25 år sedan prinsessan Diana dog

Jenny Alexandersson

I dag är det 25 år sedan som prinsessan Diana miste livet i en tragisk bilolycka i Paris.

En hel värld sörjde hennes död och än i dag är hon ”folkets prinsessa” för miljontals människor.

Natten då Diana dog är för evigt inskriven i historieböckerna.

Fotograferna svärmade som ilskna bin utanför hotellets port.

Ryktet om att prinsessan Diana och hennes pojkvän Dodi Al Fayed bodde på Hôtel Ritz vid Place Vendôme hade spridits som en löpeld. En bild på Diana kunde innebära en stor summa pengar för fotograferna.

På kvällen 31 augusti 1997 skulle Diana och Dodi äta middag tillsammans. Strax före midnatt satte de sig i en svart Mercedes som kördes av hotellets säkerhetschef Henri Paul.

Han hade tagit ett par drinkar strax innan han blev inkallad till jobbet. Kanske var det var alkoholen som fick Henri Paul att köra oansvarigt snabbt på Paris gator. Men trots farten så kunde han inte åka ifrån paparazzofotograferna som smidigt parerade trafiken på sina motorcyklar.

Diana vände sig oroligt om ett par gånger för att titta ut genom det bakre fönstret.

Däcken skrek mot asfalten

Vid infarten till Pont de l’Alma-tunneln, gjorde chauffören en tvär gir.

Klockan var 23 minuter efter midnatt när bilen kraschade rakt in i en betongpelare. Den höga hastigheten fick bilen att snurra ett halvt varv och studsa över till den motsatta sidan och slå in i väggen på tunneln. Det smällde till ett par gånger och däcken skrek mot asfalten.

Sedan blev det tyst - förutom bilens tuta som råmade ödesmättat i tunneln.

Dodi Al Fayed och chauffören dog i kraschen. Parets livvakt skadades svårt.

Varken Diana eller Dodi Al Fayed hade säkerhetsbälte.

Paparazzofotograferna som följt efter bilen var först på plats. Kamerablixtrar lyste upp det krossade bilvraket.

Någon skrek åt dem att sluta. Några backade, andra stod och tittade i chock.

Fotografen Romuald Rat hade legat runt 600 meter bakom Dianas bil. Han blev chockad när han såg bilen. Fronten var intryckt och vänster sida svårt sargad.

– Jag öppnade dörren för att se om jag kunde ge första hjälpen. Jag såg att chauffören och Al Fayed var döda och jag kunde inte göra någonting. Så jag lutade mig över prinsessan för att se om hon levde. Jag försökte känna om hon hade puls och när jag rörde vid henne så rörde hon på sig och andades lite. Och jag sa på engelska ”Jag är här. Ta det lugnt, en läkare kommer”, berättar han i dokumentären ”Diana: The witnesses in the tunnel”.

helskärm

Kirurgerna öppnade bröstkorgen

Snart fylldes tunneln av ljudet av sirener och pulserande blåljus.

Dianas hjärta stannade i ambulansen på väg till Pitié-Salpêtrière-sjukhuset. Sjukvårdarna lyckades få igång henne igen, men Diana hade drabbats av svåra inre blödningar.

På sjukhuset öppnade kirurgerna hennes bröstkorg och sydde ihop en skada på hjärtat.

– De gav henne hjärtmassage i två timmar i ett fruktlöst försök att rädda hennes liv, berättade doktor Bruno Riou, chef över sjukhusets intensivvårdsavdelning, på en presskonferens.

– Vi kunde inte återuppliva henne.

Klockan fyra på natten dödförklarades prinsessan av Wales.

Prinsessan Diana var 36 år gammal när hon miste livet.

I Skottland på slottet Balmoral sov Dianas två söner prinsarna William och Harry. De var bara 15 och 12 år gamla. Prins Charles och drottning Elizabeth fick varsamt berätta om olyckan när de vaknade.

I den stunden förändrades pojkarnas liv för alltid.

Nallebjörnar i blomsterhavet

Nyheten om prinsessan Dianas död sände en chockvåg över hela världen. Diana var den mest omtalade och fotograferade kvinnan i världen. Nyhetssändningar rapporterade oavbrutet om olyckan.

Marken vid Buckingham Palaces grindar fylldes av blommor. Tusentals rosor och nejlikor i plast- och pappersomslag. Även vid Kensington Palace och St. James's Palace placerade sörjande människor blommor. I blomsterhavet kunde man skymta ballonger, nallebjörnar, teckningar och brev till Diana.

Den uppslitande skilsmässan från prins Charles och det faktum att Diana var så karismatisk och empatisk i jämförelse med många andra i det konservativa kungahuset hade gett henne ikonstatus. Diana vågade säga vad hon tänkte och kände.

Hon var den första kunglighet som öppet tog i hand och kramade om aids-patienter - därmed bröt hon stigmat om att hiv smittade genom beröring.

Hon besökte minfält för att uppmärksamma världen på de grymma skador som landminor orsakade - och hon lyckades få till en lagändring kring minor.

Miljontals människor betraktade henne som en förebild och kvinnor över hela världen kopierade hennes modestil.

helskärm

Hantera sorgen var ett trauma

Kraschen i Pont de l’Alma-tunneln fick konsekvenser för fotograferna som förföljt Diana och Dodis bil. Sju av dem greps av polis och förhördes. Tre av dem åtalades för dråp och för att ha fotograferat Dianas dödsolycka, men de friades av en domstol i Paris.

Konsekvenserna för William och Harry var livsomvälvande. En familj hade slagits i spillror.

Pojkarna förlorade sin mamma i en ålder då mycket är skört och osäkert – mitt emellan barn och vuxen. Att hantera en så stor förlust och samtidigt befinna sig mitt i strålkastarljuset är ett trauma.

– Jag tycker fortfarande att det är svårt eftersom det var så grymt på den tiden. Och det var inte en vanlig sorg som för de flesta andra människor eftersom alla visste vad som hände och alla kände henne. Det är en helt annan situation än för de flesta som förlorar någon som de älskar, de kan gömma undan känslorna eller så kan de välja om de vill dela med sig av det, sa William till GQ för några år sedan.

Prins Harry var kanske den som hade svårast att hantera Dianas död. Medan William hade ett utstakat mål och en mening i livet så var Harrys framtid mer lös i kanterna. Han kunde inte prata om det som hänt och istället stängde han in alla känslor i kroppen.

helskärm

”Jag har varit nära ett sammanbrott flera gånger”

Det tog honom nästan 20 år innan han orkade öppna upp om sin mammas död. 2017 gav Harry en känslosam intervju till the Telegraph.

– Jag har antagligen varit väldigt nära ett totalt sammanbrott flera gånger när all sorg och alla lögner och missuppfattningar kommit från alla håll, sa han då.

– Jag kan lugnt säga att förlora min mamma vid 12 års ålder och därmed stänga av alla mina känslor i 20 år har haft en ganska allvarlig effekt, inte bara på mitt privatliv utan även på mitt arbete.

William övertalade honom att gå i terapi och det förändrade allt. Harry började även boxas för att få utlopp för sin vrede och sorg.

– Det räddade mig verkligen. Jag var på gränsen till att slå någon, så att kunna slå någon som har på sig kuddar var verkligen lättare, säger Harry till the Telegraph.

Tillsammans med William och hans fru Kate startade han organisationen Heads Together som jobbar med frågor kring mental ohälsa.

Drottning Elizabeth fick mycket kritik för att hon inte tog sig till London direkt efter dödsfallet. Britterna förväntade sig ett uttalande och flaggorna på halv stång vid Buckingham Palace.

Dianas bror höll ett rasande tal

Drottningens tystnad tolkades som känslokyla och kritiken var så massiv att dåvarande premiärminister Tony Blair fick övertala drottningen att återvända till London där hon tog en promenad bland den gråtande folkmassan vid blomsterhavet för att hedra Diana. Blair fick även drottning Elizabeth att göra ett tv-sänt uttalande kvällen före Dianas begravning.

William och Harry gick med nedböjda huvuden bakom sin mammas kista på väg mot Westminster Abbey. Hundratusentals människor kantade vägen och 2,5 miljarder följde pojkarnas plågsamma promenad på tv.

Diana fick till en statsbegravning trots att hon inte längre var en del av kungahuset efter skilsmässan.

I kyrkan höll Dianas bror, Earl Spencer, ett rasande tal där han anklagade pressen för att ha gjort Diana, som bar jaktgudinnans namn, till det mest jagade bytet i världen. Applåder kunde höras både utanför och inifrån kyrkan.

Diana, folkets prinsessa, fick sin sista vila på en ö vid barndomshemmet Althorp.

Fler kungliga bilder och nyheter hittar du på Instagramkontot Kungligt med Jenny