Kina dumpar löner och utnyttjar arbetare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tänk dig att jobba 16 timmar om dagen, med bara en timmes rast och usel lön. Att vara 110 anställda som måste dela på en enda toalett.
De som okritiskt hyllar dagens globaliserade ekonomi borde besöka en textilfabrik i Filippinerna. Gärna i någon av de ekonomiska frizonerna, där mycket av produktionen för export sker.
Lönerna var trots allt på väg upp efter de senaste årens exportframgångar. Länder som Filippinerna och Bangladesh hade sakta börjat förbättra lagstiftningen om rimliga arbetsvillkor.
Nu ser det värre ut. När textilhandeln avreglerades vid nyår fick Kina fritt tillträde till andra länders marknader.
Filippinerna har en lag om minimilöner, men regeringen har gjort undantag för textilfabrikerna. Annars tar Kina över, heter det.
– Länder tvingas konkurrera genom exploatering av arbetarna, säger Guy Ryder, generalsekreterare för Fria fackföreningsinternationalen, FFI. Han kritiserar i ett pressmeddelande att textilavtalet ATC upphört utan några beslut om hur effekterna ska hanteras.
Också i Europa har striden varit hård om Kinas textilexport. Flera länder ville hindra t-tröjor och byxor att översvämma marknaden och slå ut deras egna producenter. De vann lite tid, men snart är handelsmurarna helt borta.
Den svenska regeringen slåss för frihandeln. Och visst, att försöka skydda europeisk textilindustri mot konkurrens är det inte mycket mening med. Sådan protektionism brukar betala sig dåligt. Ökad konkurrens är bra för konsumenterna.
Men även den som är frihandelsvän borde ta sig en funderare om Kina. Landet är fortfarande en diktatur där fackföreningsledare kastas i fängelse och fria medier är förbjudna.
Filippinerna och Bangladesh har godkänt de grundläggande ILO-konventionerna om arbetslivet. Därmed erkänner de bland annat rätten att bilda fackföreningar. På sikt kan de anställda kämpa sig till en andel av exportvinster och få bättre villkor.
Det finns på många håll en naiv tro att bara Kina blir rikare så kommer samma sak att hända där.
Men Kina har en årtusendegammal tradition av auktoritärt centralstyre. Regimen har visat sig beredd att slå ned protester med brutalt våld. Utländska medieföretag spelar gärna med och blockerar internationella nyhetssändningar.
Omvärlden måste sätta mer tryck på Peking att skriva under ILO-konventionerna och tillåta fria fackföreningar. EU har försökt få upp arbetsvillkoren på dagordningen för WTO-förhandlingarna, men verkar för tillfället ha resignerat. Istället ägnar förhandlarna sin energi åt att få u-länderna att öppna sina tjänstemarknader för europeiska företag.
Det är fel prioritering. EU byggde en inre marknad mellan demokratier där bättre arbetsvillkor var en viktig del. WTO släpper in diktaturer och tillåter slavarbete. Även om motståndet är hårt måste arbetsvillkoren bli en huvudfråga i det internationella samarbetet.
Annars måste frågan ställas så här:
Är det verkligen frihandel vi vill ha, till varje tänkbart pris?