Borg vill inte betala för Sveriges försvar
Regeringen Reinfeldt har valt att helt sonika skjuta enorma problem på framtiden
Det är en ny värld vi lever i. I går fortsatte nyhetstelegrammen ticka in från östra Ukraina. Krim var ingen slutstation för Putin.
Detta händer i Europa.
Var det slutar vet vi inte.
Krim invaderades den 27 februari. På det följde motstridiga uttalanden från den svenska regeringen: Statsminister Fredrik Reinfeldt hade förståelse för Ryssland. Utrikesminister Carl Bildt fördömde dem i allt högre tonläge.
Vad Sveriges hållning var förstod ingen.
Uppenbart var dock att det ryska agerandet på ett fundamentalt sätt påverkar Sveriges säkerhetsläge.
Efter att i åratal försummat försvaret krävdes nu visad handlingskraft. Anders Borg gjorde en 180-graders omsvängning och menade att det krävdes ”en inte obetydlig förstärkning av de långsiktiga ramarna” för försvaret.
Samma signaler kom från statsministern och försvarsministern.
Och detta var innan Riksrevisionen ens hade presenterat sin rapport där de hävdade att det är osäkert om försvaret i dag klarar av att skydda Sverige mot angrepp.
För att förstå exakt hur rörigt detta är måste man skilja på två saker: gamla problem och nya.
Det gamla problemet är att regeringen 2009 genomförde en stor försvarsreform som inte finansierades fullt ut. Det gamla invasionsförsvaret som byggde på värnplikt skulle ersättas med ett smalare, mer rörligt och professionellt insatsförsvar.
En enorm omställning som det inte fanns pengar till, eftersom Anders Borg hellre ville sänka skatten.
Enligt Riksrevisionen saknas det bara på materielsidan 30–50 miljarder de närmaste tio åren. För att nå målen i en fem år gammal reform. Som formulerades innan Krim, innan allt förändrades.
När det hände uppstod nya problem av partitaktisk natur för Moderaterna. Nu gällde det att visa sig tuff. Försvarsminister Karin Enström gick all in.
Tio nya JAS-plan, nytt luftvärn och nya ubåtar har hittills dragits ur ministerns hatt.
Mycket omfattande löften och åtaganden. Utan analys. Utan att gamla skulder har betalats, utan att någon vet var pengarna ska tas. Utan att Moderaterna förankrat förslagen i den blocköverskridande Försvarsberedningen som just nu gör just detta – analyserar hur krisen i Ukraina påverkar svenskt försvar.
Försvarsberedningen ska presentera sin analys i maj. Det är ingen högoddsare att deras rapport kommer att föra med sig ytterligare krav på resurser.
Förra veckan presenterades regeringens vårbudget. Där fanns inte en krona extra till försvaret.
Samma dag vårbudgeten presenterades förklarade Konjunkturinstitutet att de inte trodde ett dyft på Anders Borgs prognoser. Givet att personaltätheten i skolan och vården ska hållas på dagens nivå, saknas totalt 89 miljarder i Borgs budget de närmaste fyra åren.
Antingen väntar kraftiga nedskärningar, eller stora skattehöjningar.
Och då hade Konjunkturinstitutet inte ens räknat med vad som kommer behövas till försvaret. Vare sig för att lösa de gamla problemen eller tillgodose de nya behoven.
Ju längre tiden går, desto mer uppenbart blir det vilka enorma problem regeringen Reinfeldt har valt att helt sonika skjuta på framtiden.
Vi har en bostadskris, en skolkris och en begynnande vårdkris. Vi har behov av stora investeringar i vägar och järnvägar. Vi har massarbetslöshet.
Och det finns en enorm obalans mellan försvarets uppgifter och de pengar som finns.
Det börjar bli dags att omvärdera Anders Borg på allvar. Att skjuta helt nödvändiga investeringar och satsningar på framtiden är inte att ta ansvar för statens finanser.
Det är bara att bygga en annan slags skuldberg.