Ny metod fokuserar på rädslan att kvävas

Klaustrofobi eller cellskräck innebär inte bara en rädsla utan två, enligt en ny teori.

– Man känner även en skräck att kvävas och är inte bara rädd att stängas inne i ett trångt utrymme, säger Per Carlbring, psykolog och forskare på bland annat fobier vid Uppsala universitet.

Den som lider av klaustrofobi kan därför nu även bli mer medveten om själva kvävningskänslan och kan även träna på det i behandling. Det går inte att enbart tänka bort en rädsla med förnuftet. Man måste även med egna erfarenheter uppleva och känna att det inte är farligt, anser Per Carlbring.

– Man kan till exempel få andas genom ett sugrör för att uppleva att det inte är farligt. Människor överskattar ofta hur mycket syre man behöver för att överleva i ett litet rum. Det ökar på rädslan.

När det känns som att man håller på att kvävas tar man den känslan för att vara sann, menar han.

– Men faktum är att en person kan överleva i ett helt lufttätt rum i flera dagar. I de flesta utrymmen, även små, kommer det alltid in en viss mängd ny luft.

Är man skräckslagen är det också lätt att drabbas av panik.

– Man svettas, får hjärtklappning och andas mer, hyperventilerar. Då får blodet mer syre än kroppen behöver – men det känns som att man får för lite.

En viss rädsla, som alla kan känna, kan vara befogad.

– Men det blir en fobi om rädslan blir ett hinder i livet. Man är då rädd, trots att man vet att rädslan är orimlig eller överdriven och man undviker det som känns skrämmande.

Ann-Cathrine Björnör Carlsson