Makt utan innehåll tar död på socialdemokratin
Tyskland får en ny regering. Och den kommer att bestå av Angela Merkels kristdemokratiska partiunion och det socialdemokratiska SPD. Det står klart sedan de tyska sossarna i går offentliggjorde hur partimedlemmarna ser på det hela. Cirka 78 procent av SPD:s 460 000 medlemmar röstade; 66 procent för en ny stor regeringskoalition, 34 procent emot.
Ett interndemokratiskt styrkebesked, men till ett högt pris.
Sämsta sen nazivalet
Efter fyra regeringsår ihop med Merkel fick SPD i höstas sitt sämsta valresultat sedan 1933 - det sista valet innan nazidiktaturen konsoliderades. Partiledaren Martin Schulz lovade då att gå i opposition, utvärdera kollapsen och aldrig mer regera med högern. Men med löften om att bland annat få finansministerposten och eftergifter kring socialförsäkringarna, pensionerna och EU-politiken lyckades Merkel locka tillbaka partiledningen.
Tiden fram till gårdagens medlemsbesked har präglats av internt kaos och opinionssiffror som bara pekar nedåt. Arbetarväljarna flyr till högerextrema AfD eller vänsterpartiet Die Linke. Medelklassen flyr till De gröna. Interna kritiker varnar för att en ny koalition med högern kan bli slutet för tysk socialdemokrati.
Ändå vill partiets medlemmar in i regering med kristdemokraterna.
Varför?
”Det är klart att det blir ett nej, ett tvärnej. Det kan inte bli något annat med det här folket.”
Så sa tidigare M-ledaren Ulf Adelsohn om svenskarna strax innan resultatet från EMU-folkomröstningen 2003 presenterades.
Ansvar överideologi
Och kanske kan det inte bli något annat än ja när en socialdemokrat får frågan om hen kan tänka sig att regera. I jakt på ett eget projekt och vilsenhet i dagspolitiken har principer om ansvarstagande, konstruktivitet och ledarskap blivit en sorts överideologi för vår tids socialdemokrater.
När de svenska socialdemokraterna genom Mikael Damberg och Lena Rådström Baastad i förra veckan vädjade till Centerpartiet om ett samarbete var det ett utslag av just det där.
För vad ska man samarbeta kring? I synen på arbetsmarknaden, ekonomin och välfärden står man långt ifrån varandra. De äldre kompromisserna mellan partierna byggde alltid på ren intressepolitik, och i dag är ju C välfärdsprofiternas och inte böndernas intresseparti.
Därmed inte sagt att en svensk blocköverskridande regering inte skulle kunna uppnå goda politiska resultat på kort sikt. Men - om vi får tro på varningarna från Tyskland - så skulle det kunna sluta i att socialdemokratin på lite längre sikt upphör vara en politiskt kraft att räkna med.