Nu är vi nära, riktigt nära

Svante Lidén

PALOVAARA.

Här kommer pengarna från skyn.

Superpuman dånar in över Säivis. Jävvlar vad det drar!

Familjen Leppeniemis postlåda i Norrviken får vingar och den redan fallfärdiga ladan ute på lägdan ser ut att kunna lätta när som helst.

Och så firas kapten kapten Harry Andersson ned med de nära 20 000 kronorna han och de andra hjältarna från helikopterskvadronen på Kallax samlat ihop.

Ohyggligt snyggt jobbat.

Till och med Aschberg blir imponerad.

Superpuman drar vidare mot nya uppdrag och vi masar oss vidare längs vägen.

Så svänger Bo Gulin från Nikkala in till oss.

Han sträcker fram två femhundringar.

– En för varje dolme.

Robban ser förvirrad ut.

– Va, har du två, säger han.

– Det var nog era jag tänkte på, varsin liksom.

Robban:

– Öh ... ja ... dom ja.

Gert ringer upp Hasse Aro som slog vad om 10 000 om att han aldrig skulle orka med den här promenaden. I dag åker han upp till Haparanda.

– Du, vi har nån mil kvar nu. Det vore väldigt roligt om du tog med dig kontanter.

Det drar isande vindar över myrarna. Men tack vare blåsten och kylan slipper vi det mygghelvete som brukar göra varma och soliga dagar i Norrbotten till rena mardrömmen.

– Det blåser snålt, det blåser kallt – det blåser högervindar överallt, skaldar Gert.

Men så kommer plötsligt värmen igen i form av Ragnhild Boström och Ingemar Bengtsson som kört ifatt oss från Sangis för att lätta på plånboken.

Sen ska de vidare till Haparanda där Gert och Robban ska vara gästkockar på Ikea vid dagens företagsjippo.

Fem spänn per köttbulle skänker Kamprad till prostataforskningen.

Efter nån timme på Ikea fortsätter vi den avbrutna marschen. Och nu börjar vi känna att vi är riktigt nära. Alla får en annan svikt i stegen.

Krister Segerlund från Nikkala slänger åt Robban den sista 50-lappen innan vi

plötsligt ser

SKYLTEN.

Robban ser riktigt rörd ut.

– Det är nåt med den där jävla skylten i alla fall. Trots att det bara står Haparanda på den.