Ulf Kristersson har gått vilse i Åkessons huvud
Mina vänner börjar fråga om de duger som svenskar
VISBY En bra sammanfattning av Moderatledarens tal i Almedalen stod Expressen för: ”Kristersson: Färre invandrare och fler fängelser”.
Expressens rubrik ändrades senare, gissningsvis efter påtryckningar från Ulf Kristerssons stab. De ville ju prata om Kristersson som en medkännande konservativ politiker – inte som högerpopulist.
Men det viktigaste i talet var något mer djupgående än ”Färre invandrare och fler fängelser”. Vi har vant oss vid att Moderaterna anpassar sin politik till Sverigedemokraterna. Nu anpassar man även sin människosyn. Ulf Kristerssons tal formligen dröp av identitetspolitiska signaler om att det är skillnad på folk och folk.
”Idag satsar Sverige på familjeplanering – i andra länder.”
Nu vill Kristersson göra samma sak i Sverige, alltså minska barnafödandet i vissa grupper. Han tycker att invandrarkvinnor föder för många barn.
”Antalet kvotflyktingar har minskat med 80 procent. Vi skärper kraven på länder som vägrar ta emot sina egna, utvisade medborgare. Vi återkallar uppehållstillstånd för dem som har ljugit eller fuskat sig till dem.”
Budskapet bokstavligen trummas in. Flyktingar. Utvisa. Ljugit. Fuskat.
”Hälften av sexåringarna i Rinkeby pratar för dålig svenska när de börjar skolan.”
Lösningen är obligatorisk språkscreening redan på BVC.
Och så där höll det på.
Jag funderar på vad denna mentala och språkliga uppdelning i svenskar och nästan-svenskar gör med vårt samhälle?
Demokratin bygger på att det är folket som väljer sina ledare, men här blir det snarare ledarna som väljer sitt folk. Vem tillhör – och vem ska bort?
Som svensk behöver du inte vara orolig för att få ditt medborgarskap indraget eller ditt föräldraskap språkscreenat på BVC. Du riskerar inte att bli visiterad av polisen i ditt bostadsområde eller avlyssnad utan brottsmisstanke. Som svensk kan du kräva dina rättigheter och höja din röst utan att bli ifrågasatt som människa och få din bakgrund nedtryckt i halsen.
Men som nästan-svensk?
Flyktingar. Utvisa. Ljugit. Fuskat.
Moderatledaren verkar ha gått vilse i Jimmie Åkessons huvud och nu hittar han inte längre ut. Personligen tror jag att den Sverigedemokratiska förkrympta svenskheten kan vara det absolut farligaste arv som Ulf Kristerssons regering kommer att lämna efter sig.
Ett vi mot dom där dom alltid har svart hår. För låt oss prata klartext. Om du kan ta ifrån vissa människor deras medborgarskap så har vi inte lika rättigheter längre. Då har vi skapat ett juridiskt a-lag och ett b-lag.
Sanningen är ju att vissa kan leva ett ganska behagligt liv även i en allt mer repressiv och auktoritär stat. De människor som råkar illa ut befinner sig oftast strax utanför synfältet. Och om man inte sticker ut och håller tyst riskerar man sällan att själv hamna där.
Om man inte har fel hårfärg förstås. Eller bor i Rinkeby. Eller har ”för många” barn. Eller är fattig. Eller alltihop på samma gång. Då kan man inte välja bort sin position i b-laget.
Det finns ingen demokratisk rasism, konstaterade en gång författaren Stieg Larsson. Precis så är det.
Den liberala demokratins yttersta fundament är idén om alla människors lika värde. Det är på denna grund som nästan allt annat vilar. Och just nu fräts denna första byggsten sönder. Det är därför SD:s förkrympta svenskhet blir så farlig.
Demokratin bygger på att det är folket som väljer sina ledare, men här blir det snarare ledarna som väljer sitt folk. Vem tillhör – och vem ska bort?
Den frågan blir som svavelsyra över vårt samhälle, våra institutioner och vårt dagliga liv. Och allt fler av mina vänner, alltså de som inte riktigt passar in i den sverigedemokratiska svenskheten, har på senare tid börjat fundera högt över vad det betyder för just dem. Duger de som svenskar?
Få saker gör mig så ledsen.
Det Ulf Kristersson gjorde på Almedalens scen i ett soligt Visby inför en glad publik var att riva upp den väv som är Sveriges folk. Störst applåder blev det när han ville minska flerbarnstillägget, underförstått för att det går till invandrarkvinnor.
När man ställer människor mot varandra, pekar ut vissa, och delar upp i grupper händer något med oss. Vi blir ängligare och tittar över axeln. Bygger lite högre stängsel.
Och tappar hoppet.
Även att vara b-lag kan vara en stark identitet i brist på andra alternativ. Är det detta vi vill erbjuda en stor del av dagens unga svenskar?
Det sägs ibland att arbetarrörelsens viktigaste begrepp inte är de stora orden. Det är inte jämlikhet, socialism eller rättvisa. Det ord som bäst fångar hela ideologin är ”alla”.
Att alla människor, inte bara några, ska få möjlighet att leva ett bra liv, få en bra lön och möjligheter att utvecklas. De politiker som skapade välfärdsstaten hade just ordet ”alla” för ögonen.
Det var så världens modernaste land byggdes, med välfärd för alla, social trygghet för alla och jobb för alla. Det blev aldrig perfekt, dåtidens människosyn var många gånger primitiv. Men det var så idéerna såg ut. Innan den nyliberala vågen började riva ner samhällsbygget hade vi trots allt kommit ganska långt.
Om Socialdemokraterna ska kunna möta Ulf Kristerssons och SD-regeringens språk, avsiktliga splittring och politiska förslag tror jag att det där man behöver börja.
Med reformer för att återupprätta ”alla” som politikens bultande hjärta. För att rädda välfärden från den ekonomiska kris som nu rullar in över sjukvård och skola. För att återskapa den sociala tryggheten. För att blicka framåt mot ett jämlikare och grönare samhälle.
Men i vägen står en höger vars vision för Sverige stavas ”Färre invandrare och fler fängelser”.