Anna Lindh ville bota islamofobin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-31
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ett muslimskt medlemsland skulle vara utmärkt för EU. Turkiet är välkommet. Men först måste ni förbättra de mänskliga rättigheterna.
Så argumenterade Anna Lindh när hon besökte Ankara våren 2000. Ett halvår tidigare hade internationell press målat ut henne som Turkiets värsta fiende. Då hade Sverige vägrat ge landet status som kandidat för EU-medlemskap, trots att andra länder tryckte på.
Den turkiske utrikesministern läppjade på sitt te och lyssnade. Vi uppskattar att ni är ärliga, svarade han. Andra länder i Europa uttrycker sig vänligt men menar något annat. Vi är oroade för hur turkiska invandrare utsätts för rasistiska angrepp i många EU-länder. Det är bra att ni tydligt tagit avstånd från politiker som Jörg Haider.
Så fortsatte de att gå igenom listan av reformer. Kurdernas rättigheter. Yttrandefriheten, avskaffandet av dödsstraffet. Flera av dem har genomförts, en hel del återstår.
Drygt fem år senare ska EU:s utrikesminister åter diskutera Turkiets medlemskap. Det blir heta diskussioner på torsdag och fredag vid mötet i Wales.
Den franska regeringen vill skjuta upp förhandlingarna men låter gärna Cypern få skulden. Efter det tyska valet 18 september kan Berlin också säga nej. Kristdemokraterna Angela Merkel och Edmund Stoiber värvar röster på rädslan för islam.
Jordmånen finns där, inte minst efter terrordåden i Madrid och London. Medierna fylls av artiklar och debattinlägg om den farliga islamismen. Alltför sällan beskrivs skillnaden mellan muslimer i allmänhet och ett fåtal extremister, inspirerade av tänkare som egyptiern Sayyid Qutb.
Hotet från religiöst motiverad terrorism är verkligt. Att stänga dörren för Turkiet är bland det sämsta EU-ledarna kan göra.
Utrikesministrarna borde tvärtom välkomna Turkiet om landet genomför demokratiska reformer. Samtidigt måste dialogen mellan Europa och den islamska världen öka.
”Människor är fiender till det varom de är okunniga”, konstaterade kalifen Ali ibn Abu Talib på 600-talet. Anna Lindh inledde med det citatet på Bok- och Biblioteksmässan för sex år sedan.
Hon argumenterade emot Samuel Huntingtons tes om konflikten mellan civilisationer: ”I såväl väst som i den muslimska världen finns en tendens att skapa förenklade fiendebilder av den andre.”
Efter attackerna mot World Trade Center ökade islamofobin. Boken ”Jalla, jalla”, blev ett av regeringens försök att bekämpa fördomarna. När regeringarna kring Medelhavet möttes i Valencia våren 2002 föreslog Anna Lindh ett nytt program för dialogen mellan kulturer. Hon fick stöd av övriga länder och arbetet satte i gång. Stiftelsen som ska driva projektet har nu fått Anna Lindhs namn.
Mycket mer behövs. Få saker kan vara så viktiga för EU som att bekämpa extremism, både när den använder rasismens och religionens mantel.
Utrikesministrarna borde lyfta blicken från tillfälliga opinionsvindar och diskutera en långsiktig strategi för Europas relationer till den islamska världen. Lena Hjelm-Wallén och Anna Lindh tog viktiga initiativ. Sverige måste fortsätta det arbetet.