Har vi råd att ha demokrati?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Väljarna i Europa är inte längre att lita på, de sviker. Borgerliga kommentatorer betraktar det tyska valet och läxar upp väljarna: Svikare.

Jag påminner mig samma reaktioner efter de franska och holländska folkomröstningarna om EU-traktaten. Majoriteten sa nej och svek. Samma brott begick svenska väljare då de avvisade EMU. De som sa nej kallades dessutom obildade och lantliga.

Kanske lider folket eller folken av det som den säregne marxisten Herbert Marcuse en gång kallade för ”falskt medvetande”.

Överhuvudtaget finns det tydliga beröringspunkter mellan enklare marxism och vår tids liberala kapitalism. Båda föreställer sig en obönhörlig ekonomisk kraft som ska omvandla nationerna och leda folken in i ett nytt fritt land.

Vägen framåt förutsätter emellertid anpassning. Folket ska vara öppet för ”reformer”. Jag läser att An-gela Merkel var en lovande reformpolitiker.

Med reformer menas då sämre löner åt dem som redan har det ganska dåligt, söndertrasade försäkringssystem och alltmer otrygga anställningsförhållanden.

Först försämringar

Folk ska få det bättre någon gång i en lång, oviss framtid. Fast först måste de stå ut med handfasta försämringar. En nödvändig skärseld före himmelriket. ”You get pie in the sky when you die.”

Perspektiven är inte nya. De sysselsatte den märklige vetenskapsmannen Karl Polanyi – österrikisk-ungersk officer under första världskriget, skarpsinnig samhällsanalytiker runt andra världskriget.

Polanyis studie (en av samhällsvetenskapens verkliga klassiker) heter, som om titeln vore tagen ur vår egen tid: ”Den stora omvandlingen” (Arkiv). Dess tes är att den globala, obundna eller självreglerande marknadsekonomin kommer att slita sönder samhället och splittra medborgarna.

Marknaden måste ”bäddas in” av politiken och ett starkt civilt samhälle, annars blir det mänskliga och sociala priset outhärdligt högt. Demokratin riskerar att brytas sönder.

Mer disciplin

Stora omvandlingar kräver nämligen folkligt deltagande, insyn och demokratisk övervakning. ”Ubersichtleitung”, som Polanyi skriver.

Regeringar ägnar sig emellertid mer åt att disciplinera medborgarna under de ”tvingande” ekonomiska kraven än att skydda dem från marknadens söndertrasande och utsorterande verkningar.

Predikanter av global kapitalism kräver mindre politik och medborgarinflytande.

Den sortens demokratiska restriktioner står nämligen i vägen för tillväxt och expansion.

Skapar utanförskap

Antropologen Polanyi iakttar i motsats till den endimensionelle ekonomen eller politikern i maktens centrum hur vår tids väldiga omfördelning från arbete till kapital, och drastiska samhällsombyggnad, alstrar maktlöshet, utanförskap och skräck för förändring.

Det folkliga motståndet – ”motrörelserna” – mot den alltmer totalitära kapitalismen är ibland ostrukturerat och obehagligt med inslag av primitiv nationalism, misstänksamhet mot ”de främmande” och antimodernism.

Det finns andra riktningar som alternativglobaliseringen, där sociala rörelser och genomtänkt vetenskaplig analys trängs med ibland vildsinta protestaktioner.

Mer stillsam protest

Man kan också iaktta en mer stillsam protest, folk röstar helt enkelt nej till mer av nyliberalism och föredrar återgång till en välfärdsmodell som nu senast i Norge och Tyskland.

Ännu ett återsken från Polanyi. Hans hotfulla motrörelser var fascism och stalinism. Det kloka alternativet var välfärdsmodellen.

Den brittiska affärstidningen Economist – riktad till affärsmän med bildningsambitioner – gav för några år sedan ut ett specialnummer, där demokratin

kallades den bästa politiska styrelseformen.

Saken behövde kanske påpekas för läsekretsen.

Kerstin Jacobsson skrev i en uppmärksammad avhandling att demokrati alltmer prövas som en effektivitetsfråga.

Det avgörande är om demokratin kan ”leverera”. En rent instrumentell syn, frånkopplad idén om folkstyret.

Det borgerliga själslivet plågas: Har vi råd med

demokrati, när folket sviker och marknads-

leveransen uteblir?

Olle Svenning