Nu är lilla Alva mitt lyckopiller

Om monstret kommer tillbaka börjar jag äta medicin igen jag vill ju leva

helskärm

Mia Bergström, 24

Medicin: Cipramil, Efexor Depot.

Orsak: Depression, ångest.

Utåt sett har jag

alltid varit lyckad, varit duktig i skolan och haft många kompisar och pojkvänner. När jag var 17 höll det inte längre. Jag fick ätstörningar, blev besatt av självmordstankar, kände mig som ett missfoster.

En läkare på barn- och ungdomspsyk skrev ut Cipramil. Först blev det värre. Efter åtta veckor orkade jag inte längre. Skar mig i handleden inför släkten på juldagen och fick åka till sjukhus i ambulans.

Sedan vände det. Jag vet inte om det var för att tabletterna hade börjat verka eller för att jag hade nått botten. Den fina ytan var spräckt, jag behövde inte göra mig till längre.

Jag upplevde ett

år av stor ? lycka! Jag var en vanlig människa, som kunde njuta av musik, färger, smaker. Så slutade jag medicinera. Efter tre månader kom ”monstret” smygande. Den gången hjälpte inte Cipramil. Jag bytte till Efexor Depot och mådde väl ganska bra.

Samtidigt började jag tänka att det inte var så knasigt att vara en sådan sort som jag. Att det är OK att vara lite neurotisk, lite hysterisk, lite ömtålig. Sådana måste ju också få finnas.

Så träffade jag Niklas och blev jättekär. Jag vågade berätta om min mörka sida, ville liksom förvarna honom. Ganska snart blev jag gravid och slutade medicinera. Nu är Alva nio månader. Jag har varit utan tabletter i ett och ett halvt år och mår ? hyfsat.

En del av mig är stolt och vill fortsätta utan medicin, en annan är neurotisk och instabil, ständigt rädd och utan självkänsla.

Alva och Niklas

är min antidepressiva medicin nu.

Men om monstret kommer tillbaka börjar jag äta igen. Depression kan jag lida mig igenom, men jag är livrädd för ångesten och vad den kan få mig att göra mot mig själv.

Jag vill ju leva.

Kan ge minskad sexlust och illamående

För- och nackdelar

Maria Leijonhielm