Niclas drabbades av ätstörningar som åttaåring
Fick vänta 21 år på vård
Publicerad 2021-08-09
En tragisk olycka, obearbetad sorg och en välment kommentar var de tre saker som triggade igång Niclas Christoffers ätstörningar.
Han var åtta år när det började och 29 år när han fick sin första behandling.
Tanken på att en pojke kunde ha ätstörningar så främmande, att ingen förstod vad det handlade om.
– Ätstörningar har setts som något bara tjejer har eller som en bögsjukdom, säger han.
Vi träffas på ett café i Lund, där Niclas Christoffer beställer en islatte.
– Förr hade jag fått ångest av att titta på den här med så mycket kalorier i, säger han och granskar glaset med den chokladripplade drycken.
2012 debuterade han som författare med ”Som Zlatan, fast bättre”, där bokens huvudperson är en fotbollskille med ätstörningar. Synen på ätstörningar som något som drabbade tonårsflickor levde kvar och boken fick stor uppmärksamhet.
Niclas intervjuades flitigt och höll föredrag på skolor. Överallt möttes han av pojkar och män i alla åldrar som kom fram eller som skrev till honom för att berätta att de känner igen sig i problemen.
– Det är ett tabubelagt ämne bland män och var det ännu mer för några år sedan. Ätstörningar har setts som något bara tjejer har eller som en bögsjukdom.
”Bäst att inte prata om det”
Den händelse som förändrade Niclas och hans familj liv var när hans 14-årige bror dog i en olycka.
– Han blev påkörd av ett tåg på en obevakad övergång, säger han som var sex år och snart skulle fylla sju när det hände.
Hans föräldrar sorg var djup. Att det barn som fanns kvar också hade sorg var det ingen i vuxenvärlden som tog hand om.
– Det var 1981 när det hände och det antogs att det var bäst att inte prata om det alls, för att på det sättet få det att försvinna.
Niclas var ett knubbigt barn, men sommaren efter gick han ner i vikt. När skolan startade var det en klasskompis som noterade det när de var i omklädningsrummet för att byta om till idrotten.
– Han sa att jag hade blivit smal och att han själv behövde gå ner i vikt. Under året som hade gått var jag känd som pojken som hade en bror som dött. Det min klasskompis sa blev som en befrielse, där jag fick uppmärksamhet för något som handlade om mig och inte för det som hade hänt min bror. Det fick mig att må bra.
Hemma hade Niclas sina föräldrars ögon på sig men han började hoppa över måltider i skolan för att hålla sig smal. Han utvecklade strategier för att slippa äta när han var med andra och började träna på nätterna för att förbränna de kalorier han trots allt hade fått i sig.
– Jag var ute och sprang i stället för att sova.
”Då kunde jag sluta äta helt”
Hunger och ångest fick honom att varva perioder med svält med sådana där han hetsåt och kräktes upp maten. Viktmässigt växlade han mellan att vara underviktig och mullig. Fet har han bara varit i sitt eget huvud, men hans besatthet av vikt och kalorier var det allt kretsade kring.
– Mamma kom på mig med att spola vatten på frimärken i stället för att slicka på dem och frågade varför.
Niclas förklarade det med att han inte tyckte om smaken på klistret men sanningen var att han hade fått för sig att man genom att slicka på ett frimärke fick i sig hundra kalorier.
Problemen accelererade när han efter gymnasiet flyttade till London för att gå en teaterskola och kom bort från sina föräldrars ögon.
– Det var himmelriket för mig, då jag kunde sluta äta helt.
När han kom hem för att fira jul gick hans mamma förbi honom på flygplatsen utan att känna igenom honom. Han var så smal och hade börjat tappa sitt hår.
– Mina föräldrar sa till mig att sluta banta, men ingen förstod att det var ätstörningar. Det var ju något som bara tonårstjejer fick.
Den första som såg hans problem
Han hann bli 28 år och var elev på utbildning i fysisk teater, när en lärare var den som först satte ord på hans problem och uppmanade honom att söka vård.
– Han sa att det syntes att jag inte mådde bra.
Niclas lydde rådet och lyckades få hjälp på en ätstörningsklinik, där han med tiden lyckades bli fri från problemen. Han betraktar sig själv som frisk idag men är väl medveten om risken för återfall.
– Om jag behöver gå ner i vikt i dag gör jag det i samråd med läkare och en utbildad dietist.
”Som Zlatan, fast bättre” har tryckts i fem upplagor och den säljer än. I augusti kommer Niclas ut med sin sjätte roman, ”Losing big or losing everything”, där han återvänder till problemen med ätstörningar.
Den nya romanen är en dystopi där alla ständigt tvingas tänka på mat, motion och vikt, eftersom de som med övervikt förlorar sina medborgerliga rättigheter. Boken är skriven som en spännande underhållningsroman för unga, men det underliggande budskapet är allvarligt.
– Jag vill visa hur illa det kan bli om vi låter det gå för långt.
En sak han spetsar in sig på att spräcka sambandet mellan smal kropp och lycka.
– Det är många som lever i tron att bara man är smal så är man lycklig, vilket inte stämmer. När jag var inne i mina ätstörningar mådde jag egentligen bäst när jag hade övervikt och kunde tänka att om jag gick ner så skulle jag vara lycklig. Men det hände ju aldrig. Jag blev smal men mådde inte alls bra. Tvärtom.
FAKTA: Om Nickas Christoffer
Namn: Hans Åke Niclas Christoffer Olsson. Artistnamnet Niclas Christoffer togs i ett försök att skydda sina föräldrar från hatare.
Ålder: 46 år.
Yrke: Skådespelare, komiker, manusförfattare, författare samt undersköterska.
Aktuell med: ”Losing big or losing everything”, kommer ut på Bonniers förlag den 20 augusti.
Tidigare böcker: ”Som Zlatan, fast bättre”, ”Som James Dean, fast snyggare”, ”Airtight”, Sebbe samt ”Farina och den gigantiska jätten”. ”Som Zlatan, fast bättre” kommer ut på danska i höst.
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!