Frysta löner är en urdålig idé
Bara Ica har delat ut 1,2 miljarder till aktieägarna
Förhandlingarna om lönerna skulle ha varit färdiga för fem månader sedan. Att det inte blev så beror förstås på pandemin.
I mars tyckte ingen att det var läge för nattmanglingar eller konflikthot. Alltså förlängdes avtalen med sju månader.
Det var ett klokt beslut. Ännu ett exempel på hur fack och arbetsgivare tillsammans kan ta ansvar för arbetsmarknaden i vårt land. Samtidigt var det inte gratis. Till alla statliga stödpaket näringslivet har fått kan vi foga ett direkt från Sveriges löntagare.
17 miljarder kronor
I runda tal har den uppskjutna löneökningen kostat industriarbetare, vårdbiträden, lärare, ingenjörer och alla andra anställda 17 miljarder kronor.
Nu har snart de sex månaderna gått och det är dags att göra upp räkningen. Argumenten känns på många sätt igen. Arbetsgivarnas förhandlare anser att det egentligen inte finns något utrymme alls. Facket vill ha lönehöjningar ungefär som vanligt.
Ändå är förstås ingenting som vanligt. Nästan 573 000 anställda är eller har varit permitterade. Arbetslösheten tangerar tio procent, och den fortsätter att växa. För många företag och branscher kan hösten bli minst lika svår som våren.
I ägarnas fickor
Å andra sidan, många företag fortsätter att tjäna stora pengar. Och nu delas de ut till aktieägarna. Ica har beslutat dela ut 1,2 miljarder kronor till sina ägare. Axfoods ägare kommer också att få utdelning, liksom ägarna till skogsbolaget Holmens. Och trycket på storbankernas styrelser att gå samma väg ökar, trots myndigheternas rekommendationer.
I praktiken betyder det att statligt stöd, som den sänkta arbetsgivaravgiften och det avskaffade sjuklöneansvaret, hamnar i ägarnas fickor.
Ett panikstopp för löneökningar är inte en lösning på arbetslösheten. Det skulle inte hjälpa företag att överleva och det skulle inte vara bra för svensk ekonomi.
Däremot skulle ett tvärstopp vara ett allvarligt hot mot en lönebildningsmodell som fungerat i drygt tjugo år. Att arbetsgivarna ens talar om det är provocerande.
Tar ansvar
Om dagens lågkonjunktur betyder att lönerna inte kan höjas, innebär det också att lönerna ska ta ett hopp uppåt när tiderna blir bättre? Och hur ska arbetsmarknaden hålla samman? Ska företag i branscher som går bra, till exempel dagligvaruhandeln, ta för sig mer än andra?
I förra veckan slöt arbetsgivare och fack i Norge ett avtal. Måttliga löneökningar på 1,7 procent men också en satsning på de lägst avlönade. Ett sätt att ta ansvar för samhällsekonomin och relationen mellan företag och deras anställda.
Sverige kan ha en del att lära av grannlandet i väster.