”Tabletterna har gett mig många bra år”

Caroline Hougner

Ny målsökande medicin ger cancersjuka Mailye nytt hopp

Av en slump upptäckte läkarna cancern i ena lungan. Mailye Lindqvist var 55 år när hon fick diagnosen vi fruktar mest: Lungcancer.

Få överlever men ett medicinskt genombrott ger nytt hopp.

– Utan tabletterna hade jag nog inte funnits, säger Mailye Lindqvist.

Hon är tacksam. Lungcancer är den cancer som tar flest liv i Sverige. Och vore det inte för den nya generationen målsökande mediciner hade hon förmodligen varit en av de tusentals som kämpat förgäves.

Symtomen på cancer i lungorna kommer inte förrän tumörcellerna hunnit sprida sig. Dessutom negligeras de ofta. I åtta-nio fall av tio är de drabbade rökare. De reagerar sällan om de får sämre kondition och blir allt mer andfådda. Det är liksom förväntat. Och ”rökhosta” har de flesta haft sedan länge. Först om de hostar blod eller får värk som strålar ut i ryggen inser de att det är allvar. Det går inte längre att förtränga den där tanken de kanske haft i bakhuvudet.

En av tre kan opereras

Det sorgliga är att det ofta gått för långt. Bara en av tre går att operera. Precis som i fallet med sjuksköterskan Mailye Lindqvist är det i de flesta fall en ren slump att tumören upptäcks tidigt, innan sjukdomen gett sig till känna.

– En patient på vår avdelning fick tbc. Då är det rutin att alla som varit i kontakt med patienten röntgar lungorna för att se att de inte blivit smittade, berättar hon.

Någon tbc syntes inte, men en tumör. Chocken var total.

– Jag var helt oförberedd. Har aldrig känt av något ... och jag hade slutat röka åtta år tidigare. Mest kaotiskt var det nog för familjen, båda sönerna tog det hårt och maken var naturligtvis också väldigt bekymrad.

Det var april 1995. Ett halvår senare hade läkarna tagit bort vänstra lungloben och efter jul påbörjade Mailye en cellgiftsbehandling. Diagnosen var icke småcellig lungcancer. Under ett halvår for hon till sjukhuset för att få medicinen intravenöst. Till sommaren ansågs hon färdigbehandlad. Mailye tyckte att det kändes bra att komma i gång och jobba igen även om hon visste att prognosen var dyster. Bara 15 procent av alla kvinnor med lungcancer lever i mer än fem år. För männen är siffran 12 procent.

– Men vad ska man göra? Det är bara att ta dagarna som de kommer, säger Mailye, som blev allt tröttare och till slut fick sjukskriva sig.

Cancern hade spridit sig

Cancern var tillbaka. Under de sex år som gått hade den spritt sig i båda lungorna. En tumör satt precis intill stora kroppspulsådern, vilket gjorde den omöjlig att ta bort och en ny omgång cellgifter tycktes inte hjälpa. Då kom yngste sonen hem med ett tidningsklipp om Iressa, en ny effektiv medicin som verkar genom att strypa cancerns näringstillförsel. Åtminstone för de som har en viss variant av lungcancern.

Mailye lyckades övertyga sin läkare om att hon borde få prova tabletterna. Kanske, kanske hörde hon till den tiondel som blev hjälpt av just den sorten. I maj 2003 fick hon en första omgång.

– Jag fick en massa biverkningar förstås. Illamående, diarréer och stora böldliknande utslag på rygg, armar och byst. Men det kan man stå ut med om det stoppar cancern, menar Mailye, som gått på kontroll var tredje månad sedan dess.

Tumörerna var borta

Varje gång har mängden tumörceller minskat och i fjol syntes inte längre någonting på röntgen. Då ville läkaren prova att sätta ut medicinerna. Vid nästa kontroll var cancern tillbaka igen, så Mailye har fortsatt med tabletterna.

Hur länge det går vet ingen. Den här typen av preparat är så ny att långtidseffekterna är okända. Utöver Iressa testas flera tumörspecifika mediciner. När de använts av cancerpatienter i gemen har knappt hälften fått stopp på cancern, men när man testade patienterna och parade ihop de som hade en mutation på en viss gen med ett preparat som stänger av just den genen blev resultaten betydligt bättre. Sju av tio fick cancern att gå tillbaka enligt en studie som nyligen presenterades på en stor cancerkongress i USA.

– Medicinen har gett mig många bra år. Frågan är hur länge de kan hålla cancern i schack? Cancercellerna finns ju där och får de näring växer de, så är det, säger hon krasst, men tycker ändå hon haft tur i oturen.

Oron finns där innerst inne. Det är klart, men lyckan över att ha fått så många extra år med barn och barnbarnen är så mycket större.