Matilda blev änka när hon var 23
”En del av mina kompisar tog avstånd”
Publicerad 2022-08-20
När Matilda var 21 år träffade hon sin livs kärlek.
Bara två år senare togs Erik ifrån henne.
I dag lever hon ensam med deras tvåårige son Lukas.
– Jag försöker vara så lycklig jag kan och leva för Lukas, och för Erik.
Det har gått två år sedan Matilda Lönnqvist, 25, pratade med sin make Erik för sista gången. Att se minnen från deras tid ihop dyka upp i sociala medier är smärtsamt.
– Det finns dagar jag bara vill ligga och gråta. Jag kommer alltid att sakna och älska honom så mycket. Vi hann göra så mycket under den korta tiden vi fick ihop, men jag känner mig ledsen över att vi inte fick mer tid. Erik var en genuint fin människa och fick inte ens bli 30.
Det var en kompis till Matilda som såg till att hon matchade med Erik på en dejtingapp. Matilda var till en början inte särskilt intresserad. Men de sågs ändå på en dejt. Hon upptäckte att de förutfattade meningar hon hade om honom inte stämde. De pratade hela kvällen. Trots det gick Matilda hemåt med känslan av att det inte gått bra, som man kan känna efter en första dejt.
– Men jag hann halvvägs hem när han messade och frågade om jag kommit hem säkert. Där någonstans var jag lite fast.
Tre dejter senare var de tillsammans. Matilda var då 21 och Erik 23.
– Det var vi på en gång utan att vi hann tänka på det, det går inte att förklara. Jag ville bli gammal med honom.
”Stoltaste pappan man kan tänka sig”
Det kan gå snabbt när det känns rätt. Erik friade, de flyttade ihop och i november 2019 plussade Matilda på stickan.
Graviditeten var tuff. Bland annat drabbades Matilda av graviddepression. Men de lyckades gifta sig, i hemlighet, i Rådhuset.
– Just den dagen var en bra dag, fast den tog mycket energi. Men vad gör man inte för sin livs kärlek.
Den 7 juli 2020 föddes deras son Lukas.
– Erik var den stoltaste pappan man kan tänka sig, han var så glad över sitt lilla barn.
– Jag var helt slut, men så himla lycklig. Jag saknar tiden på förlossningen och BB, det var så mycket kärlek samlat i ett litet rum.
Den sista kvällen tillsammans
Matilda ville att Lukas skulle döpas i en kyrka på Gotland, där hennes storebror ligger begravd och hon blivit döpt. I slutet av augusti åkte de dit för att stanna hos Matildas mamma i några veckor. Det blev dop och de firade Matildas kusins 30-årsdag. Samtidigt drabbades Erik av kraftig huvudvärk. Den 6 september tillbringade de kvällen hos Matildas mormor.
– Det var den sista kvällen vi hade tillsammans.
Lukas vaknade fyra morgonen därpå. Matilda, som var slut, bad Erik ta honom. Något även Hela Gotland skrivit om.
– Han satt på sängkanten och höll sig för huvudet, han hade ont, men sa att han kunde ta Lukas ändå.
– Så han tog honom och gick. Jag sa ”Tack älskling, jag älskar dig”.
Vid sju vaknade Matilda av att Lukas grät. Erik hade lämnat honom hos henne utan att hon märkt något.
– Jag tänkte att Erik satt på nedervåningen och pluggade, han hade en inlämning och att det var tajt med tid. Han var ett A-barn som ville göra bra ifrån sig.
Hamnade i bilolycka
Matilda hörde sin mamma svara telefonen. Det var Matildas syster. Hon sa att det inträffat en bilolycka i närheten, hon hade sett en ambulanshelikopter och ville höra om mamman var okej. När Matildas mamma frågade var Erik var fick Matilda ont i magen.
– Jag ringde honom. Jag ringde en gång till, och en gång till. Jag messade ”snälla svara”.
Matilda försökte lugna sig, Erik kanske bara behövde lugn och ro. Men den dåliga magkänslan släppte inte. Hon och hennes mamma bestämde sig för att bege sig till olycksplatsen, Matilda iklädd trasiga adidasbyxor, en sliten tröja och foppatofflor. Väl framme såg hon en välbekant bil, på andra sidan låg en lastbil med hoptryckt front.
– Mamma hann knappt stanna bilen innan jag kastade mig ut. Jag ramlade på asfalten och skrapade upp armen och knäna, men sprang ändå.
Polisen bekräftade till slut att det var Matildas bil, och att det var Erik som låg på båren som lastades in i ambulanshelikoptern. Lastbilschauffören hade klarat sig.
– Jag har alltid trott att det är som på film, att man skriker rakt ut eller svimmar. Men jag bara sjönk ihop. Jag kunde inte skrika, benen höll inte. Inget fungerade längre.
Matilda fick åka efter med en ambulansbil. Kommer han att dö? Är han mycket skadad?
– Vilken fråga jag än ställde fick jag höra ”vi vet inte”. Sedan den dagen hatar jag att höra ”vet inte”. Den är så förknippad med så mycket ont för mig.
”Värsta dagen i mitt liv”
Erik hade inre blödningar och hans mjälte togs bort när han kom in till Visby Lasarett. Både kroppspulsådern och ena halspulsådern var trasiga. Han fördes med helikopter till Karolinska sjukhuset i Solna.
Matilda åkte efter med Gotlandsbåten med sin mamma och Lukas. På båten fanns sommarens sista semesterfirare, som mor- och farföräldrar som busade med barnen.
– Samtidigt hade jag den värsta dagen i mitt liv.
På Karolinska skulle Erik genomgå en tredje operation när Matilda anlände. Först morgondagen efter fick hon träffa honom. Läkaren meddelade att läget såg dåligt ut, att de inte visste om han skulle överleva kvällen.
– Jag tog inte in vad hon sa. Hur rak och tydligt hon än var så gick det inte. Det var så orimligt.
Vägrade ge sig
Erik hade högt tryck i hjärnan, vilket kunde leda till syrebrist i den. Att laga Eriks alla frakturer i skelettet var därmed ingen idé, de skadorna var sekundära.
– Varje morgon sa läkarna att han inte kommer att överleva en dag till och varje kväll såg det bättre ut. Jag gick från att känna enorm sorg och rädsla till enormt hopp varje dag, det var en berg- och dalbana av känslor.
Matilda började planera inför hur de skulle bo om Erik överlevde, ett liv som förmodligen skulle innebära att han skulle ha färre funktioner än en bebis.
Men läget förvärrades ytterligare. Trycket i hjärnan började stiga. Enligt en neurokirurg skulle delar av hjärnan bli permanent skadade.
Läkarna började utföra de tester som krävdes för förklara honom hjärndöd. De ville se att det inte fanns någon blodtillförsel till hjärnan, vilket det ändå gjorde.
– Han var så envis och vägrade ge sig. Jag sa till honom ”Skärp dig, du kommer inte överleva det här. Jag älskar dig men nu får du släppa taget”.
Den 15 september 2020, förklarades Erik hjärndöd. En sista gång fick Matilda ligga bredvid sin man.
– Jag sa ”Din kropp klarade inte av det här och det är okej, jag är jättestolt över dig. Jag är inte arg men jag kommer sakna dig så mycket. Var inte orolig, jag kommer att fixa det här. Jag älskar dig till månen och tillbaka miljoner gånger om”.
Erik hade anmält sig som organdonator. Hans lever gick till en 50-årig man och hjärtat till en man i 30-årsåldern.
– Han gav två andra personer ett liv när han själv inte kunde överleva.
”Tänkte vad sysslar jag med?”
Matilda var nu ensamstående mamma.
– Lukas är en kopia av sin pappa, så varje gång jag tittade på honom blev jag påmind om att Erik inte fanns. Mamma fick ta hand om honom, jag träffade bara honom någon timme under dagen. Jag orkade inte, det gick inte. Jag låg i sängen och gick ut med vår hund på långa promenader, sedan la jag mig igen.
På grund av pandemin fick Erik två begravningsgudstjänster, så att alla nära och kära fick möjlighet att närvara. På kistan låg ett hjärta av murgröna och med en penna hade Matilda skrivit Eriks favoritcitat av Ted Gärdestad: En dag utan kärlek är en förlorad dag” och ”Jag älskar dig till månen och tillbaka”.
Askan spred de i havet i maj förra året, vid klippan Högklint på Gotland där de bestämde att de skulle vara tillsammans.
Dagen efter begravningen hörde Matilda Lukas gråta.
– Jag tänkte vad sysslar jag med? Jag ville inte leva utan Erik men jag ville heller inte missa Lukas liv. Antingen lägger jag mig ner och dör, eller så håller jag ihop och blir hans mamma igen.
”Hälsade knappt”
Att bli änka i 23 års ålder var inte det enklaste, enligt Matilda.
– De flesta jämnåriga tycker att det är läskigt. En del av mina kompisar tog avstånd, de hälsade knappt för de var rädda för att jag skulle bryta ihop. Överlag upplever jag att samhället har svårt att hantera en ung människa som blir änka, då det inte är naturens gång på samma sätt som när äldre dör.
Hon kan inte relatera till äldre änkor.
– Som ung har man en längre tid att leva utan en person, den ekonomiska påverkan blir större, och man blir plötsligt ensamstående. Man blir ganska dömd, vissa tror att man inte ska klara av att ta hand om ett barn. Dessutom ska nya människor man träffar hela tiden ta reda på om jag är änka eller ensamstående, och sedan ska jag ta ansvar för deras känslor och reaktioner på det också.
”Kommer alltid finnas i vårt liv”
I dag bor Matilda med Lukas på Gotland, nära sin familj. Hon pluggar till undersköterska, i framtiden vill hon jobba på intensivavdelningen. Lukas var bara två månader när Erik dog, men när han ser bilder på Erik pekar han och säger ”pappa”.
– Jag kommer berätta allt om Erik, det är viktigt att han vet vem hans pappa är. Och jag kommer att berätta hur viktig Lukas var för honom. Oavsett om jag träffar någon ny så ska han veta att Erik alltid kommer att finnas i vårt liv.
Matilda går fortfarande i samtalsterapi och jobbar med att hålla ifrån katastroftankarna som uppstått efter olyckan. I dag vet hon att Erik kan ha fått en stroke när han körde. Bilen hade kommit över i fel körfält, och kolliderat med lastbilen.
– Vi tror att han var på väg till sjukhuset för att kolla upp sin huvudvärk. Jag har tänkt varför han inte lät mig köra? Men det lönar sig inte vara arg, på varken Erik eller olyckan.
Hon har lärt sig en viktig sak från detta.
– Att älska mer och tydligare. Jag har blivit jättenoggrann med att säga till Lukas hur viktig han är och hur mycket jag älskar honom, så att han aldrig kommer att tveka på det. Man får ett annat perspektiv på livet. Vill jag något gör jag det nu, livet är skört.
