotter i hallen
Gravida Kirunakvinnor tvingas föda längs ”Dödens väg”
Publicerad 2022-05-21
Värkarna kom tätare och tätare. Christine och Helal förstod att de inte skulle hinna till BB.
I stället föddes dottern Zoe på hallgolvet.
Först senare insåg de riskerna med att närmsta BB ligger 122 kilometer bort.
– Jag har fått kalla kårar när jag tänkt på vad som hade kunnat gå fel, säger Christine.
När Christine Brännvall och Helal Qorbani från Kiruna fick sin första dotter var förlossningen en bra upplevelse.
– Jag hade förväntat mig att det skulle bli samma sak nu, men det gick ju som det gick, säger Helal.
Det var i februari som en höggravid Christine vaknade mitt i natten av att värkarna satte igång, något även NSD skrivit om. Hon ringde sina föräldrar som skulle komma över för att ta hand om deras äldsta dotter. Samtidigt kom värkarna allt tätare.
Christine väckte Helal så att han kunde packa bilen inför resan mot närmsta BB som ligger i Gällivare, en sträcka på 122 kilometer.
– Men jag insåg ganska snabbt att det inte skulle gå, att jag kommer att föda här hemma. När Helal precis hade packat bilen färdigt stod jag i trappan och skrek ”vi kan inte åka, du måste ringa ambulans”, säger Christine, som är kommunfullmäktigeledamot för Feministiskt initiativ i Kiruna, men uttalar sig som privatperson.
Tre krystvärkar
Helal hade svårt att få fram orden i samtalet till SOS Alarm.
– Min största rädsla var att vara tvungen att ringa 112. Vi hade förberett oss inför förlossningen, jag visste hur hon ville ha det. Det sista jag tänkte var att det skulle bli så här.
Många tankar for genom hans huvud: Vad ska jag göra? Gör jag rätt eller fel? Han lyckades samla sig och gjorde sitt bästa för att finnas där för Christine i väntan på ambulansen. Hans största rädsla var att deras dotter skulle vakna, innan ambulans eller svärföräldrar var på plats. Men ambulansen hann komma, efter tre krystvärkar födde Christine i hallen.
– Jag har aldrig blivit så glad över att se en ambulans tidigare, säger Helal.
Inte ensamma
Christines och Helals historia är inte unik. Sedan BB i Kiruna lades ner 2001 har gravida Kirunakvinnor tvingats åka till Gällivare för att föda. En resa på drygt tolv mil. Många hinner inte fram i tid utan tvingas föda längs E10 – eller ”Dödens väg”, som den kallas i folkmun.
Aftonbladet träffar tio mammor på ett kafé i Kiruna. Alla har en sak gemensam – förlossningsvården i Norrbotten, som de menar är undermålig, har påverkat deras liv negativt.
På kaféet har en stor tavla ställts upp. På den syns en bild av E10 – med skyltar på orter längs vägen där barn har fått födas.
Ulrika Hetta Pounu är en av mammorna vi träffar. Hon var höggravid för två månader sedan. När hon började få värkar åkte hon mot Gällivare. Vid femtiden på morgonen var hon framme, men värkarna avtog.
På grund av avståndet vågade inte Ulrika åka hem igen. I stället gick hon runt i Gällivare. Till slut satte hon sig på en restaurang.
– Medan jag var där på restaurangen så satt det en annan Kirunamamma bredvid mig som också tog värkar, det är som vardag för oss, säger Ulrika.
På patienthotellet fanns det inte plats. Mellan halv fem på morgonen till åtta på kvällen gick Ulrika runt på stan tills det var dags att föda.
”Får inte tystas ned”
För att uppmärksamma situationen i Kiruna startades Instagramkontot verklighetenikiruna 2018.
– Folk är chockade över att det här händer i Sverige, säger Lina Maria Viitala, en av grundarna bakom kontot.
– Det här får inte tystas ned mer, det måste komma fram. Det här kan inte bara få hända hela tiden.
Mammorna i Kiruna menar att politikerna inte tar problemet på allvar och att statistiken kring hur många barn som faktiskt föds utanför förlossningsavdelningen inte stämmer.
Men regionråd Linda Frohm (M) förnekar att problemet är större i Kiruna än i andra delar av landet.
– Vi kan inte se att det är fler som får förlösas i ambulans eller på annat sätt utanför förlossningsavdelning i Kiruna än vad det är vid kusten, säger hon.
Hon menar att flera insatser har gjorts för att förbättra situationen.
– Det har gjorts flera olika aktiviteter, till exempel så har vi utökat bemanningen på undersköterskor i Gällivare från nio till tolv. Vi har utbildat 24 egna sjuksköterskor till barnmorskor, säger regionråd Linda Frohm (M).
– Det här är en fruktansvärd upplevelse för dem som har varit med om det. Jag har stor respekt för deras känslor och den traumatiska upplevelse som det innebär.
”Tacksamma över att vi hade tur”
För Christine och Helal slutade som tur var allt väl. Efter den dramatiska starten hemma i hallen förde ambulansen dem till Gällivare .
När Aftonbladet träffar dem är lilla Zoe tre månader gammal.
Det var först när de hade kommit hem från BB som Christine och Helal började förstå vad som hade kunnat hända.
– Det var som en film. Vad har jag varit med om, har det här hänt? Och då började jag inse riskerna med att det inte finns någon BB i Kiruna. Känslan var för jävlig, säger Helal.
Standardfrågan i Kiruna när man har fött barn är ”Hann ni fram?”, berättar Christine.
– Ju mer vi pratat om det desto mer medvetna har vi blivit om riskerna med att vi saknar förlossningsvård här, det hade inte ens funnits en respirator för ett sådant här litet barn om hon hade behövt det. Jag får kalla kårar när jag tänker på vad som hade kunnat gå fel. Det har varit en lång bearbetningsfas, samtidigt som vi varit glada och tacksamma över att vi hade en sådan tur, säger hon.
Kan ni tänka er att bli gravida igen i Kiruna?
– Jag känner ja till att bli gravid. Men vi har pratat mycket om vad som skulle krävas för att det ska kännas tryggt. Skulle vi bo här så behöver vi verkligen tänka till, vi skulle förmodligen bo någon annanstans under den sista perioden av graviditeten, säger Christine.
Helal däremot känner starkt nej.
– Jag vill inte känna oro och behöva gå igenom det här en gång till. Jag vill kunna göra allt för Christine och våra barn och känna tryggheten att det är 5–20 minuter till sjukhuset och inte två timmar.