Angelica, 32, fick barn genom IVF-behandling

Fick en dotter med hjälp av provrörsbefruktning

Malin Wigen

För Angelica Lundin och hennes man har vägen till ett barn inte varit spikrak. Men trots den psykiska och fysiska smärtan har det, med facit i hand, varit värt det. Nu vill hon dela med sig av sin erfarenhet av IVF-behandling.

– Jag skulle göra om det hundra gånger om jag visste att det gav mig det bästa jag någonsin fått i mitt liv.

Angelica Lundin, 32, bor i Stockholm tillsammans med sin man och fyraåriga dotter Penny. Men vägen till en dotter har inte varit självklar.

– Jag har känt någonstans i hela mitt liv att jag förmodligen inte skulle ha lätt att få ett barn.

När de blev tillsammans var den vetskapen aldrig något problem. Men när de väl började försöka på riktigt att bli gravida hände inget och de började testa alla möjliga knep.

– Jag gjorde verkligen allt, till slut blev det ganska jobbigt. Det tar udden av det romantiska, det blir ju väldigt hetsigt och stressigt. Varje månad fick man ett kvitto på att ”det var inget den här månaden heller”.

Hon började oroa sig för att han skulle lämna henne om de inte fick barn, vilket han garanterade att han inte skulle.

– Det låter så otroligt fel att säga, men jag fick en känsla av att jag kände mig okvinnlig. Det var ingen annan kompis eller bekant som talat om att de hade svårigheter med att få barn. Man känner sig lite misslyckad, även om jag inte visste var felet låg.

Påbörjade IVF-behandling: ”Fick extrem migrän”

Angelica besökte sin dåvarande gynekolog som undrade hur länge de försökt.

– Vi hade haft oskyddat sex sedan vi träffades 2011. Hur länge vi aktivt hade försökt var svårt att svara på, men jag visste att det inte skulle gå.

Efter flera undersökningar där man inte hittade något fel på Angelica så remitterades hon och hennes man för att göra IVF, det vill säga provrörsbefruktning. De valde att IVF-behandlingen skulle ske på en klinik i Uppsala. De som trodde att det skulle dröja månader blev kallade efter bara några veckor.

Vid första besöket fick de recept för att kunna hämta ut mediciner för att börja behandlingen. Angelica skulle börja med att reglera ner sin hormonnivå med en nässpray, något som var jobbigt fysiskt menar hon då det framkallade kemiskt klimakterium.

– Jag fick extrem migrän av den, svettades kopiösa mängder och mådde dåligt.

Därefter började hon ta sprutor, med hjälp av sin man, en situation hon beskriver som overklig – även om det kändes naturligt efter ett tag.

– Det dök upp tankar i mig: Varför kan vissa gå hem med någon från krogen och hoppa i säng och helt plötsligt vara gravida, och varför måste jag tvinga i mig alla de här sprutorna och konstgjorda hormonerna och sitta och klocka saker – bara för att på något sätt ha en chans?

I sitt bakhuvud ekade förvarningarna om att det inte var säkert att behandlingen skulle lyckas på första försöket.

– Att göra något som är jobbigt psykiskt och fysiskt kan man ta sig igenom ibland om man vet att det är värt det men med IVF vet man inte. Om man inte lyckas så undrar man hur många gånger till man kommer att orka gå igenom det.

helskärm

Var psykiskt och fysiskt jobbigt

Till slut var det dags att plocka ut hennes ägg, vilket var en rätt absurd upplevelse enligt henne. Speciellt när hennes man skulle lämna sperma och blev hänvisad till ett rum.

– Man får ju skratta åt det, det är ingen missär men det är en knölig situation. Det var inte som i barndomsdrömmen men vi gjorde det tillsammans, kan man inte skratta åt det blir det väldigt sorgligt.

Att ta ut äggen var psykiskt och fysiskt jobbigt, menar Angelica. Efter blödde hon, var trött och medtagen. Äggen placerades i odlingsskålar tillsammans med spermier.

– Vi sa att nu parar de ihop oss, så naturligt det bara går.

Angelica befarade det värsta, att inget ägg hade befruktats. Men när kliniken hörde av sig visade det sig att det hade hittat ett perfekt embryo, vilket ett befruktat ägg blir, som placerades i hennes livmoder.

– Det kändes helt sjukt, att jag hade ett befruktat ägg i livmodern.

Därefter, i väntan på att få ta graviditetstest, försökte hon att leva som vanligt. Något som man inte gör menar hon.

– Det enda man gör är att kolla sina underkläder för att se om man blöder eller inte, man känner efter på varenda symptom.

En morgon när hon vaknade med halsbränna, mensliknande värk och kände sig konstig i magen gjorde hon testet – fast det var för tidigt. Och gravidtestet visade, till hennes förvåning, positivt.

– Jag hade under alla de här åren tänkt ut en miljard olika idéer på hur jag skulle överraska min man om jag blev gravid. Där och då så försvann allt det. Jag bara kastade mig på luren och ringde honom.

”Man håller i graviditeten krampaktigt”

Till slut fick hon göra ultraljud på kliniken – embryot hade fastnat i livmodern. Angelica var dock orolig hela tiden för att något skulle gå fel.

– Man håller i graviditeten krampaktigt när man kämpat för den på ett annat sätt. Jag har vänner till mig som blivit gravida lätt. Det är ingen som säger att de älskar sina barn mindre än vad jag gör, men jag tror att om man har haft det väldigt lätt att kunna föröka sig klarar man ändå av att tänka på vanliga saker. För mig uppslukade graviditeten hela min vakna tid.

Till slut blev Angelica inskriven på den vanliga mödravårdscentralen. Hon gjorde ett KUB-test i vecka 13 som gav jättebra resultat.

– Min barnmorska sa innan vi lämnade att ”nu måste ni tro på att det här är en riktigt graviditet, som vilken annan som helst”.

Det var då som Angelica kände att hon kunde slappna av helt och hållet. Och en tid senare föddes Penny.

– Jag skulle göra om det hundra gånger om jag visste att det gav mig det bästa jag någonsin fått i mitt liv.

Bad kliniken att kasta alla ägg

Perioden efter var dock inte helt enkel. Penny föddes med dysmeli, en skelettavvikelse, och tvingades amputera sitt ena ben när hon var ett år. När IVF-kliniken hörde av sig och undrade vad de skulle göra med resten av äggen sa Angelica att de kunde kasta dem, då de var deprimerade i och med den rådande situationen. Vilket Angelica glömt när hon frågade efter äggen igen.

– Jag tror de kastade 14-15 ägg. Det var ju synd om vi velat starta om igen men jag känner strunt samma, vi har vår tjej. Penny lever sitt bästa liv. Hon är världens gladaste och vi har hittat tillbaka till vårt. Vi njuter av livet och vår dotter, varför ska vi försöka igen?

Hon vill inspirera andra att se alternativa vägar om man inte kan få barn på ”naturligt” sätt. Och få folk att prata om det.

– Att vara förälder är nått man bestämmer sig för och att bilda familj. Sen hur den ser ut och vilken väg man går, det är en annan sak.

Fakta: IVF-behandling

• IVF är en behandling då ägg plockas ut och befruktas utanför kroppen. Ett befruktat ägg kallas för embryo. Några dagar efter befruktningen sätter läkaren in embryot i livmodern. Där fortsätter det förhoppningsvis att sitta fast och utvecklas till ett barn. IVF-behandling är vanligt.
• IVF kan du göra både på sjukhus och på privata kliniker. Väntetiderna varierar stort i landet. Vissa landsting eller regioner har beslutat att IVF ska ingå i vårdgarantin och då är väntetiden tre månader. Andra landsting där behandling inte omfattas av vårdgarantin kan väntetiden vara upp till två år. Privatkliniker brukar ha kort eller ingen väntetid.
• Klinikerna kan ha olika åldersgränser för IVF. Det är vanligt en kvinna som mest får vara 38-40 år. Många kliniker har en övre gräns på 55 år för mannen. Privata kliniker kan tillåta något högre åldrar.
• Behandlingarna är dyra och tidskrävande därför får du bara göra ett begränsat antal försök med IVF-behandling på landstingets bekostnad. Hur många behandlingar du får göra varierar mellan olika landsting. Flera landsting erbjuder tre försök där du går igenom hela behandlingsprocessen. Du kan kontakta en privat klinik om du vill fortsätta med fler försök. Men då måste du bekosta hela behandlingen själv.

  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Vill du få ännu fler artiklar och erbjudanden från Aftonbladet Family? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev med artiklar, poddar och mycket mer!