Sannas son blev hemmasittare 13 år gammal

”Jag hade önskat att skolan varit mindre dömande”

Malin Wigen

För tre år sedan krackelerade skolgången för båda Sannas barn.

Den ena hoppade av gymnasiet, den andra ville inte återvända till grundskolan.

– Ibland körde jag min son till skolan där vi satt i bilen på parkeringen i total tystnad och ångest för att sedan åka hem igen.

I slutet av årskurs sex bestämde sig Sanna Juhlins son Pontus att han inte ville gå tillbaka till skolan. Sanna hade då varit på ett flertal möten med rektor och lärare då han, enligt dem, misskött sig under raster och under lektioner.

– De sa att sköter han sig inte så får han byta klass eller skola. Han blev stressad av att höra det och kunde inte sova.

Pontus fick diagnosen ADD under årskurs sex, vilket Sanna trodde skulle skapa mer förståelse från skolans håll. Men så blev det inte.

– Det hände inget. Det enda förslaget de kom med var att han skulle sitta ensam i ett rum, det ville han ju inte. Vi fick i stället komma med egna förslag på anpassningar.

När de inte fick gehör bytte Pontus skola i sjuan, på Sannas initiativ. På den nya skolan möttes han av större förståelse för sin situation. Men han ville fotsätta stanna hemma, vilket han gjorde hela högstadietiden. Dock längtade han efter sina kompisar.

– Hela sjuan och åttan var det en kamp för att komma tillbaka. Ibland körde jag honom till skolan där vi satt i bilen på parkeringen i total tystnad och ångest för att sedan åka hem igen.

I samband med Pontus skolvägran krackelerade skolgången även för Sannas dotter Louise. Hon var taggad på att börja gymnasiet men drabbades av utmattningssymtom och hoppade av. Hon fick diagnosen ADHD.

– Hon grät och grät men förstod inte varför. Det var en sådan stress, det låste sig för henne.

helskärm

Det var lösningen

Enligt Sanna har hon gått igenom de faser som hon känner igen hos andra föräldrar till hemmasittande barn.

– Till en början är man arg och irriterad på sitt barn. Sedan kommer oron och stressen och man börjar muta, men det funkar inte om ens barn inte vill gå.

Lösningen kom när hon släppte alla krav, och i stället visade att hon fanns där för Pontus. I nian började han vistas i skolan igen, i omgångar.

– Hans livlinor var styrketräningen, han har tränat sedan han var tolv år. Jag har skjutsat honom som en galning för att jag vet att träningen varit viktig och gett honom en struktur i vardagen.

Vill gå om nian

I dag är Pontus 16 år. Han lider fortfarande av sömnproblem och har tagit beslutet att ställa sig i kö till BUP för att få hjälp, men överlag mår han bättre än tidigare. Pontus vill även gå om nioende klass.

– Han känner att han inte klarar av gymnasiet nu och att han vill ha en till chans för att få upp sina betyg.

Louise, som nu är 20 år, utbildar sig till operatör inom industrin och planerar att ta körkort. Men det största som hänt är att hon fick ett litet konststipendium.

– Det stärkte hennes självkänsla. Hon fick visa upp sina tavlor, det var väldigt stort för oss.

helskärm

Släpper barnbok

Sanna har skrivit barnboken Hemmakämparen som är baserad på hennes erfarenheter. Den handlar om tioårige Casper som är hemmasittare, och hans ensamstående mamma. I boken behandlas ämnen som socialtjänsten och rollen som lärare som kan vara komplex.

– Jag ville skapa en bok som man kan känna igen sig i, men som också ger hopp. Jag vill också ge människor förståelse och kunskap. Min förhoppning är att den kan vara ett stöd och få andra att känna sig mindre ensamma i sin situation.

”Önskat de var mindre dömande”

För Sannas del kände hon att många dömde både henne och Pontus. Han kände sig helt värdelös, att vad han än gjorde så blev det fel. Hade vuxenvärlden bemött honom annorlunda kanske skolgången sett ut på ett helt annat sätt.

– Jag hade önskat att skolan varit mindre dömande. Att han inte klarade av rasterna var för att det var så stökigt och då reagerade han med ilska. Men det var bara han det var fel på till varför det var så här. Det måste finnas andra alternativ än att komma med hot.

– Samtidigt är det inte lätt att vara lärare i dag och det finns de som är bra, även om det finns stor okunskap.

Som förälder mår man dåligt. Speciellt som mamma, enligt Sanna, då man ofta ska hålla ihop familjen i sidan om sitt jobb. Hon sökte stöd i Facebookgrupper.

– Jag förstod att jag inte är ensam. Det finns så oerhört många hemmasittare i dag, Och många har samma typ av oro och ångest. Vad ska hända med mitt barn? Kommer det att klara sig själv?

– Tack och lov mår mina barn bra i dag, även om jag vet att min son kommer att få det kämpigt. Men jag försöker vara i nuet och just nu mår de bra.

Fotnot: Pontus och Louise heter något annat.

Sannas råd till andra föräldrar

• Lyssna alltid på ditt barn
• Våga ta hjälp, gå med i Facebookgrupper för att få stöd
• Våga ha möten med skolan
• Skäms inte

– Det här kan drabba vem som helst i alla samhällsklasser. Det är många faktorer som spelar in.