När är det rimligt att barnen börjar vabba sina föräldrar?
Man kan bli magsjuk i Los Angeles också
Vi tog flyget för att fly vabruari.
Det var den perfekta flykten – trodde vi.
Sen föll vi handlöst, en efter en.
Vi trodde att vi hade överlistat vabruari. ”Vi åker ifrån den”, sa vi. ”Till ett varmt ställe”, sa vi. ”En jobbresa!” hojtade vi till slut exalterat.
Sagt och gjort. Vi packade datorer och barn. Kontaktade förläggare och agenter. Sen pep vi iväg, fortare än förskolan hann säga kräksjuka. Vi gottade oss i genierna som är vi. Mös över den fulländade flykten från vabruari.
Det visade sig att man kan bli magsjuk i Los Angeles också. Tydligen. Två barn föll. Det var vaknätter, spring med hinkar, lyft av inte så litet barn för att hinna till toan, skurning av golv och tvättmaskin på högvarv. Allt det här gick tydligen att översätta från svenska till perfekt engelska. Ingen sov. Men föräldrarna skrev böcker, gick på auditions och high fivade varandra över hur tolv år av föräldrande fulländat rutinerna kring magsjuka.
Sen hände det. Pappan föll. Handlöst. Och det hade gått en dryg vecka så han såg inte ens det komma. Som en ynklig liten sparv låg han och skakade under täcket. Förutom när...ja, ni vet. Mamman axlade allt ansvar och roade ett barn, hemskolade två andra samt skrev texter så att tangentbordet brann. Men frampå kvällskvisten föll även hon. Med magkramperna från helvetet låg hon där bredvid den ynkliga sparven. De huttrade. Förbannade världen och kom överens om att aldrig mer inta fast föda. Endast coca cola och te. Pappan försökte även slå ett slag för kaffe men svåra kväljningar satte stopp för det.
Där befinner vi oss när barnen kommer instudsande. Obehagligt friska och olidligt pigga. Och hungriga.
”Vad blir det för mat!!??” ropar de i kör medan de hoppar i sängen. Kombinationen av omnämnandet av mat och hoppande i säng får mamman att hastigt lämna rummet medan pappan kvider av illamående. Stötvis försöker de förklara sitt hälsotillstånd och ber de äldsta barnen, som är fullt kapabla, att föda varandra med mackor och yoghurt. Ett så kallat force majeure har inträffat och kall kvällsmat är under rådande omständigheter ett måste.
De går motvilligt med på det. Men sen följer en ändlöst lång harang av tjafs, tjat, bråk om pålägg och antal jordgubbar per person. Det springs ut och in i sjukrummet med mer frekvens än målgången i ett OS-lopp på 100 meter häck. Det råder noll förståelse för föräldrarnas tillstånd. Vilket får oss att äntligen komma till saken. När är det rimligt att barnen börjar vabba sina föräldrar? När inträder VAF? När vänder det? När kan vi förvänta oss att få lite omsorg i retur? Så många frågor och så få svar. Diskutera er emellan så hörs vi igen om två veckor!
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!