Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Kristerssons uttalande om Einár är så konstigt

Vill han säga att Hammarby sjöstad inte är Rinkeby?

En minnesplats med ljus och blommor i närheten av mordplatsen i Hammarby sjöstad.

Fram till för en vecka sedan hade 40 personer skjutits till döds i Sverige. Och det bara i år. Dessutom hade 88 personer skadats i skjutvapenvåld.

Det är vansinniga siffror, och naturligtvis har våldet och dödandet dominerat både nyhetsrapportering och den politiska debatten. Ändå fick mordet på den unge musikern Einár förra torsdagen allt att nå en ny nivå. Alla stora medier har valt att publicera offrets namn, kultursidorna har skrivit långa texter och partiledare har uttalat sig om tragedin.

För det är en tragedi vi pratar om, precis som varje gång ett ungt livs släcks. Det är inte så underligt om orden ibland inte riktigt får den rätta tonträffen, särskilt när de ska passas in i ett politiskt manus.

Konstig reaktion

Ändå måste moderatledaren Ulf Kristerssons reaktion på mordet i Hammarby sjöstad vara en av de konstigaste svensk politik har sett.

"Våldet kan drabba vem som helst och var som helst" förklarade Kristersson med malm i stämman för de församlade moderaterna på helgens möte.

På något sätt har Kristersson naturligtvis rätt. När tonåringar beväpnar sig med skjutvapen går ingen säker, och när en människa i veckan skjuts till döds i ett litet land som vårt påverkas alla.

Men varför säger han det just nu, efter mordet på den 19-åriga rappartisten? Som exempel på att vem som helst kan drabbas måste det vara urdåligt. Vi talar om ett offer vars kontakter och konflikter med några av landets mest våldsamma kriminella varit förstasidesnyheter i alla tidningar.

Vem som helst

Vad menar Kristersson med vem som helst och var som helst? Att mordoffret den här gången var döpt till Nils, inte till Muhammed eller Ali? Att han dödades i Hammarby sjöstad, där Kristersson har bekanta, och inte i Alby, Hammarkullen eller Rosengård?

Radioprogrammet Kaliber har gått igenom alla morddomar mot minderåriga de senaste fem åren. Resultatet är egentligen inte förvånande. Nästan alla var kända av socialtjänsten och det hade satts in insatser. Uppenbarligen utan framgång.

Sannolikt skulle en undersökning av unga mordoffer ge ett liknande resultat. Förmodligen har många av de som dött också varit kända av myndigheterna. Antagligen har man försökt hjälpa, utan att lyckas.

Terrorlagstiftning

Ulf Kristersson vill använda terrorlagstiftning mot gängen. Skulle det underlätta socialtjänstens arbete, eller förhindra rekryteringen?

Efter det tragiska mordet på den unga artisten i förra veckan är det kanske helt andra saker vi borde lära oss. Att varje offer är just ett offer, till exempel. Vi pratar om att oskyldiga drabbas, men ingen som mördas är skyldig och samhället måste göra allt för att sätta fast förövarna.

Dessutom måste rekryteringen stoppas, och det är ett arbete polisen inte kan klara på egen hand. Men det visste vi förstås redan.