”Jag trodde att jag var förkyld – det var infarkt”

Hon såg till att hon fick en hjärtinfarkt.

Så tänker Pernilla Svensson, 53, med facit i hand.

– Jag fick den inte bara. Jag kunde ha kollat upp mina riskfaktorer bättre. Då hade jag kanske bromsat i tid och levt annorlunda, säger hon.

Riskfaktorerna var många. Höga kolesterolvärden finns i släkten. Pappan dog i hjärtinfarkt, bara 51 år gammal. Oregelbundna arbetstider med tidiga morgnar och sena kvällar, ofta stressigt och utan riktiga matpauser. Rökare. Tidigt klimakterium, för lite motion och inte särskilt hälsosam kost. Och samtidigt oron när mamman insjuknade i demens.

– Jag var också en mycket nitisk person som gillade att driva på och styra, berättar Pernilla.

Starka stötar i armen

Den 19 oktober 1999 – då slog infarkten till. Pernilla var 47 år.

– Jag förstod inte att det var hjärtat. Jag kände bara att jag behövde luft. Jag kunde knappt andas.

Hon hade vaknat tidigt, mått illa och känt en enorm tyngd, som en betongkloss, över bröstet.

– Det var som om två starka stötar gick ut i vänsterarmen. Jag tog en värktablett, men det gick inte över.

Pernilla klädde på sig och gick själv ut till ambulansen. Sen minns hon inget mer förrän hon vaknade upp på hjärtintensiven.

Hon hade haft diffusa symptom innan.

– Jag blev fort trött när jag promenerade med mina hundar. Det kändes konstigt i kroppen. Det är nog förkylning, trodde jag.

Pernilla kom med i ett hjärtrehabiliteringsprogram för kvinnor, Saltsjöbadenprojektet. I fem år har kvinnor träffats i smågrupper två gånger per år för att få hjälp att ändra livsstil och få hälsosammare vanor.

– Det var en vinstlott. Jag har lärt mig mycket. Vi har pratat i gruppen – från morgon till kväll och kanske mer obehindrat än om även män varit med. Nu, på våra återträffar, talar vi dock allt mindre om hjärtat utan mer om annat som berör oss, säger hon.

Måste våga röra sig

Pernilla började bygga upp kroppen igen med vattengympa, bland annat.

– Det är viktigt att komma igång igen. Många vågar knappt röra sig efter en infarkt.

Hon har i dag något sämre hjärtfunktion av infarkten. Hon sköter sig noga, både fysiskt och psykiskt.

– Annars blir jag fort trött och irriterad. Problemet är att jag gärna tar i för mycket igen när jag mår bra och känner mig stark.

Hon har ändrat kosten helt och fått en ny syn på tillvaron.

–?Jag har fått en verktygslåda med redskap för hur jag ska säga nej, äta, slappna av och andas. Jag är mindre pedantisk. Det är ljuvligt att se dammtussarna, numera.

Så fungerar kvinnohjärtat

Håll hjärtat friskt med frukt

Kolla om du är i riskzonen

Ann-Cathrine Björnör Carlsson (acbc@aftonbladet.se)