Hedda vägde bara 580 gram när hon föddes
Föddes i vecka 23
Publicerad 2023-03-04
Lång som ett A4-papper och liten som ett smörpaket.
För Hedda blev det en tuff start på livet.
– Vi är otroligt tacksamma för att vi har Hedda kvar med oss, man kan inte ta det för givet.
När Wilhelmina Borg och Jonathan Frank tittar igenom bilder från förra året slungas de tillbaka i tiden och känslorna de hade då gör sig påminda.
– Det känns helt overkligt att vi var på sjukhus i tre månader, att det var så traumatiskt det ändå var.
En julinatt förra sommaren tog livet en dramatisk vändning för paret som bor i Lidköping, något Nya Lidköpings-Tidningen skrivit om. Wilhelmina var gravid med deras tredje barn och i graviditetsvecka 22 vaknade hon av att vattnet hade gått – även om hon först intalade sig att det inte var så. När hon kom in till Skövde sjukhus fördes hon direkt i ambulans till Östra sjukhuset i Göteborg.
– Jag hade panik. Speciellt när de sa att ett barn som föds i vecka 22 har väldigt liten chans till överlevnad. Och jag låg på gränsen till vecka 23. Det var väldigt jobbigt.
”Som en liten fågelunge”
Jonathan mötte upp Wilhelmina på sjukhuset där en tid av ovisshet följde. De fördrev tiden med att kolla på serier, och spela fyra i rad, med känslan av oro ständigt närvarande: Kommer barnet att leva när det kommer ut? Är det ett sjukt barn? Och hur kommer det gå för Wilhelmina?
– Varje liten förändring var jobbig, som när vi fick byta rum. Man är jättekänslig för det minsta lilla i den situationen och är inte ett dugg rationell, säger Jonathan.
Målet var att barnet skulle stanna i magen så länge som möjligt.
– Varje dag som barnet var i magen så ökade överlevnaden med tre procent, varje dag var viktig, säger Wilhelmina.
Wilhelminas infektionsvärden gick upp och hon började få mer ont. Hon fick sprutor med kortison för att skynda på barnets lungutveckling, och magnesium för att skydda barnets hjärna. I vecka 23 tog läkarna beslutet att förlösa deras barn, en dotter, med akut kejsarsnitt.
Dottern Hedda kom ut med en längd som ett A4-papper, 29,5 centimeter, och en vikt på 580 gram, mindre än ett paket Bregott. Jonathan minns när han fick se henne.
– Det var surrealistiskt. Hon såg ut som en miniatyrbebis. Benen och armarna var tjocka som fingrar. Huden var väldigt tunn och såg för stor ut, för att hon inte hunnit växa in i den. Hon var så skör.
Hedda fick ligga på intensivvårdsavdelningen för för tidigt födda, där hon fick avancerad vård. Wilhelmina minns när hon för första gången fick ha henne i sin famn.
– Hon var som en liten fågelunge.
Nådde milstolpen
Föräldrarna förbereddes på att det skulle vara en brokig väg framåt. Och så blev det. Bland annat drabbades Hedda av sepsis, blodförgiftning.
– Då satte de in antibiotika och la henne i respirator i en vecka. Det var otroligt jobbigt, säger Wilhelmina.
Men sedan gjorde Hedda framsteg, sakta men säkert. En dag möttes föräldrarna av en liten flagga på kuvösen, som innebar att hon nu vägde ett kilo. När hon vägde 1,2 kilo fick hon flyttas till Skövde sjukhus, en milstolpe.
– När vi kom till Skövde fick storasyskonen komma och hälsa på henne för första gången. Femåringen hade en kavaj och fluga på sig. De var väldigt nervösa och spända, säger Wilhelmina.
Den 7 november, tre veckor före beräknad födsel, fick de åka hem. Det var även då hon inte behövde syrgas längre. Att skala bort olika typer av hjälpmedel under vistelsen på sjukhuset var nästan som en detox.
– Det var lite skrämmande till en början men det kändes också lyxigt att hon fick bli av med alla slangar och att vi i stället fick ha en ”vanlig” bebis, säger Jonathan.
”Blir gråtfärdig”
Hedda är i dag sju månader, räknat från dagen hon föddes.
– Hon mår jättebra och växer som hon ska. Hon har klarat av alla uppföljande undersökningar hittills. Men hon behöver växa ikapp, det är inget man kan skynda på utan man får ta det lugnt.
Läkarna har dock konstaterat att hon lider av lungsjukdomen BPD, vilket innebär att hennes lungfunktion är försämrad. Sjukdomen kan drabba barn som är för tidigt födda.
– Vi vet ännu inte hur det kommer påverka henne mer än att hon förmodligen inte kommer bli någon elitidrottare. Eventuellt är hon mer känslig för vanliga förkylningar nu när hon är liten, i värsta fall kan hon behöva extra syrgas.
En dag i taget och delmål. Det var så de tog sig igenom den långa sjukhusvistelsen, och tid av ovisshet. Både Wilhelmina och Jonatan uttrycker en stor tacksamhet för den svenska sjukvården och all personal som funnits där för dem från dag ett.
– Man blir gråtfärdig när man tänker på och vad de har gjort för oss, vilka fantastiska människor. Vi är otroligt tacksamma för att vi har Hedda kvar med oss, man kan inte ta det för givet.
