Östlings stora käft har öppnat för maktkamp
Att Leif Östlings stora käft till slut fällde honom kommer knappast som en överraskning. Direktör Östling har alltid varit svag för färgstarka formuleringar.
Svenskt Näringsliv kan möjligen ha en ordförande som skatteplanerar och gömmer pengar på Malta. Men man kan inte ha en ledare som dessutom skrävlar om saken.
När Östling inför SVT:s kamera frågade “va fan” han fick för skatten satte han inte bara ljuset på växande klyftor. Han skapade dessutom rejäl uppförsbacke för alla som vill göra välfärdsprofitörernas väl och ve till en valfråga.
Ungefär så, fast med andra ord, motiverade också Östling sitt plötsliga avhopp i går.
Inre slitningar
Ändå är Östlings avgång och den interna kritik han fått kanske inte bara resultatet av ordval eller skattemoral. Också utomstående betraktare kan se att Svenskt Näringsliv är en organisation med inre slitningar.
Å ena sidan finns det krafter som vill göra organisationen till ett kamporgan för välfärdsföretag och låglönebranscher. På de områdena är svårt att åstadkomma resultat genom förhandlingar med facken. I stället gäller det att med metodiskt politisk påverkan trygga överföringen av skattepengar till privata bolag, urholka minimivillkoren på arbetsmarknaden och i grunden förändra Sverige.
Från den världen kommer Svenskt Näringslivs direktör Carola Lemne, ni vet hon som känner en sådan respekt för sin bardoms thailändska hembiträde. “Hon kunde krypa på knäna och servera och se ut som en drottning”, sa hon härom året.
Storföretagen har sista ordet
Å den andra sidan består Svenskt Näringsliv av storföretag som traditionellt haft sista ordet när viktiga frågor ska avgöras. Industrinormen i lönebildningen är kanske det mest konkreta exemplet.
Ur deras perspektiv finns det all anledning att värna samarbetet och parternas oberoende, vilket inte utesluter en smula skattekverulans. Den svenska modellen fungerar nämligen. Med få undantag har fack och arbetsgivare de senaste årtiondena uppnått arbetsfred, konkurrenskraft och reallöneökningar.
Värt att vårda
Ett resultat att vara rädd om, särskilt för företag som varje dag befinner sig i en knivskarp global konkurrens.
Det är Leif Östlings värld.
Frågan Svenskt Näringsliv nu tycks stå inför är om organisationen ska fungera som en lobbyorganisation för ökade klyftor, lägre skatter och privatisering av välfädren. Eller om man ska försvara samarbetet med facken och rollen som en part på en arbetsmarknad med ett minimum av politiska regleringar.
Svaret på den frågan kan påverka hela Sverige.
Det blir spännande att se vem som tar Östlings plats.
LEDARE: I Lemnes drömvärld kryper folk påFölj Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.